Den svenska dansbandsmusiken har en speciell plats i folkets hjärtan.
Oavsett om det är gamla hits eller nya band som har vunnit publiken så har genren slagit an en speciell sträng hos tusentals människor.
Det är känslosamma, tårdrypande och kärlekslängtande toner och texter som berört lyssnare i decennier.
En av de mest kända artisterna som tillhör just denna otroliga genre är mannen med den magiska stämman Christer Sjögren.
I flera år var han frontman i hyllade dansbandet Vikingarna och tillsammans med gruppen fick han bland annat en stor hit med låten ”Den stora dagen”.
Men efter att ha hört Robert Gustafssons tolkning i ”Så ska det låta”, är jag säker på att jag inte hört någonting liknande tidigare.
Det han gör med låten får mig att gapa och höja på ögonbrynen.
Jag är knappast ensam om att tycka att vissa låtklassiker ska göras på ett visst sätt.
Har jag hört en låt med en viss artist eller grupp är det svårt att sudda ut tonerna och bilderna av hur hiten först gjordes.
Låten har ju ändå trots allt blivit just en hit för att den gjordes på det sätt den släpptes för första gången.
Och när det gäller en riktig dansbandsklassiker är det tonerna av Christer Sjögrens röst jag hör när ”Den stora dagen” ljuder i högtalarna.
Hans mörka och varma stämma gör liv åt den känslosamma balladen om hur en äldre kvinna lämnas i ensamhet och glömska av sin egen familj, till någonting utöver det vanliga.
Så här låter det när Christer Sjögren sjunger ”Den stora dagen”:
Det är faktiskt svårt att inte få tårar i ögonen varje gång jag hör låten, för Christers sätt att beröra.
Men det finns de som har gett sig på låten på sitt egna speciella sätt förstås.
Robert Gustafsson tolkar ”Den stora dagen” av Vikingarna
Året var 2008 när folkkära komikern Robert Gustafsson gästade ”Så ska det låta” för att ge en oförglömlig tolkning av den hyllade balladen.
Tillsammans med skådespelaren Åsa Fång gjorde komikern något unikt med låten.
Han inleder med att ta ton med värmländsk dialekt som en blinkning till Christer Sjögren.
Robert gör låten helt på sitt egna vis med sin charm, och när även Åsa klämmer i gapar även programledaren Peter Settman.
I slutet låtsas Robert torka bort tårarna, men jag är säker på att i publiken fanns det dem som inte behövde fejka.
Ett annorlunda men fint uppträdande. Tack för showen makalösa Robert och Åsa!
