Cornelis Vreeswijk är känd som en sann vislegend. När han dog lämnade han inte bara bakom sig en musikskatt, utan också en stor sorg bland sina nära och kära. I sista intervjun berättade han om tankarna inför döden.
Det avtryck som Cornelis Vreeswijk gjort är enormt.
Han är en av våra mest hyllade musiker och de låtar han skapade under sitt liv vandrar än idag vidare genom generationerna.
Med klassiker såsom ”Jag hade en gång en båt,” ”Somliga går med trasiga skor,” ”Hönan Agda” och ”Brev från kolonien” har han skrivit sig in i historieböckerna.
Cornelis Vreeswijk: Vad var det egentligen som hände när han misshandlade två personer i sin lägenhet? Vad var det för bråk han hamnade i med SR, och hur var Cornelis som pappa? Lyssna på Nöjeslivets avsnitt här:
Cornelis föddes den 8 augusti 1937 i Nederländerna och när han var ung så flyttade familjen till Sverige i jakt på ett bättre liv.
Det blev här han spenderade sina tonår och när familjen så småningom flyttade tillbaka till hemlandet så valde han att stanna.
Karriären startade
Och det tog inte speciellt lång tid innan Cornelis fick sin start på en lysande karriär som låtskrivare och vismakare.
Hans karriär tog rejäl fart på 60-talet och snart började han turnera med sin fantastiska musikskatt.
Cornelis Vreeswijk stack tidigt ut ur mängden och gick alltid sin egna väg vad gällde musiken, även om det emellanåt kritiserades.
Men även om hans passion och talang för musiken skördade stora framgångar så hade Cornelis det inte alltid enkelt i privatlivet.
Cornelis Vreeswijks privatliv
Han satt i fängelse flera gånger om, kämpade med lågt självförtroende och missbrukade.
– Farsan var kärleksfull och generös och ville alltid väl, även om det inte alltid blev så bra. Han var en rätt bra farsa, som var lugn i humöret. Sedan fanns det ju perioder när han inte mådde så bra, och då var det väl kanske en annan sak, berättade hans son Jack Vreeswijk för sajten Land för några år sedan.
Det skrevs löpmeter efter löpmeter om Cornelis: om bråken, skilsmässorna, festkvällarna och hur han skuldsatte sig upp över öronen.
– Han berättade ibland mer än han kanske borde ha gjort. Han växte ju upp med en katolsk mor och jag har en teori om att han använde pressen som ett slags biktstol, ”nu säger jag allt så är det ur världen,” har författaren Klas Gustafson förklarat för DN.
Sista tiden i livet
I slutet av livet blev Cornelis väldigt sjuk och han hade både levercancer och diabetes.
7 september 1987 gjorde han sitt absolut sista scenframträdande, men han var trots det fast besluten om att göra klart ett sista album.
Han spelade han därför in ”Till Fatumeh – rapport från de osaligas ängder”, och det blev det sista han gjorde.
Vid det laget var han så trött att han orkade bara sjunga ungefär en timme per dag, skriver sajten Land.
– När vi var klara med det sista ”Till Fatumeh” undrade Cornelis om jag inte trodde att den här plattan ”under rådande omständigheter” skulle sälja ”utav helvete”. De ”rådande omständigheterna” var ju att han skulle dö vilken dag som helst, har Cornelis manager Silas Bäckström sagt till DN.
Han visste att han skulle dö
Sista tiden i livet var Silas nära Cornelis och han har förklarat att vännen nog förstod att han inte hade speciellt lång tid kvar.
– Även om vi alla har hoppats, så tror jag att Cornelis långt tidigare förstod vad som höll på att hända, berättade han för Expressen 1987.
Trots att Cornelis var mycket sjuk så försökte han göra sitt bästa för att hålla humöret uppe.
– Vi snackade aldrig om cancern och döden, sådant pratade man inte om i vårt hus. Jag förstod nog inte hur dålig farsan egentligen var på slutet. För han blommade upp lite den sista tiden, har Jack Vreeswijk sagt till sajten.
Läs mer: Hård kritik och massiv kärlek till Allsång på Skansen – så gick det sen för programledarna
Dog samma år
Men den 12 november 1987, drygt två veckor efter att albumet släppts, så dog Cornelis. Han blev bara 50 år gammal.
I den sista intervjun som gjorts med vislegenden bekände han att han inte kände någon rädsla.
– Jag är inte rädd för att dö, om det är det du menar. Allt är okej. Jag har gjort mitt och det är juste.
Sorgen efter honom var enorm.
I intervjun med Expressen, dagen efter beskedet om Cornelis död, ska Silas ha gråtit och sagt:
– Cornelis var den tuffaste jag känt. Och han var tapper.
Vännernas varma ord om Cornelis
Även vännen och kollegan Hayati Kafe, som under många år arbetade med Cornelis, berättade om den stora sorgen.
– Det känns dubbelt så svårt att han skulle gå bort nu när han stod på höjden av sin skaparkraft, förklarade han för Aftonbladet 13 november 1987.
Hayati menade att det var svårt att ta in vad som hade hänt.
– Du vet, Cornelis var så levande. Det är svårt att inse att han är död.
Här kan du se Cornelis sjunga i SVT år 1977:
Jazzsångerskan Alice Babs delade även hon med sig av några varma ord om Cornelis till Aftonbladet.
– Han har betytt så mycket för svensk viskonst. Han var så personlig och han sjöng så mycket fint. Jag bor ju inte i Sverige längre. Men jag har förstått genom bilder i tidningarna att han inte var frist. Det var en stor förlust. Han hade mycket kvar att ge. Men det var trots allt väldigt roligt att hans vänner hann glädja honom på hans femtioårsdag, sade hon då.
Läs mer: Jack Vreeswijks sista vädjan i dödsannonsen – på begravningen uppfyller familjen stjärnans önskan
Hans minne lever vidare
När Cornelis son Jack växte upp så intresserade även han sig för musiken.
Jack Vreeswijk dog den 3 april 2023 i cancer, men innan dess hann han på flera sätt föra sin fars arv vidare.
Han fick uppträda med Cornelis musik, både ensam och med andra musiker.
Exempelvis åkte Jack ute på turné tillsammans med Brolle, där de tog sig an de fina låtarna.
Här kan du se Jack sjunga ”Grimasch Om Morgonen” i Allsång på Skansen 2017:
Men det är inte bara genom Jack och musiken i sig som Cornelis minne fått leva vidare.
Varje år delas även ett stipendium ut i Cornelis minne, som kan sökas av personer över 35 som skriver/ sjunger på svenska och som aldrig fått ett kommunalt eller fackligt stipendium. Detta var något som han själv önskade i sitt testamente.
Vila i frid, Cornelis, och tack för all fantastisk musik!
