När en kära vän går bort förändras livet dramatiskt.
För Ann-Louise Hanson blev dödsbeskedet en chans till förändring och uppvaknande.
– Jag har lärt mig att jag måste ta vara på varje dag som jag får vara frisk – och jag har berättat för mina nära hur jag vill ha det den dag jag begravs, säger hon till Expressen.
Livet är fullt av en stor känslomässig berg och dalbana.
Det är både uppgångar med mycket lycka men också dalar i mörker och sorg.
I år firar Ann-Louise Hanson 60 år som artist. En karriär som sträcker sig över decennier men också har inneburit en hel del händelser.
Livsändringen efter dödsbeskedet
För över ett år sedan gick hennes nära och bästa vän Barbro ”Lill-Babs” Svensson bort.
En händelse som skakade om Ann-Louise Hanson.
– Jag har lärt mig att jag måste ta vara på varje dag som jag får vara frisk. Jag vill så gärna se mina barnbarn växa upp och gifta sig, men jag inser att det är långtifrån säkert att jag får se de yngsta barnbarnen som är sex och sju år göra det. Den tanken går det nästan inte att ta in…, berättar Ann-Louise Hanson till Expressen.
Ann-Louise om saknaden: ”Hade så roligt ihop”
Och det är en enorm sorg och smärta som finns kvar hos henne efter Lill-Babs. När hon får frågan om vad hon saknar mest med sin kära vän, är det med gråt i halsen som hon svarar.
– Skrattet! Vi hade så roligt ihop. Barbro hade en positivism; problem var till för att lösas. Jag fattar fortfarande inte att hon är borta, trots att jag har sett henne så sjuk…, säger hon till tidningen.
Börjat planera begravning
Och att försöka leva livet till fullo har gjort att hon redan planerat sin egen begravning och skrivit testamente med sin make Bruno Glenmark.
– Ja, jag pratar ofta om hur jag vill ha det då, även om Bruno inte vill höra talas om det. Min dotter Josefin och jag åkte i går förbi kyrkogården där mina föräldrar ligger begravda och då påminde jag henne om att jag vill att min aska ska strös i havet så att jag finns överallt och ingen behöver känna dåligt samvete för att man inte är vid graven så ofta som man skulle vilja. Och så har Bruno och jag skrivit testamente så att ingenting ska vara oklart den dag vi är borta.
Vi känner med dig underbara Ann-Louise! Skicka stöd och styrka genom att göra ett hjärta i kommentarsfältet!
