Han var arbetargrabben från Göteborg som med sin mörka stämma tog hela Sverige med storm på 60-talet.
Men trots framgångarna blev slutet på livet en lång kamp och hans sista dagar präglades av pengabrist och sjukdom.
Varje gång stora stjärnor från Göteborg ska lyftas är det oftast namn som Sten-Åke Cederhök, Sonya Hedenbratt, Tomas von Brömssen, Hagge Geigert, Frank Gunnarsson som nämns.
Men det finns ännu ett namn som borde nämnas tillsammans med dessa – nämligen sångaren och låtskrivaren Alf Robertson.
Alf växte upp som en arbetargrabb i Gamlestaden i Göteborg på 40-talet, och redan som 15-åring gick han till sjöss på M/S Canada.
Ett år senare fick han rollen som mässuppassare på M/S Annie Johnson och snart blev han även kock.
Alf njöt av livet till havs och där blev han kvar i tio år innan han slutligen steg i land. Den här gången för gott.
I början på 60-talet befann sig Alf i New York och någonstans i staden snubblade han över en ”Record yourself”-kiosk. Alf la i ett mynt och testade att sjunga in den fräcka barnvisan ”Doktor’n Lisa på magen tar”, och denna skiva blev den första skivinspelningen med Alf Robertson.
Men det var långt ifrån hans genombrott. Väl hemma i Stockholm igen i slutet på 60-talet hittade Alf en LP-skiva av den amerikanske coutrysångaren Bobby Bare. Alf gillade dem, så han översatte texterna till svenska och skickade in dem till grammofonbolaget Elektra.
Folket på Elektra gillade vad de såg och bad Alf att själv sjunga in dem och det var så, med låten ”Riv inte vårt kvarter” som han slog igenom på riktigt och toppade Svensktoppen.
Han slog igenom 1968 med låten ”Riv inte vårt kvarter” och hamnade då på Svensktoppen.
Alf Robertson skulle varit med på Estonia
Låten banade väg för en lysande karriär och under sina år spelade Alf in omkring 50 album och över 150 egna låtar med country på svenska.
Musiken tog honom till Nashville i USA och under 70-talet bodde han där under flera års tid samtidigt som han var anställd på Elektras musikförlag Edition Liberty där hans huvudsakliga uppgift var att leta fram nya låtar.
1972 var nästa stora succé för Alf ett faktum då han släppte låten ”Lasse och Marie”, en översättning av kris Kristoffersons ”Jody and the Kid”.
Även denna dänga gick in på Svensktoppen och under 80-talet fick han enorma skivframgångar och fick en guldskiva 1981.
Alf Robertson ställde ofta upp gratis med framträdanden på sjukhus och ålderdomshem. Han skulle egentligen varit underhållare på M/S Estonia den kväll som båten förliste i september 1994.
På grund av sjukdom fick han lov att ställa in sin medverkan men kontaktadei stället sin nära vän Pierre Isacsson och frågade om han kunde vara ersättare, och Pierre tackade ja.
Robertson såg Isacssons förolyckande som en av de svåraste händelser han genomlevt.
Alf Roberston hade inte råd med el
Det skulle visa sig bara vara början på några tragiska år med en kämpig ekonomi och sjukdomsfall.
I slutet på mars 2021 hade dokumentären ”Alf Robertson – Livet e ju som de e”, av regissören Thomas Samuelsson, premiär på SVT.
I dokumentären berättar Alf själv om sin uppväxt i Göteborg, livet till sjöss och åren i Nashville – en intervju som spelades in två månader innan hans död.
Men det är inte bara den lyckade karriären som visas, även motgångarna skildras.
Vid millennieskiftet väntade Alf och hans fru Monica sitt första barn, en dotter. I samma veva flyttade paret till ett hus på Österlen men spelningarna blev allt glesare för Alf och plötsligt sinade pengarna och det snabbt.
Det slutade med att paret inte ens hade råd att betala elräkningen.
– Jag bara tänkte nej, nej, nej. Men Alf då som ändå är stark i allt detta bara säger: ”Vi löser det. Jag kan allt om gasolbrännare”, säger Monica i dokumentären, som går att se på SVT Play.
Mitt i den tuffa tillvaron hamnade hustrun Monica på prematuravdelning, två månader innan beräknad födsel.
– Jag kommer in på sjukhuset och där finns en knapp för att trycka på ljuset. Det finns en varm dusch, en skön säng. Det var lyx för mig, säger Monica i dokumentären.
Väl hemma igen var det något helt annat där stearinljus var enda ljuskällan. Men när paret van 25 000 kronor på en vinstlott blev det några månader av bättre tider.
Alf Robertsons sista spelning
Men eländet var inte slut där. Några år senare, 2005, fick Alf en stroke som gjorde att han inte kunde prata på två år.
– Det blev mycket rehab. Det visade sig att mellan 1997 och 2005 hade han fått stroke flera gånger och flera hjärtinfarkter, berättar hustrun.
Han tränade och tränade för att kunna sjunga igen och de sista åren av sitt liv stod han på scenen.
– Han har fått kämpa hela vägen och kanske inte alltid varit snäll mot sig själv och kroppen. Han fick betala ett väldigt högt pris alldeles för tidigt, säger Monica i SVT.
Två månader innan sin död stod Alf på scen i Trollhättan. Enligt Göteborgs-posten var han då märkt av sina tidigare hjärnblödningar men att hans gnista var tillbaka.
Alf Robertsons sista tragiska tid
Strax därpå drabbades dock Robertson av ytterligare en hjärtinfarkt och på julafton 2008 somnade stjärnan in för gott. Han blev 67 år gammal.
– Han har fått kämpa hela vägen och kanske inte alltid varit snäll mot sig själv och kroppen. Han fick betala ett väldigt högt pris alldeles för tidigt, säger Monica i SVT.
Alf lämnade kvar flera färdigskrivna låtar som sedan gavs ut i albumform efter hans död. Enligt Monica var det något som var mycket viktigt för honom.
– Det var viktigt att lämna ett avtryck. Han tyckte att det inte får vara meningslöst, den tiden man har här. Och han hade mycket funderingar på att om nån vill veta men han var, så lyssna på hans texter.
Alf Robertson begravdes i Skogskapellet i Kungsbacka den 30 december 2008.
Den 5 december 2009 hölls en hyllningskonsert för Alf Robertson i Flunsåsparken på Hisingen.
Vi glömmer dig aldrig Alf. Vila i frid!
