Pretty Woman är en av de filmer som jag kan se otaliga gånger – den blir aldrig gammal eller tråkig.
Men med tanke på hur många gånger jag har sett den är det lite förvånande att jag aldrig har lagt märke till dessa misstag som berättar en annan historia om filmen.
Disney förändrade allt
Pretty Woman blev en romantisk komedi som fängslade miljoner och gjorde Richard Gere och Julia Roberts till superstjärnor.
Men det var inte så det var tänkt att bli. Det ursprungliga manuset hade titeln ”3,000” och skrevs av den dåvarande manusförfattaren J.F. Lawton. Det tidiga utkastet tog upp mycket mörkare teman om samhälleliga skillnader och företagens girighet.
Men allt förändrades när Disney tog över. Bolaget föredrog att tona ner teman som klass och sexarbete i Los Angeles. Istället gav Disney den en stor budget och gjorde den mer till en romantisk komedi.
Al Pacino tackade nej till huvudrollen
För mig är det otänkbart att föreställa sig någon annan än Richard Gere i rollen som Edward Lewis, den stenrike affärsmannen från New York som anlitar Vivian (Julia Roberts) som sin eskort under en vecka.
Castingprocessen för Pretty Woman tog längre tid än väntat, och Al Pacino var den som inledningsvis ledde kampen om rollen som Lewis. Den legendariske skådespelaren gick till och med så långt att han deltog i en castingläsning med Julia Roberts innan han slutligen bestämde sig för att tacka nej till rollen.
Även om han gillade manuset avslöjade Pacino aldrig sina skäl för att tacka nej till rollen. I efterhand har han uttryckt beundran för Roberts, som var en relativt okänd skådespelerska vid den tiden.
”Jag menar, man kunde se redan vid läsningen att det här kommer att bli bra, att det här kommer att bli en succéfilm. Man bara visste det”, berättade Pacino.
Han fortsatte med att säga: ”Och den här tjejen var fenomenal. Jag menar, jag sa till Gary, ’Var fick du tag på den här tjejen?’” (Gary var Gary Marshall, filmens regissör). Pacinos instinkt var helt rätt, eftersom Roberts enastående prestation skulle definiera hennes karriär och filmens eftermäle.
Croissanten blir en pannkaka
I scenen där Richard Geres rollfigur beställer frukost till rummet finns det en rolig liten detalj som du kanske inte har lagt märke till. Det börjar med att Vivian avnjuter en croissant medan hon pratar med Edward.
Men sedan, på ett ögonblick, förvandlas croissanten magiskt till en pannkaka. Hur gick det till? Enligt regissören Garry Marshall föredrog han Roberts prestation i de senare tagningarna, där hon åt en pannkaka istället för en croissant, så de behöll det i filmen.
Detta skapade dock ett problem med kontinuiteten. I den första tagningen med pannkakan tar Vivian en andra tugga, men i den följande tagningen har pannkakan bara en tugga kvar, och bitmönstret är märkbart annorlunda. Det är helt klart inte samma pannkaka!
Sanningen bakom den ikoniska klänningen
Det noggranna övervägandet av kostymdesign kan gå obemärkt förbi den genomsnittliga biobesökaren. Men oavsett om du har ett skarpt öga för mode eller inte, är det omöjligt att förbise den ikoniska röda klänningen som Julia Roberts karaktär bär i filmen.
Den röda klänningen symboliserar Vivans förvandling och egenmakt under en ”omvälvande” scen i filmen där Roberts rollfigur följer med sin Edward Lewis på en operakväll.
Vogue beskrev klänningen som ”iögonfallande, otroligt sexig utan att förlora ett uns av elegans”. Geniet bakom den fantastiska klänningen? Ingen mindre än den prisbelönta kostymdesignern Marilyn Vance.
Hon skapade sex fantastiska outfits för Julia Roberts rollfigur Vivian Ward och var också hjärnan bakom Richard Geres stiliga look. Ta till exempel den charmiga brunvita prickiga klänningen som Roberts bar till hästkapplöpningen. Den lilla pärlan skapades av gammalt siden som hittades i en liten antik tygbutik i Los Angeles – snacka om att återvinna med stil! Och de eleganta skorna? Japp, de var från Chanel.
Richard Geres slips
När det gäller Gere’s garderob var det en mästarklass i färgkoordinering, med bruna, marinblå och blågrå kostymer, alla designade av Vance.
