Den 22 juni 1997, skakades Sverige av en stora tragedin.
Landets stora stjärna Ted Gärdestad var död.
I en av sina sista intervjuer kom han med en sista bekännelse.
En februari dag i Stockholm 1956 såg Ted Arnbjörn Gärdestad dagens ljus för första gången.
I familjen fanns redan de två sönerna Kjell Arne och John Charles Kenneth Gärdestad så Ted blev familjens minsting.
Musiken kom in i Teds liv tidigt och det sägs att han började sjunga redan som 3-åring.
Som många andra på den tiden var Beatles de stora idolerna och efter att ha inspirerats av redan kända musiker skrev Ted sin första låt, ”Sollentunavalsen.”
Men det var inte bara musiken som tog stort fokus. Ted var en pojke med en fot i musikens värld och en i sportens värld.
Han var en riktig stjärna på tennisplanen och många jämförde honom med legendaren Björn Borg.
Till slut var det dock kärleken till musiken som tog överhanden och 1971 knackade en då femtonårig Ted Gärdestad och hans textförfattande bror Kenneth på skivbolagschefen Stikkan Anderssons kontor.
Att de två unga bröderna imponerade på Stikkan Andersson var det ingen tvekan om och snart hade hela ABBA engagerat sig i den unge sångaren Ted och hans bror.
Ett år senare kom Teds debutalbum ”Undringar” där bland annat supersuccén ”Jag vill ha en egen måne” fanns med.
En stjärna var född och hans namn – Ted Gärdestad – var på allas läppar.
Åren därpå blev Ted en enorm flickidol och bröderna fortsatte skriva fantastiska låtar.
Idag är dessa alster självklara klassiker.
”Sol, vind och vatten,” ”Oh, vilken härlig dag,” ”Come give me love,” ”Jag ska fånga en ängel,” ”Satelit” och ”Himlen är oskyldigt blå.”
Men de vackra melodierna hade inte varit lika underbara om det inte vore för Kenneths texter.
Under hela livet vandrade de två bröderna sida vid sida och samarbetade tätt ihop.
– Det var ju Ted och jag, inte bara privat utan också i musiken. När han gjort en melodi var det mitt jobb att skapa texten. Frågade jag vad den skulle handla om sa han alltid samma sak: Kärlek, berättade Kenneth för SVD.
Teds rop på hjälp efter Melodifestivalen 197FN
Men det var allt annat än enkelt alla gånger.
Den stora flickidolen och hela Sveriges musikaliska superbegåvning bar nämligen också på ett stort mörker.
Under de sista åren av sitt liv fick Kenneth hjälplöst se på när hans älskade bror Ted kämpade med psykisk ohälsa.
Redan efter vinsten i Melodifestivalen 1979 antydde Ted att han började må allt sämre av kändisskapet.
– Ibland har jag känt ångesten komma krypande. Var det verkligen det här jag ville? , sade han då i en intervju.
Ted hade vid den här tidpunkten beskrivit som supertalang, stjärna, musikunder, underbarn. Ja, det mesta.
Men snart blev han också en sökare.
Ted Gärdestad flydde landet till Bhagwanrörelsen
Strax efter tiden i melodifestivalen söker han livets mening i Bhagwansekten i Oregon.
– Det här är en resa i mitt inre landskap, som att resa närmare och närmare mitt eget inre ljus, sade han då om sitt nya liv.
Under de här åren hade Ted fått två barn med Ann Zacharias. Dottern Sara och sonen Marc.
Men resorna till Oregon och Bhagwanrörelsen blev allt mer frekventa och snart blev relationen med familjen allt mer spänd.
I boken ”Jag vill ha en egen måne” berättar Ann Zacharias att sekten gjorde så att deras förhållande gick i kras. Men kärleken till Ted hade hon ändå kvar.
1983 förklarade Ted att Ted Gärdestad inte fanns längre. I stället döpte han om sig till Swami Sangit Upsasani och valde att klä sig enbart i rött.
Livet börjar rämna allt mer för Ted. Vid den här tidpunkten åker brodern Kenneth till Boston för att studera arkitektur och när han vid ett tillfälle får besök av Ted inser han att någonting inte stämmer.
– Jag märkte direkt att han inte var den gamle Ted, när han kom inbakad i plasthandskar och handsprit för att hålla sig fri från smitta. Den gamle vanliga ted skrämdes inte av någonting och hans rädsla skrämde mig, berättade Kenneth i en intervju med Hemmets Journal.
Sekten fallerade så småningom och ledaren fängslades för förskingring och brott mot immigrationslagarna.
Kenneths ord till Ted Gärdestad
När Ted kom tillbaka till Sverige var han i mycket dåligt skick. Han led av extrem bacillskräck, hörde röster och led av vanföreställningar.
Enligt uppgifter ska familjen fått ett samtal om att Ted var på väg med ett tåg från Danmark till Stockholm men att han inte kunde ta hand om sig själv.
– Han var otroligt smal. Jag sa till honom: Du är det vackraste levande lik jag har sett, har Kenneth berättat för minnenas journal.
Men det var inte bara Bhagwanrörelsen som tärde på Ted.
1986 hände något som kom att förändra Teds liv för alltid. Ted Gärdestad pekades då nämligen ut som Olof Palmes mördare.
– Det var då problemen kom. Han tog illa vid sig av ryktena och blev allt mer deprimerad, berättade Teds pappa Arne för Expressen då.
Så småningom lyckades Kenneth och Ted hitta tillbaka till varandra och sin närmast telepatiska förmåga och började skriva musik igen.
På 90-talet, närmare bestämt, 1994 kom albumet ”Äntligen på väg”.
Det blev Teds allra sista.
Under midsommarhelgen, den 22 juni 1997, skakades Sverige och Teds nära och kära av stora tragedin.
Ted Gärdestad tog sitt liv, och lämnade hela landet och de som stått nära honom i enorm sorg.
– Att åka hem och berätta för vår mamma var värst. Men jag behövde ingenting säga. När hon öppnade dörren såg hon på mig att Ted var död. Hon tog mig bara i famn, har Kenneth berättat för SVD.
Ted Gärdestads sista intervju
I en intervju inför releasen fick Ted frågan om han ångrade någonting, varpå han svarade:
– Nej det gör jag inte. Jag lever i nuet hela tiden. Om jag inte hade gjort det som jag kände för för stunden så hade jag kunnat ångra det. Men i och med att jag har gjort det som jag har känt för hela tiden så finns det ingenting att ångra.
I en av sina sista intervjuer med Expressen sade Ted:
– Jag är en konstnär, det är få som vågar följa i mina spår.
