Varje vecka frågar sig många frågorna: Vem bryr sig om familjen Wahlgren och har vi inte sett tillräckligt av dem?
Svaret är ett enkelt nej. Det finns någonting hos den kända klanen som människor tycks glömma bort varje gång de dyker upp.
Och för det borde vi istället avguda dem, och inte gömma oss anonymiteten på nätet.
Åsikterna är skribentens egna
Jag personligen har aldrig förstått nöjet av att trycka ner en annan person på nätet. Där får du utrymmet att vara anonym och ösa glåpord över saker som kändisar gör. Du är skyddad bakom ett nät där vem som helst tycks få säga vad som helst – bara för att de kan.
Men en sak jag inte förstår är varför människor väljer att lägga tid på en familj som de säger att de inte bryr sig ett dugg om: familjen Wahlgren.
Dagligen rensas kommentarer från främlingar som spyr över hur mycket familjen behöver visa sig. De upprepar sig också på gång med en fråga: ”vem bryr sig?”.
Det tycks onekligen vara många som bryr sig om en familj som de säger inte bryr sig ett dugg om. De har åsikter om en familj som alltid varit i strålkastarljuset som de inte ens känner.
Istället för att rulla vidare och läsa om andra nyheter som kanske passar bättre, måste denna familj gång på gång utstå elaka påhopp. Att rensa kommentarer är ett steg, men det andra och större steget andra måste ta är att bara låta bli och skriva.
Vad säger det egentligen om oss som samhälle och människor? Är det rättvist att låta en familj få ta emot kritik just för att de ä offentliga och ”får ta det”? Nej, det är elakt att ens tänka tanken att det är en rättvis behandling.
Pernilla Wahlgren måste få synas mer än i ”Wahlgrens värld”
För vet ni vad? Det finns anledningar att faktiskt tacka denna familj för att de låter kameror följa med på bröllop, deras mest privata stunder där de vill få vara för sig själva, och inte minst alla känslor mellan hopp och förtvivlan.
Wahlgrens tar en chansning egentligen att vara öppna. De riskerar inte bara att bli dömda av andra i familjen, utan faktiskt hela svenska folket. Skulle du klara av detsamma?
Jag ska erkänna att jag aldrig skulle klara av att vara i deras skor. Att ha kameror som följer varje steg jag tar för att svenska folket månader senare ska gotta sig åt detaljer i mitt privatliv – nej det lockar inte det minsta.
Så vad är det vi egentligen är rädda för? Att se oss själva i familjen Wahlgrens brister och misstag? Eller kanske att vi inte skulle våga vara lika sårbara innerst inne.
Genom att de visar sig sårbara och mänskliga spräcker de också bubblan och våra förutfattade meningar om hur det är att vara kändis.
Allt är långt ifrån glitter och glamour. För utanför alla framgångar finns också individer som har lika mycket känslor som du och jag.
Men det Pernilla Wahlgren och hela klanen visar är att de är precis som alla oss andra. De har sina bekymmer kring hur vardagen ser ut, hur de ska få ihop pusslet och relationerna mellan familjemedlemmarna och partners.
För de flesta av oss är detta tillräckligt att göra utan några kameror. Men Wahlgren bjuder in och låter oss se det mest sköra: att få vara människa. Alla människor gör misstag: väljer fel partner, säger dumma saker, gråter och sprudlar av lycka i nästa andetag.
Därför borde vi tacka familjen Wahlgren
Vi alla vet det, men många av oss vågar inte se sanningen i vitögat: Wahlgren är precis som oss och därför är de också så störande.
De är störande lika oss och flera av dem har dessutom vuxit upp med att både ha medier och oss ”vanliga” efter sig.
De klarar av privatlivet precis som alla oss andra, men med en finess. De låter oss komma nära – farligt nära deras innersta rum.
Och genom att de är så öppna med sina med-och motgångar främjar de också någonting annat viktigt hos oss andra.
För när de vågar prata om svåra ämnen som skilsmässor i det offentliga, ätstörningar och sorg visar de oss andra att det faktiskt är okej att inte vara glad jämt. Detta kan bidra till en mer hälsosam dialog kring mental hälsa. Att visa både glädje och sorg hjälper till att skapa en mer nyanserad bild av livet och kan minska stigmatiseringen av psykiska problem.
Wahlgrens må vara en stor och brokig familj med många otroligt starka personligheter. Men de är också en samlad grupp som finns där för varandra i vått och torrt. Istället för att klaga så respekterar de varandra, och enligt min bok är det en egenskap som verkligen bör hyllas mer.
Så snälla familjen Wahlgren försvinn inte trots alla klagomål. Ni behövs i vår tråkiga gråa vardag!