Alice Babs 100-årsdag ska firas i Allsång på Skansen.
I en stor intervju med Nöjeslivet berättar dottern Titti Sjöblom med maken Erling Eliasson om planen för jubileet.
– Hon skrev musikhistoria, säger Titti Sjöblom till Nöjeslivet.
På tisdagen den 23 juli intar Titti Sjöblom Allsångsscenen på Skansen tillsammans med Ehrling Eliasson och Linda Pettersson. Sjöblom och Eliasson är äkta makar sedan 24 år tillbaka.
När trion ställer sig på Sollidenscenen är det för att hylla och hedra minnet av Tittis bortgångne mor, legendariska jazz- och schlagerstjärnan Alice Babs, som skulle ha fyllt 100 i år. Babs somnade in i februari 2014, 90 år gammal.
– Alltså de har velat att vi ska lyfta fram mammas lite jazzigare sida. Och eftersom hon var den första som slog igenom som sjöng jazz och swing i Sverige med filmen ”Swing it magistern”, och sen drömde om Duke Ellington och jazzen i USA. Mamma gjorde karriär i USA inte mindre än två gånger och la alla deras recensenter för sina fötter. Så det finns otroligt mycket att lyfta fram. Det var ju liksom mammas hjärta, verkligen, säger Titti Sjöblom till Nöjeslivet.
– Hennes repertoar är ju milsvid. Så att, vi ska nog hitta någonting som passar Allsången, tror vi, säger Ehrling Eliasson till Nöjeslivet.
Artikeln fortsätter under bilden.
Titti berättar att trion kompletteras av Linda Pettersson – som hyllades av Babs.
– Hon har sjungit för mamma. Och mamma har bara baxnat över hur fantastiskt hon sjunger! Hon har samma ljusa, lätta sopran som mamma hade, så det ska bli så kul. Vi har redan jobbat lite med henne innan, säger Titti.
– Ja, Alice bara älskade hennes sätt att sjunga. Det var fantastiskt att se. Linda stod på scenen och sjöng, och vi var tvungna att hålla fast Alice. För att inte hon skulle rusa upp på scenen, haha. Så förtjust var hon, säger Ehrling.
I år skulle Alice Babs ha fyllt 100 år – och därför har hon hyllats med ett helt eget museum i uppväxtstaden Västervik.
– Hon skrev musikhistoria. Sveriges första guldskiva, först på Billboardlistan i USA, första Melodifestivalen, säger Titti stolt.
– Det är därför det är så kul med museet i Västervik, där hon växte upp. Med alla hennes gamla fina ägodelar, säger Ehrling.
Hur känns det för er att få fira hennes jubileum på det här sättet?
– Det känns jättekul! Jag har ju stått på scenen här med mamma när jag var liten, och jag har stått här själv många gånger. Vi har varit här tidigare, och mamma har varit med i Allsången på Skansen också. Det är så kul. Jag tycker att det passar för mamma, för hon var ju väldigt älskad av både barn och vuxna under alla sina år, säger Titti.
– Det är med heder, vördnad och glädje, kan man säga, säger Ehrling.
Artikeln fortsätter under bilden.
Hur var det att växa upp med Alice som mamma?
– Ja alltså, nu kan jag inte jämföra med någonting annat. Hon var ju världens bästa mamma, och också min idol. Jag var med henne och stod och hängde i kulisserna så mycket jag bara fick när jag var liten. Jag älskade att få sjunga med henne också, säger Titti.
Uppmuntrade hon dig till att sjunga?
– Nej, egentligen inte. Hon tvingade mig absolut inte. Jag ville bli allt annat än sångerska i tonåren, haha. Så det var väl min rebellperiod då, säger Titti.
Babs gjorde sin avskedsturné när hon var i 80-årsåldern år 2004. Då åkte hon runt tillsammans med Sjöblom och Eliasson på konserthusen i Sverige.
