Han hade ett unikt sätt, en unik röst som verkligen berörde på djupet.
Björn Afzelius satte ord på vår längtan, sorg och glädje i sina älskade låttexter.
Han hade träffat en ny kärlek och stod på toppen av sin karriär.
Men alldeles för tidigt lämnade stjärnan jordelivet och hans död skakade musikbranschen.
In i det sista ville stjärnan inte att någon förutom hans närstående att någon skulle få veta hur illa det egentligen var.
Han sjunger om frihet som ingen annan kan.
Få personer har väl missat dessa underbara fraser:
”Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder, freden är din syster.
Kampen är din fader, framtiden ditt ansvar”.
Det är artisten Björn Afzelius som ligger bakom denna odödliga klassiker, liksom ”Ikaros” ”Tusen bitar” och många fler.
Genom sin långa karriär sålde han två miljoner skivor och fått dessutom tolv guldskivor, skriver Dagens Nyheter.
Men förutom att vara soloartist var han också en av medlemmarna i Hoola Bandoola Band där han spelade med bland annat nära vännen Mikael Wiehe.
Med sin enorma värme och speciella låtar, har Björn fått en mycket speciell plats i svenska folkets hjärtan.
Hans låtar spelas på allt ifrån bröllop till begravning och trots att det har gått många år sedan han lämnade jordelivet, älskas han lika mycket i dag som då.
Och att uttrycka sina känslor i texter var något som han gjorde in i det sista.
Sista låten träffar rakt i hjärtat
Innan Afzelius fick beskedet att han drabbats av cancer, skrev han en gripande låt.
Den sista låten på hans sista album ”Liten blues vid gravens rand”, berättar om hur vi inte ska känna någon ånger eller samvetskval.
”Köp inga blommor, sänd ingen krans, För så dags finns jag någon annanstans. Vill du ge mig nåt så ge det till mej nu.”
Det blir nästan kusligt när man läser dessa rader skriver Håkan Lahger på DN.
Han hade ännu inte fått cancerbeskedet, men det var som om hans själ visste att han var döende, skriver Håkan.
”Men hans undermedvetna visste. Den intuitiva delen av hans själ, där sångerna föds, den visste besked”.
”Afzelius säger till oss i sången att vi inte ska känna ånger eller samvetskval. ”Låt bli att säga hur fin jag var, Vill du säga nåt så säg det till mej nu.” Det är naket och rått, hans hårt ansträngda röst pressar ur sig vart och ett av de sjuttio orden som texten innehåller och det är outhärdligt smärtsamt att lyssna till detta i dag”.
När låten skrevs hade Björn ännu inte fått cancerbeskedet och när han väl insjuknade var det viktigt för stjärnan att hålla kampen hemlig.
Skrev musik trots hälsokamp
I september 1997 fick Björn Afzelius beskedet att han drabbats av lungcancer.
Han stod på höjden av sin karriär och hade precis träffat en ny kärlek när hela världen vändes upp och ned.
Björn hade träffat den 19 år yngre kärleken Anette och de bestämde sig för att flytta ihop med sina respektive barn.
Mitt i den tiden som borde ha varit fylld av lycka och kärlek kämpade Björn med svåra behandlingar med strålbehandlingar och sjukhusbesök.
Men passionen för musiken hämmades aldrig.
In i det sista arbetade Björn med sin musik.
– Så sent som i förra veckan lyssnade han på mixningar till plattan, sa Jan Lundin på skivbolaget MNW då till Aftonbladet.
LÄS MER: Allan Edwall somnade in bara dagar efter sin sista föreställning – efter hans död kom sanningen fram
Vägrade prata om sjukdomen
Efter en tid tycktes behandlingarna hjälpa och Björn tycktes bli bättre, men hans immunförsvar var nersatt.
Artisten drabbades dessutom av två lunginflammationer på kort tid.
Den 16 februari 1999 tog Björn Afzelius sina sista andetag och dog i sömnen, tidigt på morgonen.
Bara hans närmaste krets visste om hur allvarligt läget var.
När media ville fråga om hans hälsa, vägrade han yttra ett ord.
– Han ville inte framstå som svag. Han ville inte att någon skulle tycka synd om honom. Han ville behandlas som vanligt och bli betraktad som vanligt, har vännen Gunnar Wesslén sagt till Expressen.
Att hålla andra utanför var viktigt för Björn som bara ville omges av vänner och familj den sista tiden.
– Jag pratade med honom när han fyllde år för några veckor sedan. Han lät dålig och jag hörde knappt vad han sa. Han berättade att det berodde på att han gick på stark medicin, sa Arne Franck, en av vännerna från Hoola Bandoola Band till Aftonbladet.
– Björn var en fighter och jag trodde att han skulle klara cancern. Han har alltid kommit igen när han drabbats av motgångar, säger Arne Franck.
Vårdades av familjen
Den sista tiden vårades Björn av sin familj.
Artistens tankar var bara riktade mot sambon och deras respektive barn som vakade vid hans sida.
– Han tänkte mycket på dem. Döttrarna blev förfärade. För dem var han en naturkraft som aldrig kunde bli sjuk eller vara svag. Han bara fanns där, stor och stark. För dem var det en chock. Det var det för den nya kvinnan också. Men hon stod vid hans sida hela tiden, sa Gunnar Wesslén.
Mikael Wiehe sjöng på begravning
Nära vännen och artistkollegan Mikael Wiehe skakades av tragedin, och sörjde sin bästa vän.
– Björn var en av de människor som på det personliga planet stod mig allra närmast. Professionellt har vi också följts åt i 30 år. Också under hans sjukdom har vi haft tät kontakt, sa han till TT.
På Björns begravning sjöng Mikael sin egenskrivna låt ”Den jag kunde va”, till minne av sin älskade vän.
– Det var en väldigt vacker begravning. Mikael Wiehe och Bernt Andersson sjöng ”Den jag kunde va”. Då grät alla. Det är fortfarande så att jag har svårt att låta bli att gråta när jag hör den, sa Gunnar Wesslén.
Du är så saknad Björn. Vi tänker på dig och saknar din röst och musikalitet.
Vi hoppas du har det bra var du än är!
