Lennie Norman är känd som en pionjär inom den svenska humorbranschen.
Nu är han aktuell med ytterligare en uppsättning av succéföreställningen ”Gubbvarning”.
När Nöjeslivet får en pratstund med Lennie beskriver han den nya föreställningen som lite mer av en ”attack på samtiden” och berättar om känslorna inför att ställa sig på scenen.
Lennie Norman har varit ett välkänt namn i flera decennium.
Hans pappa, Charlie Norman, var en mycket uppskattad och begåvad musiker, och Lennies första kontakt med att stå på scenen kom redan som ung.
Hans karriär i rampljuset startade inom musiken och i pappa Charlies band. Efter det har han synts i många olika format, på många olika sätt.
Men störst avtryck har han utan tvekan gjort inom humorbranschen.
Sveriges första ståuppkomiker
Han är en av de som öppnade upp svenska folkets ögon för ståuppkomedin, vilket han arbetat med på olika sätt och älskat redan från start.
För några år sedan satte han upp showen ”Gubbvarning”. Det blev en stor succé och Lennie själv tyckte det var väldigt roligt.
Därför kommer det kanske inte som en chock att han nu sätter upp ”Gubbvarning 2.0”.
– Den har väl egentligen fått liv av två saker. Dels att det var så väldigt roligt att göra den första föreställningen, och sen att man märker att folk gärna vill ha mer av det, berättar Lennie för Nöjeslivet.
Underhållning för en äldre publik
En av de sakerna som gör att han tycker det är så roligt med just ”Gubbvarning” är publiken, och kanske framförallt deras ålder.
– Det är ju just det att jag har den oerhörda lyckan av att ha en äldre publik. Jag är ju Sveriges i särklass äldsta ståuppkomiker så jag har ett gäng i publiken som helt enkelt tycker om det jag pratar om, säger Lennie och fortsätter med att förklara hur det kan se ut inom underhållningsbranschen för personer som är över 50:
– Om jag ska vara lite djupare så är det ju så att det här gänget, vår röst hörs inte. Vi är jävligt många men ingen vill prata med oss. Det var det jag kände med första uppsättningen att det var så skönt att få prata om de här grejerna. Dessutom är det ju som så att det är inte mycket underhållning som görs för oss.
”För en gångs skull ska jag berätta…”
Inför den nya showen kan publiken förvänta sig en del skillnader från den senaste, säger Lennie.
– Den förra innehöll mycket skämt om sig själv och vår ålder, men nu blir det lite mer en ”attack” på generationerna under oss. Det finns ju en så härlig grej som jag och min publik har; vi var med på 70-talet och vi kan jämföra tid med tid. Så det har utvecklat sig till en attack på samtiden, utan att hänföra till att något var bättre förr.
Det utlovas även en och annan historia från hans tid som musiker.
– Sen ska jag även den här gången göra något som jag aldrig gjort tidigare. Jag var ju musiker från början, och för en gångs skull ska jag berätta massa gamla musikanthistorier. Så det kan vara lite kul, för man har ju lite inside-information. Och personerna jag berättar om, ja, de har ju dött nu så de kan inte säga: ”Vad i helvete det skulle du inte berätta”. Det gäller att passa på nu innan man själv är borta, säger Lennie och skrattar.
Tankarna inför premiären
Lennie förklarar att han ser väldigt mycket fram emot premiären. Men nervositeten spökar alltid precis innan han går upp på scenen.
Det är något som många av hans vänner och kollegor kan känna igen sig i, och han berättar att det är något som de pratat om flera gånger.
– Samma känsla varje gång, ”varför har inte stället brunnit ner?” Jag har pratat med min bästa vän Björn Skifs, jag har pratat med Claes Malmberg, vi alla tänker samma sak innan: ”hoppas det har brunnit ner”. Det är så jädra läskigt innan och sen är det så jädra skönt när man är igång, säger Lennie.
Stort lycka till med premiärkvällen Lennie, vi håller tummarna för att inget brinner ner!