– Ja, det tog åtta minuter att sälja ut Vara konserthus! Det beror mest på mamma, kan jag säga, säger Titti.
– Det var fint, säger Ehrling.
Hur var hon som svärmor?
– Underbar. När man tänker på det, som familj då, blir man väldigt varm i hjärtat. Både Alice, och din pappa Nils-Ivar, Titti, var helt underbara båda två, säger Ehrling.
Hur var det för dig att få komma in i den kändistäta familjen?
– Ja, det bara ramlade in, på plats, säger Ehrling.
Artikeln fortsätter under bilden.
Alice Babs krav på dottern Titti om sin svärson
Titti fyller i – och berättar att hennes mamma ställde ett speciellt krav på henne.
– Jag kan säga så här: det var mamma som tiggde att få jobba med Ehrling och mig. För hon uppskattade det verkligen. Du kom ju också från en musikfamilj, Ehrling, fast ni var inte kända. Du spelade massor av instrument och mamma tyckte: ”Gud, vad roligt! Får jag också vara med”, haha, säger Sjöblom.
För de båda blir det ett kärt återseende att ställa sig på Allsångsscenen igen.
– Jag stod på den här scenen första gången 1967. Det fanns ett radioprogram som hette ”Opp o poppa” och det var ju hundratals popband som sökte. 24 kom till de här tävlingarna. Jag och mina kompisar stod på scenen som ett av banden, säger Ehrling.
– När vi var här 2015 så fick jag sjunga vad jag ville och det kretsade inte kring mamma då. Men 2014, då var det ett medley för mamma. Då satt vi i publiken, familjen var inbjudna, säger Titti.
Men hur fungerar ert samarbete, både som musikerkollegor och äkta makar?
– Vi har jobbat ihop i 30 år kan man säga. Det funkar jättebra. Och när vi blev ett par så blev det också jättebra! Vi har inte ledsnat än, säger Titti.
– Jag brukar säga att jag behöver inte komma hem till frun och berätta hur konserten var! säger Ehrling.
Lärde känna Helen Sjöholm i unga år
Hur gick det till när ni träffades?
– Det måste jag få berätta. Då var jag på turné i Norrland. I Kramfors sa de: ”Nu ska du få jobba med några lokala förmågor”. Undrar hur de är… Då stod han på scenen, och en liten flicka som just hade slutat skolan, som hette Helen Sjöholm. Totalt ökade då, sex år innan ”Duvemåla”. Jag bara sa: de är så bra! Sen blev ni fältartister, och jag var ordförande för Försvarets fältartister. Då tänkte jag: vi ska ju ha bra folk från hela landet! säger Sjöblom och fortsätter:
– Då tog jag deras namn, annars hade jag nog inte förstått att det var just Helen Sjöholm och Erling Eliasson som jag såg. Vi jobbade ihop ganska mycket från Höga Kusten.
Och sen växte ni ihop?
– Ja, med tiden så blev det så, säger Erling.
Har ni hållit kontakten med Helen Sjöholm?
– Jaja, vi träffas regelbundet. Eller ja, vi har ju följt varandra, säger Titti Sjöblom.
– Vi träffas lite då och då, säger Erling.
Vad säger ni om hennes karriär?
– Oj. Grattis! Haha, säger Erling.
– Du som jobbade med henne som ung är ju inte förvånad. Och inte jag heller, säger Titti Sjöblom.
– Nej. På den tiden när vi turnerade, så häpnade folk över hennes sätt att sjunga och hennes röst. Det var lätt att tycka om det, och att tycka om henne, säger Erling.
– Mångsidig och otroligt säker. En fantastisk sångerska, säger Titti.
Hur är hon privat?
– Lika underbar. Helt fantastisk. Hon har förmågan att vara privat med fötterna på jorden. Ingenting rubbar henne. Det är en helt ljuvlig person, säger Sjöblom.
Vad ska ni göra annars i sommar?
