Han gjorde underhållnings-tv på bästa sändningstid och var en av landets hetaste programledare.
I dag lever Staffan Ling utanför rampljuset.
– Jag har ingenting som jag känner är ogjort, säger programledaren till Nöjeslivet.
Han ledde TV4:s stora helgunderhållning i flera år på 1990-talet.
Staffan Ling, 76, kan blicka tillbaka på en lång och framgångsrik karriär inom tv-branschen. Tillsammans med Sofia Wistam och Peppe Eng blev han synonym med tittarfavoriten ”Stadskampen” som anordnades i olika städer runtom i Sverige.
– Det som var roligt med Stadskampen var att det mobiliserade städerna. Staden fick ett uppdrag och det kunde ju vara att man skulle komma ner till torget med grejer. Det kunde vara alltifrån möbler till hobbygrejer och annat. Det roliga var folk kom med grejer som de hade förhållande till, och som de ville berätta om. Det fungerade bra de första två, tre åren. Sen upptäckte kidsen att man kunde hamna i tv om man kom ner med någonting och det gick inte att prata med dem. Där försvann rätt mycket. Vi gjorde fem, sex säsonger totalt tror jag.
Saknar ”vanligt folk” i tv
Han kallar Stadskampen för den ”gamla sortens lekprogram”, och tycker att det är lite tråkigt att tv inte lyfter fram ”vanligt folk” på samma vis i dag.
– Nu är det mycket mer etablerade artister och idrottsstjärnor som tävlar i allting.
Men det har inte varit helt tyst från Staffans sida de senaste åren, vad gäller tv. Förra året gjorde han nämligen en plötslig och lite oväntad comeback i rutan. Ling hade en mindre roll i SVT-dramakomedin ”Sommaren 85” där Lotta Tejle hade huvudrollen.
– Det var roligt att se en ny generation som gör tv. Det var jävligt bra manus, och bra skådisar. Emma Brommé var skitbra. Kicki Kjellin, regissören, jobbar så lugnt och samlat och gör ett så snyggt jobb. Jag blev glatt överraskad av serien. Det var roligt. Tidigare på inspelningar har jag antingen producerat, regisserat eller varit med och skrivit manus. Plötsligt är man ”bara” skådis, och det var lite tråkigt men kul att göra.
”Jag har tackat nej till Let’s dance”
Ska man tro Staffan Ling är det tveksamt om det blir några fler stora återkomster i tv-sammanhang framöver.
– Jag har inga sådana ambitioner alls. Jag är inte intresserad att vara med i något för att ”bara” vara Staffan Ling alltså. Jag har tackat nej till ”Let’s dance” och så. Men någonting vettigt att göra något av, det kan jag tänka mig att vara med på. Samtidigt har jag ingenting som jag känner är ogjort. Jag har gjort så mycket och så fruktansvärt länge, säger Staffan Ling.
Han är som sagt en trogen tv-tittare – och har en hel del åsikter om vad som visas i kanalerna i dag.
– Jag kollar mycket. Det är jävligt mycket som är ett och detsamma. Det är en väldig rundgång på medverkande. Ernst Billgren är med i ”Stjärnorna på slottet”, sen kom det en trailer att han är med i något annat i morgon… Har man tid att se på tv som jag har, inser man att vi är ett litet land.
Hemma hos familjen Ling rullar annars en hel del tv-serier i rutan.
– Hustrun och jag har stort nöje av att se alla nya streamingtjänster. Det är både filmer och serier. ”Ring min agent” är en fransk djävulskt bra komediserie med den lättheten som fransmän har. Sen såg jag en kanadensisk komediserie, Schitt’s creek, också Netflix, som var bra.
I dag har han lämnat rampljuset som tv-framträdandena innebär och lever i stället pensionärsliv i hemstaden Umeå.
– Jag har lite taskiga knän av all idrott, men i övrigt är det bra med mig. Jag spelade mycket fotboll, handboll och bandy i Umeå IK förr. En gammal förening som då hade även friidrott på programmet, säger Staffan Ling.
Han förklarar att han liksom många andra snöat in på pussel det senaste halvåret. Men han har under pandemin också saknat att få besöka Norrlandsoperan och lyssna till symfoniorkestern.
Annars har han de senaste 15 åren arbetat som konsult åt Balticgruppen med vännen Krister Olsson för att utveckla hemstaden Umeå, vilket Staffan beskriver som ”skitroligt”.
Vad är det första du kommer göra när pandemin är över?
– Att bara sätta sig i bilen och åka rätt fram ett tag bara för känna det inte är något som hindrar en. Att träffa folk. Facetime och sånt är inte samma sak. Men att träffa barn, barnbarn och kompisar, och ta bilen för att känna att det inte är något som hindrar en.
Minns ni detta program? ”Kockduellen” som leddes av Staffan Ling på 90-talet – här gästad av bland andra Arvingarnas Casper Janebrink:
Skriv gärna en uppmuntrande kommentar på vår Facebook-sida om du också minns Staffan Lings insatser i svensk tv-underhållning genom åren!
