Hon var vår allas sagotant och lämnade efter sig en värld, som än i dag uppskattas och älskas av barn över hela världen.
Astrid Lindgen har lämnat ett arv efter sig som är få förunnat.
Och att lämna efter sig något som skulle hjälpa kommande generationer, var viktigt för folkkära författaren.
År innan sin död lånade hon ut sitt namn till det projekt som kom att bli ett av de viktigaste för Astrid.
Och när det gällde den sista viloplatsen, hade Astrid en önskan som familjen uppfyllde direkt.
Vi alla har någon relation till Astrid Lindgren.
Den mycket älskade författaren skrev några av våra allra mest älskade bokklassiker om Emil i Lönneberga, busiga Pippi Långstrump och modiga Bröderna Lejonhjärta.
Ja, vi alla har någon favoritbok eller karaktär som gör att vi gång på gång återvänder till denna magiska värld.
De älskade berättelserna om hyss, vänskap och mod inspirerar oss och kommande generationer att alltid välja sin egen väg i livet – oavsett vad någon annan tycker.
Och Astrid var ledstjärnan bakom alla dessa historier och lät inte någon eller något stå i vägen för hennes drömmar.
Inte ens när hon blev gravid i ung ålder lade hon sina drömmar på hyllan.
1926 väntade hon barn med Reinhold Blomberg, som var redan gift och pappa till sju andra barn vilket tvingade Astrid att ge sig av från hembygden till Stockholm.
”Aldrig har så många skvallrat om så lite, åtminstone inte i Vimmerby. Att vara föremål för det skvallret kändes ungefär som att ligga i en ormgrop, och jag beslöt att lämna den gropen fortast möjligt”, har Astrid Lindgren själv sagt om händelsen.
Astrid Lindgren barn
I hopp om att Reinhold skulle skilja sig stannade Astrid kvar i Stockholm och uppfostrade sin son som fick namnet Lasse.
Han föddes den 4 december 1926 i Köpenhamn i Danmark.
Den första tiden i livet var Lasse fosterson hos fru Marie Stevens innan han slutligen fick flytta in till mamma Astrid.
När författaren gifte sig år senare med Sture Lindgren, tog Astrid hans efternamn och fick uppfostra sonen med maken.
Sture och Astrid fick också dottern Karin, som i vuxna år arbetat med att föra vidare sin mammas arv.
LÄS MER: Så gick det sen för Astrid Lindgrens barn
Astrid Lindgren om döden
Men förutom barnen stod även Astrid sina syskon väldigt nära.
Brodern Gunnar var bara ett år äldre och de höll ihop i vått och torrt genom hela livet.
Sedan kom systrarna Stina och Ingegerd som Astrid hade sina kända telefonsamtal med.
I flera intervjuer berättade författaren själv hur de alltid inledde samtalen med att säga ”döden, döden, döden”, som ett sätt att benämna det värsta och oundvikliga, ta med döden i beräkningen och samtidigt ta udden av all sentimentalitet, står det på författarens hemsida.
Och döden var aldrig någonting som Astrid själv var rädd för.
Ett av hennes mest kända citat är just kring sina tankar kring döden, att den får ständigt vänta.
”Jag har inget emot att dö. Men inte imorgon. Det är en del jag ska hinna med först”, har hon sagt.
LÄS MER: 9 svenska barnstjärnor vi aldrig någonsin glömmer – så här ser de ut i dag
Astrid Lindgrens önskan för barnen
Men även om Astrid ville att den skulle vänta, var också döden oundviklig för vår allas älskade sagotant.
Med åldern försämrades författarens syn och hörsel, och när stjärnan drabbades av en stroke nittioett års ålder började författaren orka allt mindre.
Hälsan försämrades, men Astrid gav inte upp.
De sista åren fortsätter hon arbeta, och vistas vid flera tillställningar som ligger stjärnan varmt om hjärtat.
Bland annat närvarade hon 1997 vid byggstarten för det som skulle bli Astrid Lindgrens barnsjukhus på Karolinska sjukhuset.
Enligt författarens hemsida var det Astrid Lindgrens egen önskan att få låna ut sitt eget namn till sjukhuset.
Att hjälpa barn på olika sätt var författarens hjärtefråga genom hela sitt liv.
Astrid såg varje barn som en unik och fantastisk individ, och att hå hjälpa sjuka barn som behöver extra omvårdnad värmde stjärnans hjärta.
LÄS MER: ”Skorpan Lejonhjärta” lämnade Nangijala och försvann helt – detta hände sedan med barnstjärnan
Astrid Lindgren begravning
Men den 28 januari 2002 slutade författarens hjärta slå för sista gången.
Bara drygt en månad innan sin död hade hon kämpat med sin hälsa, efter att ha drabbats av infektion.
Men denna gång återhämtade sig inte Astrid.
94 år gammal somnade vår allas Astrid Lindgren in, och lämnade inte bara Sverige utan också en hel värld i sorg.
Men en sak var klar – Astrid var bestämd med sin sista vilja kring var hon skulle begravas.
– Hon har sagt att hon vill vila i familjegraven i Vimmerby bredvid sina föräldrar. Om familjen följer Astrids önskemål kommer hon att begravas där, sa Kerstin Kvint, Astrid Lindgrens personliga sekreterare då till TT.
När begravningen ägde rum i Storkyrkan i Gamla stan och enligt Aftonbladet var kyrkan fylld till sista plats.
På plats fanns flera av de skådespelare som slagit igenom som barnstjärnor för att ta ett sista farväl av Astrid.
Bland annat höll Inger Nilsson som spelade Pippi Långstrump ett gripande tal om vad Lindgren betytt för henne.
”Vill jag önska nåt till alla människor här på jorden så var det att nån gång i livet få träffa en person som du, som kan konsten att lyfta andra människor, mig har du lyft många gånger. Och om hundra år eller så när vi möts igen, ska vi sitta på ett moln du och jag, Astrid, och dingla med benen och sjunga gamla skillingtryck och ha så där trevligt som bara en smålänning och en östgöte kan ha. Och nästa gång som nån frågar mig om jag är lika rik som Pippi Långstrump, då ska jag inte säga nej, utan jag ska svara att ”det är jag” för jag fick känna dig, Astrid, och det är den största rikedomen. Det har varit värt allting, precis allting”, sa hon då.
Astrid Lindgrens familj uppfyllde sista önskan
En annan person som också höll tal på begravningen var nära vännen Margareta Strömstedt som verkligen lyckades sätta ord på vad Astrid betytt för oss alla.
”’Det finns saker man måste göra även om de är obekväma och farliga och man helst vill slippa, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.’ Astrid Lindgren var en modig människa, alls ingen lort. Och inuti hennes kropp, den som blev allt mer svag och skröplig de sista åren, levde Bullerbybarnet kvar. Hon som aldrig förlorade den intuitiva känslan av vad det innebär att vara barn. Hon som visste att vi måste gråta, så mycket vi orkar – men skratta ännu mer.”
Och Astrid Lindgrens önskan slog in.
I dag vilar älskade författaren i föräldrarnas grav i Vimmerby.
Vi är säkra på att du är återförenad med dina nära och kära i Nangijala kära Astrid. Vi glömmer dig aldrig, och tack för allt du gjort för oss!
