Den 5 oktober 2015 skakades Sverige och världen när beskedet om författaren och dramatikern Henning Mankells död kom.
Han var älskad för sin deckarserie om poliskommissarie Kurt Wallander i huvudrollen.
Han fortsatte att skriva in i det sista – och bara tio dagar före sin död lämnade han in en text till Göteborgs-Posten. Detta skrev han om.
Författaren och dramatikern Henning Mankell föddes den 3 februari 1948 i Stockholm men växte upp i Härjedalen tillsammans med sin far.
Mankell är mest känd för sin deckarserie med poliskommissarie Kurt Wallander i huvudrollen. Den första delen kom 1991 och bestod av 12 böcker som har blivit både tv-serier och filmer.
Sedan dess har Mankell skrivit ett 40-tal romaner och pjäser. Hans böcker har sålt i 40 miljoner exemplar och översatts till mer än 40 olika språk. Och med det sagt är klassas han som en av Sveriges mest populära författare.
Men livet som författare började inte där, 18 år innan den första Wallander-boken gavs ut hade Mankell givit ut sin första roman Bergsprängaren.
Mankells samhällsengagemang
Redan i ung ålder var Henning engagerad i den vänsterradikala 68-rörelsen och protesterade mot såväl Vietnamkriget som apartheidregimen i Sydafrika. Och 2010 greps han av en israelisk insatsstyrka i samband med Palestina-aktionen ”Ship to Gaza”.
Det brinnande samhällsengagemanget genomsyrade hela hans författarskap. Från den första boken till den allra sista.
Drabbades av cancer
Men år 2014 förändrades livet med en handvändning. Henning Mankell hade drabbats av cancer.
Diagnosen kom överrumplande, i samband med en undersökning av smärtor i nacken.
I en sista stor intervju med Göteborgs-Posten, där han själv skrivit regelbundet och själv tidigare offentliggjort att han var sjuk i cancer, berättar han om hur han först trodde att han hade fått nackspärr. Läkarna pratade om att det kunde vara ett diskbråck i nacken. Men röntgen visade en stor cancermetastas i nacken.
– Det var som att falla ner i en brunn. Det tog tre veckor att klättra upp igen och bestämma mig för att jag är starkare än sjukdomen. Det var så jag var tvungen att hantera det, säger han till tidningen.
I samma intervju berättar han att han inte tror att det västerländska sättet att se på döden är speciellt sunt. Men att han, genom sina perioder i Maputo i Moçambique, tagit del av det afrikanska synsättet på döden och därmed kunnat acceptera sin sjukdom.
– Jag redde ut mitt förhållande till döden under alla mina år i Afrika. Det gör mig stark. Jag vet ju att förr eller senare så kommer den här sjukdomen att ta kål på mig, men det kan dröja tio år. Eller fem år. Det kan också dröja min tid ut, säger han till GP.
Jobbade in i det sista
Trots den allvarliga sjudomen fortsatte Henning Mankell att arbeta in i det sista och skrev på en ny bok. Han hade också flera tv-projekt som väntade på att rulla igång. Bland annat en serie för SVT om en svensk ambassad i Afrika samt en serie om Ingmar Bergman, som var hans svärfar.
Därför kom hans bortgång som en stor chock för många av hans vänner. Mankells nära vän, regissören Eyvind Andersen, berättade hur de två hade setts bara två veckor före Mankells död, och att han då hade haft mycket energi, även om han hade behövt ta vilopauser.
– Jag trodde inte att det var så illa, även om jag visste att han var allvarligt sjuk. Han var så fylld av energi och fantasikraft, sa vännen till tidningen.
Mankells sista ord
Och frågan är om han själv förstod att slutet var nära. Bara tio dagar innan han somnade in för gott skickade han in sin sista text till Göteborgs-Posten.
Texten publicerades postumt och där står att läsa:
”Under lång tid har jag inte skrivit i GP om sjukdomen. Som om jag inte haft nånting att säga. Men sanningen ser annorlunda ut. Även om cancer i dag inte innebär en dödsdom så är sjukdomen ändå lömsk och oberäknelig”, skrev han, och konstaterade att cancervården kommit långt på tjugo år.
”Oftast märker jag ingenting av den cancertumör jag bär i min vänstra lunga. Just nu varken växer den eller minskar. Cellgifterna tvingar den att vara passiv. I perioder har jag känt mig andfådd men inte nu längre. Jag får ibland påminna mig om att jag är drabbad av svår cancer eftersom den inte alls gör sig märkbar. Trött kan man bli av olika skäl”, skrev författaren.
Ville skapa en stiftelse
Den 31 augusti, fem veckor innan dödsdagen, skrev Henning Mankell sitt testamente.
Den 31 augusti 2015 skrev Mankell under testamentet. Fem veckor senare somnade han in. I bouppteckningen framgår att han hade tillgångar värderade till 137 miljoner kronor. Huvuddelen av pengarna finns i hans två helägda aktiebolag: Palco Media och Yellow Horse.
Mankells önskan är att hans litterära arv ska förvaltas av änkan Eva Bergman, Ingmar Bergmans dotter, och vännen och förläggaren Dan Israel, skriver Expressen.
Han nämner också släktingar, kolleger, vänner och organisationer är nämnda i testamentet.
Bland andra:
Hans stipendiefond vid Svenska Dramatikerförbundet, som ska få två miljoner. Norges Dramatikerförbund, som ska få en stipendiebostad i Sandøy. Änkan Eva Bergman som bland annat får fastigheterna på Särö. Hans son Jon Mankell som bland annat får ärva huset i franska Antibes.
De pengar som sedan finns kvar när fastigheter och pengar fördelats, ville Mankell använda för att skapa en stiftelse.
”Stiftelsen skall ha till ändamål att ekonomiskt stödja olika humanitära projekt och arbeten i ett globalt perspektiv. Stiftelsens styrelse skall förslagsvis fatta beslut om mottagare och storlek på belopp en gång per år”, skriver Mankell i testamentet.
Som vi saknar dig. Alltid saknad, aldrig glömd.
