Pär Lernström är i sorg.
Hans pappa har gått bort i cancer.
Nu öppnar programledaren upp om de starka känslorna.
– Det är ju så med blod att det kommer alltid vara tjockast, säger han med gråten i halsen i P4 Extra.
Han är vanligtvis den energiske programledaren som sprider hopp och ljus på bästa sändningstid i TV4. I många år har programledaren Pär Lernström lagt en behövande hand på de orutinerade deltagarnas axel i direktsända och dramatiska program som Idol och Talang.
Med sin respekt och vänlighet gentemot de medverkande i alla program, har Lernström genom åren blivit en stor favorit i TV4 – såväl hos tittarna men kanske framför allt hos de medverkande.
Men bakom den fasaden som tittarna fått se i tv, har Lernström på senare tid burit på en stor sorg inombords.
På tisdagen gästade han radioprogrammet P4 Extra och berättade då om sorgen efter sin pappa som nyligen gått bort i cancer.
Programledaren Titti Schultz frågade förstås hur Pär mår i sorgen, efter att ha förlorat sin pappa för några veckor sedan.
– Okej tror jag. Jag vet inte hur mår man i sorg egentligen? De här stegen man går igenom nu, de är vad de är. Och vi hade ganska dålig kontakt under många år, säger Pär Lernström i P4 Extra.
Programledaren har gråten i halsen och tvingas ta en liten paus. Titti frågar om han är okej, och jodå, Pär vill bara hämta andan för en stund.
– Vi är ju väldigt lika på många sätt, eller var och är. Det är ju så med blod att det kommer alltid vara tjockast. Och det märkliga är att det är först när de är borta som man förstår exakt hur tjockt det där blodet var.
Pär Lernström ser tillbaka på en tid då hans pappa var en mycket närvarande och omtyckt farfar åt hans egna barn.
– Men jag försöker tänka på att han fanns där när jag var liten, sen försvann han lite grann ett tag, och sen fick han vara farfar ett år för Bibbi och Loa, säger Lernström i P4 Extra.
Han har också reflekterat kring alla ”om” och ”men”, särskilt när förloppet gick så fort som det gjorde.
– Fasen, man börjar tänka om man borde ha, man skulle haft… Det gick så himla fort på slutet också, det säger ju alla, men han fick cancer i lungsäck. Och det kan man i princip inte göra någonting åt. Det var bara att vänta ut. När han hade fått genomgått en andra behandling och inte haft någon effekt på det överhuvudtaget tror jag han gav upp. Från det beskedet och ganska pigg ändå för att vara mitt under… alltså det sprutas in gift i kroppen under tre månader i sträck, så mådde han förvånansvärt bra. Men sen gick det extremt fort.
Pär förklarar att han ändå är glad för att pappan fick ta avsked i hemmet.
– Han fick lämna i hemmet nära familj. När de andra gick ner och skulle dricka lite kaffe så sa han att nej men, jag vilar lite i soffan. Och där fick han lämna, så jag vet inte om man kan lämna på ett så mycket bättre sätt. Jag vet inte hur jag mår för att svara på din fråga. Men jag tror att man kommer aldrig över en förlorad förälder och det är väl hela idén med dem tror jag.
Vi tänker på dig och dina nära, Pär. Så starkt av dig att berätta.
