Gustav Mandelmann är en folkkär tv-profil som verkligen älskar djur. Hans senaste uttalande om en särskild typ av jakt har mottagits med blandade känslor hos följarna.
Många tycker att han är helt fel ute i sin analys.
”Du som lantbrukare borde förstå vikten av att inte få överetableringar av vissa arter”, skriver en person på Instagram.
2017 fick vi för första gången stifta bekantskap med det varma och passionerade lantbruksparet Mandelmanns på gården Djupadal på Österlen i Skåne.
Gustav, 58, och Marie, 59, har synts i TV4-serien ”Mandelmanns gård” i totalt fyra säsonger, dessutom har de gjort speciella julavsnitt.
Läs mer: Marie Mandelmann visar upp dottern som tar alla med storm – nu väller gratulationerna in
De har även vunnit flera utmärkelser på Kristallengalan genom åren.
Senast programmet sändes var 2020, men nu är det klart att det ska sändas nya avsnitt våren 2025.
– Jag är så tacksam att vi fick ett friår och så otroligt glad att vi får komma tillbaka. Vi har ju känslan av att folk kan ha tröttnat på oss. Vi känner ibland att vi tröttnat på oss själva, sa Marie Mandelmann till tidningen Ystad Allehanda i slutet av förra året.
Hon hade då genomfört en större operation i fjol och behövde vila. Därför blev det ingen comeback då.
Gillar inte lodjursjakten
Är det någonting som blir tydligt när man ser ”Mandelmanns gård” är det att paret verkligen älskar djur. De har många olika typer av djur själva.
I hans senaste inlägg på Instagram skriver han att människan måste sluta tillåta jakt på vissa djurarter. I det här fallet är det lodjuren han är mån om.
”Årets jakt på lodjur har börjat”, går det att läsa i TT-artikeln som han fotat av och publicerat.
”143 lodjur får skjutas i årets lodjursjakt, som inleddes på fredagen. Ett lodjur har redan fällts i Örebro-området, enligt databasen Rovbase. Sammanlagt har 14 länsstyrelser beslutat om licensjakt och jakten kommer som längst att pågå till den 15 april. Det beräknas att omkring 1 400 lodjur finns i Sverige”, står det i TT:s artikel.
Det framkommer att Gustav Mandelmann inte tycker att det borde skjutas några lodjur alls.
”Människan borde unna sig att låta toppredatorerna lodjur och varg vara helt fredade i skogen – de håller i taktpinnen för den biologiska mångfalden”, skriver han i sitt inlägg.
Fått massor av ilskna kommentarer
Hans uttalande har fått flera av hans följare att gå i taket. De håller inte alls med honom.
”Fin tanke men håller man inte efter rovdjursstammen blir det en felbalans i faunan. Tror inte du skulle uppskatta att det sprang runt vargar och lodjur och åt upp dina söta får och hundar”, skriver en person.
”Här där jag bor har vi snart inga rådjur kvar tack vare lodjuret. Så jag tycker nog att de är ganska bra ändå. Så rådjursstammen får chansen att komma tillbaka!”, skriver en annan.
”Flum. Vi har ca 1400 lodjur idag. GYBS ligger på ca 850. Vi har alltså en stam som är nästan dubbelt så stor mot vad den behöver för att vara välmående. Samma sak gäller vargstammen. Du som lantbrukare borde förstå vikten av att inte få överetableringar av vissa arter”, kommenterar en tredje.
”Lär dig skilja på begreppen. Detta är licensjakt. Inte troféjakt”, skriver en fjärde.
”Snälla Gustav, ge lodjur och vargar en fristad på Djupadal. Hoppas du har får och annat byte så det räcker till mat åt dem bara. Lätt att tycka om rovdjur när man lever i Skåne där de farligaste vilda djuren är svanar och vildgäss. Du skulle ju kunna tänka på de stackare som är fårbönder lite längre upp i landet. Jag som skattebetalare tycker nog att det finns bättre saker att lägga skattepengar på än ersättningar för rivskador och dödande av tamboskap i vårt land. Det är så roligt med er grönavågare från hufvudstaden som blir bäst på allt som hör landet till så fort ni flyttar utanför tullarna. Jag som är född på bondgård har ju inte hälften av er kunskap ni läst er till i era böcker”, skriver en uppenbart ilsken person.
Stå på dig Gustav, du har rätt till din åsikt. Du värnar bara om djuren.
Ser du fram emot en ny säsong av ”Mandelmanns gård”? Skriv vad du tycker bland kommentarerna på Facebook.
