När vi förlorar dem vi älskar förändras våra liv för alltid.
Nu berättar folkkära skådespelaren Helena Bergström om de två tragedierna som tog hårt på hela familjen.
– Allt blev kaos, säger hon i Framgångspodden.
Det kan gå år, men saknaden efter dem vi har förlorat finns alltid kvar där.
Ett tomrum i hjärtat kommer finns där, och det enda vi kan göra är att vårda de minnen vi har med de som inte längre finns på denna jord.
Det var i slutet av förra året som den folkkära skådespelaren Helena Bergström berättade om den stora tragedin.
Familjens älskade hund Fred hade somnat in.
Hans död tog hårt Helena, maken Colin Nutley och deras två barn.
”Vår kung i familjen har somnat in idag. Mitt i sorgen och tomheten finns tacksamheten över att vi har fått ha denna fantastiska, stolta, intelligenta,varma, trofasta och älskade individ i våra liv.
En sån speciell kille du var Fred!!!
Vi älskar dig för alltid”, skrev hon då på Instagram.
Familjens stora sorg
Och familjemedlemmens död präglar Helena och hennes familj fortfarande.
När hon gästar ”Framgångspodden”, berättar hon om den stora sorgen efter Freds död.
– Den stora kungen i familjen – vår franska bulldog Fred – fick vi ta bort i november. Han hade cancer, men när vi kom till djursjukhuset trodde vi att det bara var sviter efter operationen. Men så hittade läkarna en knöl till och sa ”Han måste tas bort NU”, berättar Helena.
– Jag kom hem och Colin var helt förtvivlad. Och Molly och Tim… Vi är en djurfamilj och allt blev kaos. Alla relationer… Fred var ett sånt nav för familjen.
För att klara av sorgen, berättar Helena att de snabbt skaffade en ny hund.
– Han heter Albert och är diametralt motsatt till Fred, men han har på något sätt fyllt lite sorg.
Förlorade sin pappa
Men det är långt ifrån den enda tragedin som har hänt i Helena Bergströms liv.
Mamman har haft bröstcancer flera gånger, men överlevt. Pappan drabbades av levercancer och dog 2004.
Helena minns sista ögonblicket med pappan starkt.
– Jag tog hans hand och sa att Colin har kommit hem och barnen mår bra. Då slutade han andas. Systern sa att han måste ha väntat på att dö tills att var lugnt. Det är ett minne som är… det var en väldig närhet. Min pappa var en drummel på många sätt – en charmputte – men en väldigt varm sådan.
Vi tänker på dig Helena och din familj! Alla våra styrkekramar till dig!
