Han var en av våra mest folkkära och älskade skådespelare.
Men för fyra år sedan somnade Michael Nyqvist in, och lämnade sin familj och hela landet i stor sorg.
Nu berättar hans hustru Catharina Nyqvist Ehrnrooth om stora sorgen och beslutet år efter stjärnans bortgång.
– Det är helt irrationellt men känns så fruktansvärt att avsluta, berättar hon i en krönika på Cancerfondens hemsida.
I några av de mest älskade filmklassikerna finner vi honom.
Skådespelaren Michael Nyqvist värme finns i filmer som ”Så som i himmelen” och ”Grabben i graven bredvid”.
Men den 27 juni 2017 somnade stjärnan in, bara 56 år gammal i sviterna av lungcancer.
För stjärnan var det viktigt att hålla sjukdomen hemlig, och endast de som stod honom närmast visste om hur allvarligt läget var.
Enligt vännerna ville Mikael fortsätta att arbeta med skådespeleri utan att folk ifrågasatte det eller oroade sig.
– Han tyckte att sjukdomen skulle överskugga allt han hade gjort. Han tänkte att han skulle bli frisk och överleva, därför ville han hålla det hemligt. Det lyckades han med också. Någon tyckte att han hade magrat, då sa han bara att det var inför en roll, sa vännen Susanne Cederberg till Expressen.
Fortsatte arbeta trots sjukdom
Vännerna berättade att det bara hade gått ett år sedan stjärnan fick cancerdiagnosen.
Michael var fast inställd på att klara sig igenom alla tuffa behandlingar, så han fortsatte att arbeta precis som vanligt.
– Min tolkning är att Michael var en arbetsmyra. Han var plikttrogen och ville till varje pris fullfölja sina projekt. Hade det kommit ut att han var sjuk så hade det blivit ett annat fokus, säger Jan Göransson, presschef på Svenska Filminstitutet till Expressen.
Hustruns vägrade göra sig av med något
Nu har det gått drygt fyra år sedan Michael Nyqvist dog.
Och det har vart en tung tid för familjen.
Skådespelarens hustru Catharina Nyqvist Ehrnrooth berättar nu om den stora sorgen och saknaden.
I en krönika på Cancerfondens hemsida, skriver stjärnans änka om hur hon fick höra av människor i sin omgivning att det första året utan sin kärlek skulle bli tuffast.
Men det blev ingen tröst.
Catharina berättar hur hon ställde sig frågandes till varför alla var så övertygade om att allt skulle plötsligt ordna sig efter 365 dagar.
”Jag var livrädd för att mina minnen skulle försvinna, blekna. Försökte krampaktigt hålla fast vid materiella saker, hade svårigheter att ta tag i allt det praktiska, sortera, göra mig av med saker. Jag bävade för att sortera viktiga papper men tyckte mig mest sitta med teknik, sladdar och laddare”, skriver hon på hemsidan.
Beslutet efter Michaels död
Catharina berättar hur hon inte kunde förmå sig att göra sig av med något.
Väskan Michael alltid hade haft med sig till olika arbeten, fick vara kvar orörd.
Att riskerade att bli av med ett minne skar i hennes hjärta.
Hon berättar att hon än i dag har kvar sin makes telefonabbonnemang.
”Rädd för att byta telefon för risken att inte ha kvar gamla sms, rädd för att glömma lösenord ifall jag skulle vilja läsa något, behöva komma åt information. Trots det så skrev jag inte upp dem. Plötsligt glömde jag betala räkningar, tankarna var någon annanstans”, berättar hon och fortsätter:
”Jag har fortfarande inte sagt upp Mickes telefonabonnemang, kan helt enkelt inte förmå mig. Anledningen är att hans röst finns kvar på svararen. Det är helt irrationellt men känns så fruktansvärt att avsluta. Inte för att jag ringer dit – men jag vet att rösten finns där, som ett fruset ögonblick. Det har gått fyra år, det kanske börjar bli dags”.
”Delade glädjen är inte längre delad”
Hon berättar vidare hur hon har fått fira högtider utan Michael, och hur hon omgav sig av sina nära och kära för att klara av sorgen.
Men under sommaren tog hon ett annorlunda beslut.
Hon berättar hur hon satte sig ensam i stugan för att få egentid – för att få ro.
Men det blev inte som hon hade tänkt sig.
”Jag drabbades av en djup sorg och saknad, tomrummet är fortfarande så enormt. Allt det vi gemensamt skapat är ju fortfarande detsamma, allt det materiella finns kvar, men den delade glädjen är inte längre delad”.
Så otroligt gripande skrivet Catharina. Vi tänker på dig och dina nära och kära. Michael, vi glömmer dig aldrig!
Läs hela krönikan här.
