Suzanne Axell lämnade rollen som programledare i ”Fråga doktorn” för dansgolvet i ”Let’s dance”.
Nu hoppas hon kunna inspirera andra att våga misslyckas.
– Alla influencers i all ära. Men jag tycker att det är kul när man använder huvudet också. Allt behöver inte handla om utseendet, säger Suzanne Axell till Expressen.
Suzanne Axell är den folkkära programledaren som genom åren blivit starkt förknippad med SVT:s ”Fråga doktorn”. Mellan 2003 och 2021 ledde hon succéprogrammet innan 65-åringen beslutade sig för att testa på nya utmaningar i livet. En av dem hoppade hon på direkt när hon beslutade sig för att vara med i TV4:s tittarsuccé ”Let’s dance”.
Många var det som höll en extra tumme för Suzanne när hon testade sina vingar på dansgolvet under bästa sändningstid. Programledaren gjorde stor succé bland tittarna och när hon väl åkte ur programmet visade Suzanne en stor tacksamhet för allt stöd hon fått.
”Askungen” förbereder sig för hemfärd från Värtan TACK för ALLT stöd”, skrev hon då på Instagram.
Hoppas inspirera andra
Med lite distans till den stora utmaningen i TV4:s ”Let’s dance”, hoppas Suzanne att hon lyckats inspirera en och annan till att också våga testa saker som kan kännas obekväma.
– Jag tycker det är viktigt att vi ställer oss upp och faktiskt ser när någon försöker. Man kan inte fega på allt i livet. Åker man ut så gör man. Jag har väl aldrig slängt i väg en pasodoble, säger Suzanne till Expressen.
”Förbannat trött på”
Suzanne Axell berättar för Expressen att hon tycker sig se en utveckling bland unga tjejer som hon inte alls gillar. Hon menar att många unga är fixerade vid utseendet och skickar en passning till landets influencers.
– Det verkar finnas ett sug efter att tjejer ska våga ta för sig lite mera. Alla influencers i all ära. Men jag tycker att det är kul när man använder huvudet också. Allt behöver inte handla om utseendet, säger Suzanne till Expressen och fortsätter:
– Man ska hela tiden se perfektion. Den är jag så förbannat trött på. Människor kan vara bra på en grej och dålig på en annan grej. Det gör mig inte till en sämre människa. Man ska gnälla när man är 26 år: ”åh, jag har fått en rynka” och så ska man göra nåt åt det. Jag hade en kompis som dog i cancer när hon var 31 år, då tycker jag man ska vara fantastiskt glad att man får hänga kvar.
Vad känner ni när ni läser detta? Håller ni med Suzanne? Lämna gärna en kommentar på Facebook!
