Charlie Norman blev landets Boogie woogie-kung med hela svenska folket och var länge en av Sveriges största underhållare.
Men de sista åren blev en lång kamp mot cancern och den 12 augusti 2005 somnade han in för gott.
På begravningen samlades vännerna och deras gest för Charlie lämnar ingen oberörd.
Karl-Erik Norman, eller Charlie som han kom att kallas, föddes i Ludvika den 4 oktober 1920.
Han inledde sin pianokarriär genom att klinka på sin storasysters piano, han spelade trumpet i skolorkestern och visade tidigt ett stort intresse för musik.
Men hans föräldrar var av åsikten att musiker inte var ett yrke och Charlie började därför arbeta som svetsare vid ASEA Ludvikaverken.
Men livet som svarvare var inte något för Charlie så han bestämde sig snart nog för att trotsa sin mamma och pappa.
1937 ställde en då 15-årig Charlie upp som pianist i en orkestertävling i Borlänge och på midsommarafton samma år tog hans professionella karriär fart. Detta när han spelade med Scen Ford orkester på Societetsrestaurangen i Varberg.
Under 40-talet drabbades Norman av Tbc och under tiden på sjukhus började han skriva grammofonarrangemang och när han väl blev utskriven släppte han Charlies boogie som blev en succé när den gavs ut på grammofonskiva 1942.
Det dröjde inte lång tid förrän han blev boogie woogie-kungen med hela svenska folket.
Charlie Norman karriär
Under 50-talet började Chalie Norman göra egna framgångsrika scenshower med sin trio som bestod av Roffe Berg, Hasse Burman och han själv.
Charlie Norman blev snabbt allas favorit och det skulle visa sig att hans karriär bara startat.
Genom åren gjorde tv med Edith Piaf i Paris, var programledare i radio för ”Charlie Norman Show”, gästspelade i det legendariska Stockholm All Stars och arbetade med artister som Lasse Lönndahl, Sonya Hedenbratt, Povel Ramel, Arne Domnérus och Robert Wells.
1998 återförenades han med gamla kollegan Alice Babs och tillsammans gjorde de en bejublad turné runt om i Sverige och spelade in skivan ”Swingtime again”, som sålde guld.
Med sitt karaktäristiska pianospel, humoristiska småprat och glimten i ögat var jazzpianisten Charlie Norman favorit på de svenska estraderna och så fortsatte det genom alla år.
Charlie Norman sade flera gånger att han inte tänkte lägga ned musiken förrän publiken tröttnade på honom.
Men så hann det aldrig bli. I stället tvingades han trappa ned på grund av sjukdom.
Charlie Norman stoppades av cancern
Redan 1998 drabbades Charlie av cancer. Då opererades en tumör bort och Charlie levde senare med stomipåse på magen.
– Man har ju påsar och djävulstyg så man ser ut som en hembränningsapparat när man tar av sig byxorna, sade han till Aftonbladet då.
Men cancern kom tillbaka. Nästa gång han drabbades av cancer var det i prostatan.
Men trots sjukdomsbeskedet var Charlie vid gott mod.
– Jag har ingenting att gnälla över. Inte ens om jag skulle försöka undersöka möjligheterna. Tids nog blir det nog mer dramatiskt, men den smällen får vi ta då. Just nu är allt frid och fröjd, peppar peppar, sade han till Aftonbladet.
Charlie fortsatte att ge sig ut och spela på jazzklubbarna runt om i Sverige. Han menade att just musiken var den bästa medicinen för honom.
Charlie Norman sade ofta att musiken är den bästa medicinen.
– Jag säger stackars jävlar om dem som inte har en morot framför sig. När jag spelar har jag dels enormt roligt själv, dels möjlighet att glädja andra. Vem har det privilegiet vid den här åldern?
Cancern spred sig
Charlie Norman var ute på landets scener in i det sista men cancern spred sig. Till slut hade han skelettcancer och levde med svår värk i kroppen.
Tack vare ett läkarteam kunde Charlie vårdas i hemmet. Han fick en sjukhussäng installerad och hustrun Dagny fanns hos honom dygnet runt. Om mer hjälp behövdes ringde man in ett läkarteam som snabbt kunde vara på plats.
Charlie var nöjd över att få vårdas i hemmet.
– Jag sitter nu och tittar ut över Mälaren. Det är underbart att det finns en hjälp som gör att man känner sig lugn och trygg. Och skam den som ger sig, sade han då till Expressen.
Den sista spelningen blev på Skansen den 11 juli 2005, då han var gäst hos Arne Domnérus Blå måndag.
Charlie Norman dog efter kampen mot cancer
Bara några veckor senare, den 12 augusti somnade artisten in för gott på Danderyds sjukhus. Bara några månader innan han skulle fylla 85 år.
Sina sista dagar i livet var han medvetslös och sonen Lennie ringde Lennie runt till vänner och anhöriga för att berätta att Charlie inte hade lång tid kvar i detta jordeliv.
Charlie sörjdes av ett helt land, inte minst av sin familj. Frun Dagny och barnen Lennie och Lena.
Vänner och familj sörjde Charlie Norman
En annan som sörjde legendaren var vännen och kollegan Ronnie Gardiner.
– Även fast jag visste vad han skulle säga så skrattade jag från hjärtat varje dag, för hans sätt att göra det, hans timing var otrolig. Och den var alltid lite annorlunda varje dag. Det är bara en stor artist som kan göra det, sade Ronnie till Aftonbladet efter beskedet och tillade:
– Det har varit en fantastisk resa med Charlie. Jag kommer att sakna honom. Thanks for the ride, Charlie.
En annan som kände stor saknad efter sin vän var orkesterledaren Leif Kronlund, som träffade Charlie kort innan dödsbeskedet.
– Jag var hemma hos honom för 14 dagar sedan. Det sista han sa innan vi skildes var Vi vill ju alla leva länge, men ingen vill bli gammal, berättade vännen och orkesterledaren Leif Kronlund för Expressen då.
Robert Wells hyllning till Charlie Norman
De sista åren spelade Charlie Norman mer än gärna med Robert Wells, som hade Charlie som idol.
Robert var en av de sista att träffa Charlie. Och tillsammans med familjen bestämde han sig för att hylla sin idol, vän och kollega.
Hyllningen skedde på ett slutsålt Råsunda och det blev precis som Charlie hade önskat.
– Men det blir ingen tyst minut. Charlie skulle ha blivit rasande och hojta lira i stället!, till Expressen.
Vännernas fina gest på bergavningen
Den 1 september 2005 begravdes Charlie Norman i Låssa kyrka i Bro nordväst om Stockholm.
I kyrkan hade Sveriges artistelit samlats för att hedra den bortgångne stjärnan med en stor show.
Bland annat var Robert Wells på plats och spelade en boogie-woogieversion av Griegs ”Anitras dans”.
Fjällprästen Bo Wallin berättade att Charlie strax före sin död uttalat att döden nu var efterlängtad.
– Vi ber nu att det finns ett gammalt slitet men stämt piano där uppe, avslutade Bo Wallin samtidigt som Wells rev av en gospelversion av psalmen ”Blott en dag”, rapporterade Expressen.
Vi glömmer dig aldrig Charlie!
