Skådespelaren Carl-Ivar Nilsson blev folkkär efter sin roll i tv-serien ”Hem till byn”.
Många trodde att de kände honom. Men privat bar han på en stor hemlighet.
Allt började med att den unga manusförfattaren Bengt Bratt fick i uppdrag av Sveriges Television att skriva en dramaserie om exakt vad han ville.
Bengt satte igång att arbeta på studs och valde snart att berätta en historia inspirerad av sina hemtrakter i Värmland. Närmare bestämt rationaliseringen på 60-talet. Men serien tog också upp frågor om alkoholism, psykisk ohälsa och ensamhet.
”Hem till byn” sändes under 35 år och är en av SVT:s mest älskade serier någonsin. Men det var det ingen som hade kunnat tro, då i början på 70-talet.
– Aldrig i livet. Min och regissören Jackie Södermans tanke var att göra en serie som var lika stillsam som att åka ut på landet och träffa några bekanta. Inga ”Dallas”-intriger eller något sådant utan bara ett väldigt stillsamt liv med folk som lyssnar på väderleksrapporten och jobbar med häst och plog och råkar ut för myndigheternas ingripande. Jag trodde aldrig att det skulle räcka till mer än sex avsnitt, säger han till Svensk Dam.
Fick rollen som Willy Strid
Men serien återkom år efter år med samma skådespelare, manusförfattre och regissör och nästan fyra miljoner svenskar tittade avsnitt efter avsnitt.
LÄS MER: 17 underbara tv-klassiker vi ALDRIG glömmer – kommer du ihåg allihop?
Genom åren har manusförfattaren Bengt Bratt tvingats skriva ut flera av sina rollfigurer ur serien, när skådespelarna som har spelat dem har avlidit.
En av dem är Willy Strid, som spelades av Carl-Ivar Nilsson.
I en intervju med Aftonbladet berättar Carl-Ivar att Bengt Bratt upptäckte honom på krogen i slutet på 60-talet och att Bengt sedan skrev rollen som Willy till honom.
Och så blev det. Rollen träffade svenska folket rakt i hjärtat och Carl-Ivar spelade rollen som den hetlevrade mackägaren Willy Strid i sju olika omgångar fram till 2002.
Men han medverkade även i andra Tv-produktioner genom åren. Bland annat Raskens från 1976, Linje Lusta från 1981 samt Varuhuset från 1987. Dessutom spelade han även teater på Stockholms Stadsteater och på Dramaten. Senare frilansade han runt om på Sveriges olika scener.
Carl-Ivar Nillson var omtyckt och hyllad och ställde gärna upp som konferencier på olika välgörenhetsgalor. Bland annat engagerade han sig i ”Artister för fred” och var även konferencier när Positiva-Gruppen, som hjälper hiv-positiva och aidssjuka, när de firade 10-års jubileum.
Carl-Ivar Nilsson blev 64 år
Carl-Ivar Nilsson dog tragiskt i en lägenhetsbrand 2004.
När brandkåren kom fram slog lågorna ut genom fönstren från Carl-Ivar Nilssons lägenhet på Södermalm i Stockholm.
När brandmännen bröt sig in i Carl-Ivars lägenhet, längst upp i lägenhetshuset, hittade man skådespelaren livlös på golvet.
Han fördes till Södersjukhuset men hans liv gick inte att rädda.
Tvingades skriva om manuset
Samma år hade Bengt Bratt skrivit klart manus till de sex sista avsnitten av serien Hem till Byn, men då Carl-Ivar Nillson gått bort, tvingades manusförfattaren Bengt Bratt att skriva om manuset.
För Aftonbladet berättar Bengt om hur det var att skriva om manuset efter vännens död.
– Jag var tvungen att använda det tomrummet som blev runt honom, det tomrummet var så dramatiskt, sade Bengt Bratt till Aftonbladet då.
Bar på en hemlighet
Carl-Ivar Nilsson lämnade en son Carl Pontus Hjortén som han fick tillsammans med Liliane Hjorthén.
2009 släppte Carl Pontus en dokumentär om sin pappas liv och relationen far och son emellan.
I gripande möten med gamla vänner och kollegor berättar han om sin pappas liv. Om teaterscenerna, tv-produktionerna, spriten och ett familjeliv som går i spillror.
Men dokumentären handlar också om en hemlighet, en hemlighet som Carl-Ivar höll inom sig i 50 år – att han var homosexuell.
I dokumentären berättar Carl Pontus om hur hans far, som ung grabb, skickades till en psykiatriker för att bli botad från sin homosexualitet men att denne ”misslyckades”.
Avslöjandet var en katastrof för familjen.
”Är jag också bög, undrade jag. Men mest av allt var jag rädd för två saker: att mina kompisar skulle få reda på allt och att pappa skulle få aids som filmstjärnan Rock Hudson”, säger Carl-Pontus i dokumentären.
Bland kollegor och tv-publiken hade han alltid talats om som en kvinnorkarl men egentligen älskade han Dan Engström.
Men det var inte förrän på sin 50-årsfest som Carl-Ivar Nilsson berättade om deras relation på riktigt.
I ett tal berättade han om sina ”honungsburkar”.
”Den första honungsburken heter Liz Nilheim, den andra Tusse Hjorthén och sedan har jag en burk kvar och den heter Dan”, ska han ha sagt i talet.
Beskedet kom som en chock för hans vänner. Men flera minns talet som mycket rörande.
”Det var rörande och inspirerande. Teatervärlden har alltid varit väldigt konservativ så jag kan bara ana hur tufft det måste varit för Carl-Ivar som kom från vänsterrörelsen”, säger vännen Rickard Wolff i Dokumentären.
Vi saknar dig så mycket Carl-Ivar! Du var en riktig stjärna.
