Varje förälder vill känna att de gjort allt de kunnat för att ge sina barn en fin uppväxt.
Men stundtals har folkkära artisten Siw Malmkvist varit orolig över hennes beslut under sina barns uppväxt.
– Jag var nog inte en så bra mamma, men det dög ändå, säger hon i Framgångspodden.
Som förälder vill man vara den allra bästa för sina barn.
Man vill räcka till när de behöver dig som mest och stötta och ge kärlek när livet kan vara tufft.
Folkkära artisten Siw Malmkvist är mamma till två barn: dottern Tove och sonen Henrik.
Dottern fick Siwan 1963 med sin första make Lasse Mårtenson.
Efter skilsmässan föll Siw Malmkvist för skådespelaren Fredrik Ohlsson, och paret har varit tillsammans sedan 1971.
De fick alltså sonen Henrik ihop.
Och kärleken mellan Fredrik och Siwan sprudlar ännu.
För artisten själv råder det ingen tvekan kring varför de varit ihop så länge – de trivs helt enkelt så bra tillsammans.
– Åren har bara gått. Plötsligt har man hållit ihop så länge. Vi har väl helt enkelt trivts väldigt bra ihop och det är det som har hållit ihop oss, har hon sagt till Nöjeslivet.
Maken Fredrik har en annan bild.
– Vi bråkar ofta, alltför ofta. Men trots alla meningsskiljaktigheter och olikheter har vi levt tillsammans sedan 1971. På något jädra konstigt sätt funkar det i alla fall. Det måste vara kärlek, säger han till Sydsvenskan.
LÄS MER: Siw Malmkvist kärleksknep med sambon Fredrik – efter 49 år tillsammans: ”Vi har väl helt enkelt…”
Oron över att ha brustit som mamma
I dag är stjärnans båda barn vuxna och har valt egna karriärer men det finns en sak som Siw är orolig kring barnens uppväxt.
När hon gästade ”Framgångspodden” berättade stjärnan att det funnits en viss rädsla stundtals kring om hon räckte till som förälder när de växte upp.
– Jag kan inte svara på vad som har blivit bra, efter något dåligt. Det är mycket som man kan tycka att det kunde blivit på ett annat sätt. Men man får komma ihåg att det som varit – numera är väck, det är borta. Det lönar sig inte att gå tillbaka och grubbla. För det vill man ju ibland, gå tillbaka och ändra på saker man inte gillade, men det går ju inte, säger hon.
– Det är som när man får barn, och man tänker att jag var jag inte en dålig mor? Eller vad det nu kan vara. Jag var nog inte en så bra mamma, men det dög ändå. Det gick ju bra ändå. Man kanske frågar sina barn hur man var som mamma och så säger dom att jag var bra, men så frågar man igen om det inte var så att man var en lite dålig mamma, så säger dom ”Näe! Inte det minsta!”.
Glädjen efter barnens ord
Barnens ord gör förstås Siw extra glad.
– Och då blir man ju nöjd, och jag gjorde ju det bästa jag kunde.
– Gör bara det bästa man kan, man kan liksom inte göra mer än sitt bästa.
Det är nog många som känner igen sig i det du beskriver Siwan. Men man kan inte göra mer än sitt allra bästa.
Vi önskar dig och din familj allt gott!