Och den där berömda slipsen som Roberts snodde från en butiksanställd? Enligt Vance var den ”inget speciellt” och absolut inte från en designer. Hon plockade upp den i en butik i Los Angeles för 48 dollar. Slipsen dyker upp flera gånger i filmen, och om du tittar noga kanske du märker att den mystiskt byter knut då och då.
Under polomatchen bär Edward en skjorta med rak krage tillsammans med slipsen som Vivian skänkte honom, knuten i en halv-Windsor. Men i en senare scen kan den skarpögde tittaren upptäcka en subtil förändring – Edwards krage har magiskt förvandlats till en ”spread-stil” och slipsen är nu i en full-Windsor-knut.
”Oanständig” shoppingrunda
När Richard Gere introducerar Julia Roberts rollfigur till de rikas glamorösa värld tar han med henne på en vild shoppingrunda längs Rodeo Drive i Beverly Hills. Den där shoppingturen på eftermiddagen? Den skulle ha kostat Geres rollfigur minst 30 000 dollar, enligt designern Marilyn Vance.
Snacka om shoppingterapi på steroider! Det var som om de handlade med Monopolpengar – inte undra på att Vivian var som i en dimma.
Halsbandet med rubiner och diamanter var äkta
Smycket som Julia Roberts bar till sin fantastiska röda balklänning – ett hjärtformat halsband tillverkat av rubiner och diamanter – värderades till hela en kvarts miljon dollar. Ja, du hörde rätt.
Enligt filmtriviasajter var detta mästerverk av rubiner och diamanter äkta vara. Faktum är att under inspelningen stod en beväpnad säkerhetsvakt som hyrts in av smyckesbutiken som ansvarade för detta extravaganta halsband vaksamt bakom regissören.
Scenen med smyckeskrinet var ett ”practical joke”
Scenen där Richard Gere ger Julia Roberts det dyra halsbandet är inte bara ett av de mest romantiska och ikoniska ögonblicken i filmhistorien, utan har också en rolig bakgrundshistoria. Ursprungligen var det tänkt som ett lekfullt spratt.
Som ni kanske minns snäpper smyckeskrinet igen på Julia Roberts fingrar, vilket leder till ett av de mest genuina och charmiga skratten som någonsin fångats på film.
Den verkliga historien bakom scenen kom från regissören Garry Marshall, som avslöjade varför han och Gere bestämde sig för att spela den unga skådespelerskan ett spratt. Enligt Marshall kunde Roberts, som då bara var 23 år, ibland komma till inspelningen lite sömnig efter en sen utekväll.
”Jag sa: ’Richard, du måste väcka henne lite, så när hon sträcker sig efter lådan, smäll till den’. Det var en mjuk låda. Jag skulle aldrig skada henne”, förklarade Marshall.
Det var inte förrän i slutskedet av redigeringen som de valde att behålla scenen i filmen. ”Vi lade in den… och den blev som ett varumärke för filmen”, säger Marshall. Och bara så där förvandlades ett oskrivet skämt till filmmagi.
Edwards försvinnande skor
Som vi nämnde tidigare finns det några misstag i Pretty Woman som inte är lätta att upptäcka vid första visningen, men vissa tittare med örnöga har ändå upptäckt dem. Till exempel, när de lämnar operan och går till parken, tar Vivian av Edward skorna. Men när han börjar lägga sig ner dyker skorna upp igen på ett magiskt sätt.
Pengar i stöveln
På tal om saker på (eller i) dina fötter finns det ett litet mysterium med Vivians stövlar som du kanske har missat. När Edward ger henne 100 dollar i takvåningen stoppar hon ner pengarna i sin stövel för att förvara dem säkert. Men senare, när rumsservicen kommer med champagne och hon tar av sig stövlarna, har pengarna försvunnit.
Försvann pengarna i tomma intet eller är Vivian bara riktigt bra på att gömma saker? Kanske hade stövlarna ett hemligt fack, eller så ville 100 dollar inte stanna kvar resten av filmen…
Fyra färgade kondomer
När Vivian erbjuder Edward ett urval av färgglada kondomer verkar det som om de har ett eget sinne. Vivian börjar med fyra prydligt arrangerade alternativ (och då räknar jag inte med den där snygga guldcirkeln). Men i nästa bild, som genom magi, har ordningen ändrats helt.
