I över 30 års tid var Pekka Heino verksam inom SVT både som programledare och programpresentatör.
Under flera år var han även kommentator för Eurovision Song Contest.
Med anledning av den pågående Mello-yran så har Nöjeslivet pratat med Pekka Heino om sin tid som kommentator och hans tankar kring uppdraget.
Pekka Heino började sin bana inom SVT blott 24 år gammal 1985. Pekkas hade då rollen som programpresentatör, eller ”hallåa”.
I början av 90-talet fick Pekka sina första programledaruppdrag då han bland annat ledde program så som ”Röda tråden”, ”Tusen och en bild” och ”Entré”.
30 år sedan Eurovision-debuten
1994 fick han för första gången det ärofyllda uppdraget som kommentator för Eurovision Song Contest.
– Jag minns fortfarande den känslan för 30 år sedan när jag satt där i direktsändning och den välbekanta Eurovision-signaturen gick igång, jag började nästan gråta. Det är en tävling som jag följt i hela mitt liv, så det var stort, säger Pekka Heino till Nöjeslivet.
Det året ägde tävlingen rum på Irland, närmare bestämt på The Point Theatre i Dublin. Det är därifrån som Pekka har ett av sina bästa tv-minnen. Han minns särskilt när han vädjade till svenska folket att stanna kvar och kolla på den makalösa mellanakten.
– Under pausnumrerna i Eurovision så brukade folk lämna tv-apparaterna för att gå på toa, koka kaffe eller så. Men det här året var det dansgruppen ”Riverdance”. Det här hade tittarna aldrig fått sett innan. Jag hade följt repetitionerna och tänkte att om bara en bråkdel av detta når ut genom rutan så kommer det att bli fantastiskt. Så jag bad tittarna under sändningen att stanna kvar.
Det var ett drag som gick hem. Riverdance fick sitt stora genombrott den kvällen och blev därefter världskända.
– Jag minns efteråt att flera hörde av sig och tackade för att jag hade sagt det, för det var helt fantastiskt, säger Pekka Heino.
I spelaren nedan kan du ta del av Riverdance spektakulära uppträdande i Dublin 1994:
Kaosartade finalen -99
Pekka Heino minns också tillbaka till den gången i Jerusalem 1999, då Charlotte Nilsson (senare Perrelli), tog hem vinsten.
Det var första året som man hade avskaffat orkestrarna under Eurovision vilket gjorde att Anders Berglund förlorade uppdraget som dirigent. I stället fick han hålla Pekka sällskap i kommentatorsbåset.
Ingen av dem var dock särskilt imponerade över Charlottes bidrag.
– Vi var båda överens om att ”Take me to your heaven” kändes för mycket som en gammalmodig Abba-pastiche. Ingen, så vitt jag minns förutom möjligtvis hon som var Head of delegations, trodde att Sverige skulle vinna, säger Pekka Heino.
När omröstningen var klar stod det trots allt klart att Charlotte var Europas favorit. Pekka fick rusa iväg för att göra segerintervjun med stjärnan, vilket inte var helt enkelt.
– Det blev en fullständig chock när tolvorna bara rasade in. Vi hade ingen plan för vad som skulle hända så jag fick lämna kommentatorsbåset för att göra en segerintervju och försöka övertala den israeliska säkerhetsvakten att släppa in mig backstage, vilket är ett kapitel för sig.
”Man kan kalla det mutor”
Pekka Heino var kommentator för Eurovision 1994, 1999 samt mellan åren 2003 till 2006. Det är en tävling som åtminstone historisk kantats av mycket festande och skandaler, artisterna i mellan. För Pekkas del så har dock arbetet varit i fokus.
– Alltid när jag har jobbat med det här så har jag varit så inne i mitt jobb. Jag har varit skittråkig och inte gått på så många fester eller varit vaken hela nätterna, så jag har nog missat det mesta av skandalerna, berättar Pekka.
Däremot så avslöjar Pekka att det inte är helt ovanligt att artister försöker muta in sig hos kommentatorerna, vilket han själv varit med om.
– Man blev ju, och blir fortfarande utgår jag ifrån, ganska bearbetad av de olika länderna så att man ska tala vänligt om deras bidrag. Man kan kalla det mutor. När man kom till kommentatorsbåset så kunde det ligga en chokladkaka där med en hälsning från en artist.
Pekka Heino om rollen som kommentator – och kängan till Kristian Luuk
Pekka Heino har mycket åsikter kring hur man bör sköta sitt uppdrag som kommentator eller programledare för Melodifestivalen och Eurovision.
– Jag hör ju till den där gamla skolan av kommentatorer där man skulle vara mer korrekt än rolig, även om man så klart fick vara rolig.
Pekka menar att man som ansikte och röst utåt mot publiken och tittarna behöver hitta rätt tonalitet. Dels finns tittarna som brinner för musiktävlingen och dels finns tittarna som inte tar det seriöst och vill ha mer humor.
– Som kommentator så anser jag att man måste hitta någonstans där i mitten. Så att man ger fansen några godbitar och sen kan man gott och väl slänga in en kommentar för de som tittar men inte tar det på allvar, säger Pekka Heino.
Som ett exempel på någon som Pekka anser gjorde ett dåligt jobb så nämner han Kristian Luuk, som kommenterade tävlingen 2007 och 2008.
– Det var ju raka motsatsen till vad jag gjorde. Det var så plojigt att jag kommer ihåg att jag blev förbannad när jag satt hemma och tittade. Han satt med någon jävla tuta och helt plötsligt blev det fritt fram att driva med bidragen.
Pekkas hårda bedömning av Kristian Luuk lyder:
– Jag tycker att han är en av de sämsta som kommenterat tävlingen faktiskt. Så, nu har jag sagt det.
Därför vill inte Pekka leda Mello
Att vara programledare för Melodifestivalen är säkert ett drömuppdrag för många inom tv-branschen. Men för Pekkas del så avstår han helst.
– Nej, jag drömde om det då när det fortfarande var en produktion i ett tv-hus med en liten publik.
Det är nämligen inte så enkelt som det kanske ser ut.
– Att leda Mello är bland det svåraste du kan göra som programledare. Det är oerhört svårt att få till en ton som fungerar både i den gigantiska arenan där du står och samtidigt tala till tittarna där hemma. Det var lättare när finalen var i en liten tv-studio och publiken var minimal, säger Pekka Heino.
Att göra comeback som kommentator för Eurovision ligger dock närmare till hands för Pekkas del, även om han anser att Edward af Sillén gör ett utmärkt jobb. Men skulle frågan komma på tal så kanske Pekka tackar ja.
– Det skulle jag inte ha något emot, men det är inget som jag drömmer om.
Hoppas att vi får se mer av dig i tv-rutan Pekka – gärna i Mello-sammanhang!