– Vi har ett antal program, både där vi hedrar mamma, bland annat på Västerviks museum där de har en Alice Babs-dag. Det är veckan efter att vi är här på Skansen. Där ska vi också lyfta fram hela mammas karriär och varför hon skrev musikhistoria och fick ett museum, säger Sjöblom och fortsätter:
– Men vi har också ett program som vi turnerar med och som gått betydligt bättre än jag trodde. Det bygger på mina memoarer, ”Född i rampljuset”, som jag skrev under pandemin. Men jag ville ju att det skulle heta ”Från stenkaka till Spotify”, och det är mitt liv sett ur mina ögon. 70 år i en föränderlig musikbransch. Från svartvit tv, Hyland, eller här på Skansen när jag var liten och alla som jag jobbat med genom åren.
Fick du vara med på ”Hylands hörna”?
– Ja. Och så var jag med i ”Stora famnen” på tv, när tv var alldeles nytt. Jag peakade egentligen i 15-årsåldern, brukar jag säga på kul. För då stod jag på Johanneshovs scen med Sammy Davis Jr och sjöng. Jag hade fått guldskiva för ”Sjung med oss mamma” tillsammans med mamma. Och jag hade fått tv-pris, ungefär motsvarande Kristallengalan, för ”Bästa underhållerska”. Så jag är ju en liten barnstjärna, säger Sjöblom och skrattar.
Artikeln fortsätter under bilden.
Vad tänker ni annars kring åldersstrukturen i Allsång på Skansen? Finns det tillräckligt med bredd, både gammalt och nytt?
– Ja men det tycker jag, när jag ser dem här. Tomas Ledin och jag är jämnåriga, ungefär, säger Titti Sjöblom.
Ehrling make håller med. Samtidigt har han synpunkter på vad som spelas i radio 2024.
– Jag stod och pratade med en äldre man här tidigare. Han pratade om vad det är för utbud i radio i dag. Det har ju förändrats betydligt. Ungdomar i dag vet ju inte vem Evert Taube är till exempel, eller Alice Babs. Det spelas ju aldrig de låtarna i radio. Jag var ju själv med och hade ett genreprogram om visor, men allt togs ju bort, säger han.
Vad tänker du om det?
– Det har ju förändrats så tillvida att folk som styr radio mycket i dag, tror inte att det finns folk som är äldre än 32 i Sverige. Nu har det ju kommit lite seniorprogram och så vidare, och det tror jag är behövligt. Utan att fördöma någon musikgenre, säger Ehrling Eliasson.
– Men jag tycker att Allsången samlar hela familjen, musikaliskt också. Jag tycker det är kul, och även med musik som kanske inte är min genre. Då kan man ju höra att det är en bra artist ändå. Artistskapet och professionalismen lyser igenom, säger Titti Sjöblom.
Det här är ju första sommaren utan Lasse Berghagen som ju gick bort i förra året. Vad tänker ni kring att det är så?
– Lasse fick ju också skriva musikhistoria på sitt sätt med sina sånger. Han var väl också den som förändrade Allsången, från att vara den gamla Allsången med Bosse Larsson där jag också var med, där det var ju Taube och Olle Adolphson och mer viskultur, som är grunden för allsångerna. Han breddade ju programmet, och den har lämnats vidare genom alla år. Jag måste säga att jag tycker att Pernilla Wahlgren är en fantastisk allsångsledare. Otroligt skicklig, också som programledare för det är inte så lätt. Jag har sett många programledare, och jag tycker att hon just som det är otroligt proffsig. Jag tror hon når många generationer, både de yngre och de äldre.
I dag är Sjöblom 74, och Eliasson, 71. Hon tror att de båda kommer att fortsätta stå på scen ett tag till.
– Jag har aldrig varit arbetslös. Vi har sjungit hela tiden. Vi tänker att allt efter pensionärsåldern är bara bonus. Så länge vi tycker det är kul och publiken vill höra oss, så tycker vi bara att det är helt fantastiskt, säger Titti Sjöblom.