Sedan, på ett lika mystiskt sätt, återgår de till den ursprungliga uppställningen i den tredje tagningen. Det är som om kondomerna hade sin egen lilla dansrutin bakom kulisserna.
Richard Gere gillade inte sin karaktär
Richard Gere har verkligen dragit nytta av framgången med Pretty Woman – både när det gäller hans karriär och hans bankkonto. Men han har inte alltid varit helt positiv till filmen, särskilt inte när det gäller hans karaktär Edward. På en filmfestival i Venedig beskrev Gere Edward som ”kriminellt underskriven”. Han tillade: ”I grund och botten är han bara en kostym och en bra frisyr.”
Särskilt en scen verkade irritera Gere, där Edward spelar piano medan Vivian kommer närmare. Gere reflekterade över den och sa sarkastiskt ”Jag menar, ingen kemi. Den här skådespelaren och den här skådespelerskan hade uppenbarligen ingen kemi mellan sig… Jag har inte sett det på länge. Det är en sexig scen.”
Regissören Garry Marshall kom på idén till scenen efter att ha frågat Gere vad han brukade göra sent på kvällen på ett hotell. Gere minns: ”Och jag sa: ’Tja, jag är vanligtvis jetlaggad, [det] skulle vara den tid jag är på ett hotell. Så jag är uppe hela natten och vanligtvis finns det en balsal någonstans eller en bar, och jag hittar ett piano och jag spelar piano.” Marshall föreslog då, ”Låt oss göra något med det.”
Så scenen var i huvudsak improviserad, med Gere som förklarade: ”Han sa: ’Spela något stämningsfullt.’ Jag började bara spela något stämningsfullt som var den här karaktärens inre liv.”
Mer än bara älskare på skärmen
Om du frågar mig så var kemin mellan Julia Roberts och Gere i Pretty Woman obestridlig. Men gnistorna flög inte bara när kamerorna rullade – de bildade ett nära band utanför skärmen också.
År 2017 berättade Gere att han fortfarande pratar med Roberts ”hela tiden”, och förr i tiden pratade de ”tre eller fyra gånger om dagen”. Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet, på ett vänskapligt sätt.
”Ja, vi älskade varandra omedelbart. Så det var trevligt”, erkände Gere.
Även regissören Garry Marshall märkte genast samhörigheten mellan dem. Han mindes ett ögonblick under det första mötet då han gick ut för att gå på toaletten och lämnade skådespelarna ensamma för att bekanta sig med varandra.
”Jag kom ut och såg de två i slutet av en korridor, där de bara tittade på varandra”, säger Marshall. ”Och där och då tänkte jag, titta på den kemin. De känner inte varandra, och ändå gör de bra ifrån sig.”
Roberts övertalade Gere att medverka i Pretty Woman
Även om Al Pacino var nära att få rollen, verkar det som om Julia Roberts var fast besluten att ha Richard Gere som sin partner på vita duken. Hon praktiskt taget bönföll Richard Gere på ett mycket genuint sätt.
”Han är en mycket seriös skådespelare och han hade mycket specifika tankar om filmen och rollen och vad som fungerade och inte fungerade för honom”, berättade hon för SiriusXM 2017.
”Jag tror att jag bara nickade och log mycket och höll med om allt han sa. Jag sa: ”Du måste göra den här filmen, om du inte gör den och den faller ihop och jag förlorar jobbet blir det bara fruktansvärt.”
Och det var så här det hela gick till enligt Richard Gere:
”Jag visste fortfarande inte om jag skulle göra den här filmen. Vi lärde känna varandra, vi flirtade, flirtade… trevligt, trevligt… Hon stod på andra sidan skrivbordet, tog ett papper och skrev något på det, vände på det och tryckte fram det till mig…’Snälla säg ja’”.
Inte ens i en sagolik romans går saker och ting alltid som planerat. Kanske är det just det som gör den här filmen så älskvärd – och får oss att komma tillbaka för en ny titt, år efter år.
Har vi missat din favoritkuriosa från ”Pretty Woman”? Dela den med oss och håll det roliga igång!
LÄS MER:
- Flera misstag förekommer i ”Lilla huset på prärien”
- Anna-Lena Löfgrens låt ”Lyckliga gatan” är en av de bästa låtarna någonsin