Malin Berghagen har förlorat båda sin föräldrar på kort tid. Men nu berättar hon om tecknen som Lill-Babs skickar från ovan och hur det gav henne modet att ställa sig på scenen och sjunga inför en massiv publik.
”Jag har ju en sådan stark övertygelse att våra anhöriga är med oss och ser oss och detta var ett sådant tydligt tecken.”, skriver Malin på sin blogg.
De sensate åren har varit tuffa för Malin Berghagen. 2018 somnade hennes mamma Barbro ”Lill-Babs” Svensson in efter en plötslig sjukdom.
Den folkkära artisten fick hjärtsvikt och fick åka akut in till sjukhuset, men där fick hon reda på att hon även hade cancer. En månad senare tog Lill-Babs sitt sista andetag, omgiven av familjen.
Malin lämnades endast kvar med sin pappa, Lasse Berghagen. Men fler tragedier väntade då Lasse blev tvungen att ställa in sin sommarturné 2023 efter att ha fått problem med hjärtat.
Och bara månader senare skulle även Lasse gå ur tiden, när hjärtat slutligen gav upp i oktober samma år.
Malin Berghagens hyllning för Lasse Berghagen i Diggiloo
Sedan Lasse Berghagens död har den tidigare allsångsledaren hyllats på flera scener runt om i Sverige. Bland annat i ”Allsång på Skansen”, programmet som han ledde i flera år, och i Svärdjö där han brukade tillbringa många somrar när Malin växte upp.
Och under helgen var det dags för ännu en hyllning. Den här gången var det Diggiloo-turnén som stannade till i Bollnäs och vid Ulriksdal slott i Solna.
Malin närvarade båda igen, men denna gång med mycket mer press. Hon skulle nämligen själv upp på scenen för att sjunga några av sin pappas klassiker. Hyllningen i Stockholm skulle dessutom filmas av TV4.
Men Malins allsång blev en succé. Med mikrofonen i ena handen och den ikoniska teddybjörnen i den andra inledde hon hyllningen med ”Teddybjörnen Fredriksson”. Sedan ledde hon publiken i allsång med ”En kväll i juni” – båda låtar skrivna av Lasse till sin dotter.
”Inte ett öga torrt”, skrev Jessica Wahlgren på Instagram efter Malins känslosamma framträdande i Stockholm.
Malin Berghagen om Lill-Babs stöd – från ovan
Inför det första framträdandet i Bollnäs kände Malin hur nerverna började ta över. Men det var när hon behövde det som mest som hennes mamma Lill-Babs visade sin närvaro, som hon gjort många gånger tidigare.
I ett blogginlägg berättar nu Malin om hur hon vet när hennes mamma vakar över henne. Allt började 2020 när Malin var i Leksand på jobb och en vän till henne anordnade en liten ceremoni vid Siljans strand. Den handlade om att släppa taget och Malins fokus vara hennes mamma. Det var då som det första tecknet uppenbarade sig.
”Två år hade gått sedan hon somnade in och jag var redo att låta henne gå även emotionellt. När vi var klara satte jag mig på en bänk och då ser jag en larv som rör sig väldigt envist emot mig. Jag betraktar den länge och det är väldigt tydligt att den är på väg emot mig. Min vän Camilla sätter sig bredvid mig och vi betraktar den tillsammans. Väl framme vid mig vänder den och går upp på min stövel.”
De googlade på larven och fick reda på att fjärilsarten heter Sorgmantel. Då förstod Malin att det var hennes mamma som hade dykt upp i form av en larv.
”Från nu dyker denna fjäril upp på flera ställen i våra liv. När min syster Monica behöver stöd flyger den runt henne. När min syster dotter Jennifer får besök av Mammas fans från Göteborg flyger den runt dom alla. När jag visade gården för min väninna Pia 2023, så var vi inne i det lilla stallet på gården. Då frågade hon, ” Har du sett några tecken från din mamma?” och just som jag ska berätta om sorgmanteln vänder jag blicken mot fönstret så sitter den där.”, skriver Malin.
Vidare förklarar Malin att hon återigen fick ett tecken från ovan inför hennes framträdande i Bollnäs.
”Och nu när jag stod där på åkern lite ledsen för att ingen jag känner kunde följa med mig som stöd till Bollnäs då kommer den flygande i en stor cirkel runt mig. Jag blir så berörd att jag säger högt ” mamma!”. Då tvär vänder den och flyger rakt emot mig. Den ”stannar” till framför mig och jag sträcker ut min hand och i flera sekunder flyger den ovanför min handflata bara någon cm ovanför. Jag stor gråter förstås och säger ” Ok mamma vi kör! Allt kommer gå bra! Tack!”. Jag har ju en sådan stark övertygelse att våra anhöriga är med oss och ser oss och detta var ett sådant tydligt tecken.”
Så fint att din mamma forfarande vakar över dig, Malin. Vi alla saknar henne så mycket.
