Året var 1963 och en förväntansfull Monica Zetterlund klev upp på scenen i London för att representera Sverige i Eurovision med ”En gång i Stockholm.”
Men det hela slutade i ett fiasko och bidraget fick inte ett enda poäng av juryn.
I efterhand skrev då artisten ihop några rader till svenska folket, som publicerades i Aftonbladet, där hon beklagade sig över resultatet.
”Pressen på mig har varit hård och jag känner fortfarande av det i magen,” förklarade hon.
Melodifestivalen och Eurovision Song Contest är något som mängder av svenskar följer med spänning varje år.
Redan 1958 skickades det första svenska bidraget, ”Lilla Stjärna” med Alice Babs, ut i Europa för att medverka i tävlingen.
Därefter har mycket hänt och i samband med Loreens vinst i Eurovision Song Contest 2023 blev vi det land som på delad plats med Irland vunnit tävlingen flest gånger.
– Melodifestivalens stora betydelse för svensk musik blir extra tydlig, sade Hanna Stjärne, vd SVT, till den egna kanalen efter vinsten.
Men även om det historiskt sett gått bra för Sverige i tävlingen, så har det definitivt inte alltid sett ut så.
Monica Zetterlund i Eurovision 1963
År 1963 var jazzlegenden Monica Zetterlund på plats i London för att representera Sverige med låten ”En gång i Stockholm.”
Inför tävlingen skrev Aftonbladet den 23 mars 1963 att om det som bedömdes var melodin så borde hon komma bland de främsta, men om det handlade om just schlager var hon nog chanslös.
Hon själv tyckte att låten var poetisk.
– Det är poesi i den, och jag behöver bara vara borta en kväll från Berns, sade hon i en intervju med Expressen söndag den 17 februari 1963.
Hon valde att framföra låten på svenska, istället för att göra om texten till en engelsk version.
Här kan du se hennes framträdande:
”Jag får väl trösta er nu då”
I Sverige har låten helt klart hittat in i folkets hjärtan och idag är det en klassiker. Men i Eurovision på 1960-talet blev det rent ut sagt ett fiasko.
Monica Zetterlund är den enda svensk som fått 0 poäng i tävlingen, och besvikelsen var såklart stor.
Efter tävlingen när hon kom för att möta pressen höll hon sig dock lugn.
Den 24 mars 1963 skrev Expressen att många av de utsända svenska reportrarna var redo att trösta henne, men istället mötte hon dem med orden:
– Jag får väl trösta er nu då, stackars ni.
Trots detta var hon såklart inte speciellt glad, och förklarade att hon bara ville hem.
– Ska bli skönt att komma hem till Berns igen, sade hon.
Monica Zetterlunds förlåtbrev till svenska folket
I en text till svenska folket som publicerades av Aftonbladet förklarade Monica själv att hon verkligen försökt sitt bästa, och beklagade sig över hur det blev.
”Det känns lite konstigt så här efteråt – kanske lite tomt, kanske lite underligt. Jag reste till London i den fasta förvissningen att jag hade en chans att få en hygglig placering. Jag hade en fast tro på melodin, på texten och på mig själv. Inte så att jag trodde på någon seger, men så nära som det gick att komma. Jag – och experterna – tog fel!,” började hon.
Hon skrev att hon tyckte ”En gång i Stockholm” var en väldigt fin melodi, men att hon tror att man måste höra den flera gånger för att verkligen uppskatta den.
”Jag är ledsen om de blev besvikna”
I samma veva gratulerade hon danska Grethe och Jørgen Ingmann till segern.
”Londontävlingen var en ny erfarenhet – på gott och ont! Inte ont framför gott eller tvärtom – utan just på gott och ont och jag längtar nog lite hem till Stockholm. Pressen på mig har varit hård och jag känner fortfarande av det i magen,” skrev hon och fortsatte:
”Hela fredagen och största delen av lördagen var ett enda sammelsurium av repetitioner, fotograferingar, intervjuer. Tyvärr för ett så dåligt resultat. Jag hade fin hjälp av alla svenskar som var på plats och jag är ledsen om de blev besvikna. Liksom om alla därhemma blev besvikna. Svenskarna här gav mig all hjälp och visade mig hänsyn. Men även om gemenskapen var stark så är man ändå alldeles ensam när det verkligen gäller.”
Men trots besvikelsen var hon både tacksam och glad över allt stöd hon fått.
”Jag fick inga röster i Eurovisionens londontävling, men min egen röst har jag kvar. I kväll står jag åter på scen i Stockholm. ’The Winter City’ och jag vill passa på och tacka alla vänliga människor som hjälpt mig och uppmuntrat mig, som sänt blommor och telegram. Tack snälla ni! Och nu tillbaka till vardagen, gnolande ’En gång i Stockholm,’ som jag fortfarande tycker är en vacker melodi. Sen får dom som inte tror på melodin säga vad dom vill. Jag tycker att den kvalitetsmässigt var bättre än flertalet av de 16 melodierna.”
Underbara Monica Z. Du är alltid saknad, aldrig glömd.
