Under fredagen besöker skådespelaren David Dencik Carina Bergfeldts talkshow i SVT.
Då delar han med sig av sina starka minnen från tiden då han arbetade på fängelset Vridsløselille i Köpenhamn.
David Dencik är en av våra absolut största skådespelartalanger och genom åren har han synts i mängder av olika sammanhang.
Han har skörtat stora framgångar inom filmbranschen och för tillfället är han aktuell med tv-serien Huset på SVT.
Den svensk-danske skådespelaren axlar då rollen som en våldsam fängelsevakt.
Så här beskriver SVT serien:
”Ett nedslitet fängelse som domineras av starka fångar hotas av nedläggning. Då ledningen kräver nolltolerans och verkställer en kampanj för att få bukt med problemen, får det våldsamma konsekvenser för alla – både fångar och fängelsevakter.”
David Dencik om fängelsetiden
Faktum är att fängelsemiljön inte är helt obekant för David Dencik, och inte heller det specifika fängelset där serien spelats in.
Som ung arbetade nämligen skådespelaren i livsmedelsbutiken på Vridsløselille i Köpenhamn.
– Det var precis som Systembolaget på den gamla goda tiden: Fångarna fick inte komma in i butiken, så jag stod vid en liten disk och sprang fram och tillbaka med mjölk eller köttfärs eller ketchup till dem. Det var även mitt jobb att fylla på alla läskmaskiner i fängelset, har han berättat i en intervju med Café.
”Otäckt minns jag”
Under fredagen är David en av gästerna i Carina Bergfeldts talkshow i SVT.
Då får han frågan gällande vad hans starkaste minnen är från den tiden.
– Det är inte ett minne som sticker ut, men det var många starka minnen. Bland annat från pågående ”rockerkrig” som det hette i Danmark, alltså Hells Angels mot Bandidos. Då hade det landat två Bandidos från Norge och blivit avrättade direkt när de landade i Kastrup. Den mördaren kom in och satt några dagar senare, och skulle ha yoghurt och så där. Han var högt uppsatt i Hells Angels, säger han i programmet och fortsätter:
– Det var flört med nazister och så där. Det var otäckt minns jag. Men samtidigt pratade vi ju inte om de grejerna, han ville ju bara ha sin mat. Han var faktiskt en av de få som kunde formulera hela meningar, så vi pratade helt okej med varandra. Jag ska inte säga att vi gillade varandra för det är alldeles för starkt. Men han hade glädje av att jag var glad för att komma och ge honom mat.
