Lena Olin är utan tvekan en av Sveriges mest framgångsrika internationella stjärnskott.
Hennes karriär har varit lysande och hennes stora skådespelartalanger är det ingen som ifrågasätter.
Kvinnlighet är nog absolut ett ord som många nog hade förknippat med Hollywood-succén Lena Olin.
Men faktum är att hon själv under hela livet identifierat sig mer med män än med kvinnor.
– Hade den diskussionen funnits då hade man tänkt att här var en flicka som ville vara pojke, säger hon till Femina.
Både på teaterscener och filmduken har vi fått se henne briljera.
Lena Olin är en av våra mest begåvade svenska skådespelartalanger och genom sin långa karriär har hon hunnit mycket.
Hon har vunnit oscar för bästa kvinnliga biroll och blivit ett välkänt ansikte, både i Sverige och internationellt.
Skådespeleriet kan man lugnt säga finns i blodet.
Lena är nämligen dotter till Stig Olin och Britta Holmberg, som båda två brann för film och teater.
Lena Olin barndom
Lena Olin föddes på 50-talet i Stockholm och barndommen präglades av enorma tragedier.
Som femåring förlorade hon både sin bror och strax därefter blev hennes far förlamad, enligt Aftonbladet.
Men även om hennes unga år kantades av trauman och mycket svårigheter fanns det även ljusglimtar som hon kan se tillbaks på med mycket kärlek.
Kunde identifiera sig mer med pojkarna
Lena berättar för Femina att hon redan när hon var ett litet barn relaterade med till pojkarna än till andra flickor.
– Jag skulle springa fortast, hoppa högst och åka snabbast nedför backen, fast jag inte kunde och fick staven i ansiktet och höll på att slå ihjäl mig. Hade den diskussionen funnits då hade man tänkt att här var en flicka som ville vara pojke. Jag var alltid med killar och var helt ointresserad av ”tjejgrejer”. Jag hade en kompis som lade håret i papiljotter på natten och jag undrade vad sjutton hon höll på med, säger hon.
Genom livet är detta något som varit konstant för Lena.
”Står med killarna”
Hon berättar att än idag, när hon befinner sig i diverse sociala sammanhang, dras hon mer till män än kvinnor.
– Ja, alltid. Jag är jättefascinerad och imponerad av kvinnor men det naturliga har varit killar för mig. Alltifrån cocktailpartyn på skolan (ja i USA är man mycket för att träffas och umgås med andra föräldrar), där det alltid slutar med att jag står med killarna, till jobbet, säger hon till Femina.
Men även om det är så att hon genom livet haft en starkare kontakt till män så förklarar hon att det inte har handlat om konkurrens till andra kvinnor inom branschen.
Hon menar snarare att det bara blivit så på naturlig väg.
– Verkligen inte. Så fort jag har med kvinnor att göra känns det så otroligt bra. Jag har alltid känt mig uppskattad, uppbackad och uppbyggd av kvinnor men har aldrig haft ett eget nära tjejgäng. Min dotter Tora har ett gäng med tjejer och jag förstår att det är underbart. En före detta pojkvän till Tora hade en mamma med ett stort umgänge av roliga och intelligenta kvinnor i New York som sa ”kom med!”. Jag kände ”Gud, så kul de har” men sen var det alltid något jobb som kom emellan och man var någon annanstans.
Vi önskar dig allt gott, Lena!
