Det finns många artister runt om i vårt avlånga land och i världen som har sitt alldeles eget sound.
De har sitt egna sätt att uttrycka sig och beröra som bara de kan oavsett om det handlar om pampiga kärleksballader eller rockklassiker.
Men vi är många som säkerligen håller med om att vår svenska världsstjärna Peter Jöback – har alltid haft det där lilla extra.
För redan när han var 26 år gammal visade han var skåpet skulle stå när han sjung den låt som skulle för evigt förknippas med honom: ”Guldet blev till sand”.
Och framträdandet framför Benny Andersson och Björn Ulvaeus som skrivit låttexten och gjort musiken, blev närmast legendariskt.
Redan när han var ett barn visste Peter Jöback att scenen är den plats där han hör hemma.
Det är där han kan få vara det fantastiska kreativa unikum som bara fortsätter att beröra och beröra, med sin otroliga sångröst och talang.
Genom åren har vi inte bara fått se honom uppträda som mellanakt i Melodifestivalen men också tävlat och programlett programmet.
Dessutom har han tagit sig själv och sin dröm om stora musikalscenen till Broadway på andra sidan jorden i rollen som Fantomen på Operan.
Men innan han tog kurs på Amerika, var Jöback en av flera stjärnor som medverkade i uppsättningen av ”Kristina från Duvemåla”.
Musikalen som bygger på Vilhelm Morbergs klassiker ”Utvandrarna” fick ett helt nytt liv med hjälp av Björn Ulvaeus och Benny Andersson.
Den legendariska duon skrev låtar och musik som skulle passa den fängslande historien och gjorde om den helt till en musikal.
Det var där Peter kom in i rollen som Robert, Karl-Oskars bror som är en av flera som söker lyckan i Amerika.
LÄS MER: Därför visar Peter Jöback inte upp sina döttrar med maken – beslutet med Oscar: ”Det är ett val”
Peter Jöback sjöng ”Guldet blev till sand” 1997 på Grammisgalan
I musikalen fick dessutom Jöback ett närmast legendariskt sångnummer där verkligen hans röst kom till rätta.
För i låten ”Guldet blev till sand” får inte bara Peter chansen att glänsa, han fullkomligt briljerar när de högsta tonerna kommer och det enda vi som publik kan göra är att hålla andan och njuta.
Och ett av hans mest minnesvärda framträdanden med just denna låt ägde rum 1997.
Jöback hade blivit inbjuden att sjunga låten på Grammisgalan, och inga mindre än Björn och Benny själva närvarade i publikhavet.
Och det råder ingen tvekan om att de måste ha varit så stolta över Peter.
För det hans sätt att sjunga på är det inte svårt att förstå att denna låt slog rekord efter rekord på Svensktoppen.
När kameran fångar Bennys ansikte ser han på Peter med stor värme och stolthet, och det gör även jag som tittare.
Peter briljerar inte bara, han gjorde denna låt till en guldklassiker.
Och än idag njuter jag varje gång jag ser detta klipp. Gåshud utlovas!
