Lasse Stefanz var i kris – liksom hela dansbands-Sverige.
Nu berättar Olle Jönsson om den avgörande perioden.
– Det var jättesvårt att ta beslutet att fortsätta, säger han i SVT:s ”Den svenska dansbandshistorien”.
De brukar beskrivas som ett av dansbands-Sveriges mest framgångsrika grupper.
Lasse Stefanz har varit aktiva ända sedan 1967 och marknadsför sig själva som ”Nordens största dansband” på sin hemsida.
Men det fanns en period då de alla tvivlade. Det berättar nu frontfiguren Olle Jönsson i SVT:s ”Den svenska dansbandshistorien”, som sänds i SVT1 på onsdagskvällen klockan 21.
Detta var mellan 1970- och 80-talet då den så kallade ”dansbandsdöden” skördade ett band i veckan, uppger SVT i sin dokumentärserie om dansbandshistorien.
Även Lasse Stefanz tvivlade på att det skulle gå att vända trenden. Olle minns att det inte längre kom någon publik för att lyssna på dem.
– En gång spelade vi i Södra Ljunga bygdegård. Det kom inte en käft. Det var två vakter, personal i köket, vi och sen var det inga andra. Hemskt, men så var det, säger Olle och skrattar.
Olle Jönsson: ”Det blev bara skit”
I samband med discoerans framfart under samma period influerades dansbanden. Lasse Stefanz-sångaren avskydde det.
– Jag skulle försöka sjunga lite Bee Gees, men det gick inte så bra. Man skulle sjunga i kastratstämma. Jag kommer inte upp där. Det blev bara skit. Och så skulle vi stå där med sidenkläder och tajta brallor. Det var väl Kronofogden som gällde egentligen. Att sälja grejerna på auktion och söka jobb, civila jobb. Det var väl det som gällde. Vi såg ingen ljusning, säger Olle i SVT.
Och fortsätter:
– Vi tänkte att det inte är någonting för oss, och vi var så nära att lägga ner alltihop alltså.
Men det skulle till slut komma att vända – och Lasse Stefanz är alltså än i dag aktiva.
”Den svenska dansbandshistorien” visas på onsdagar klockan 21.00 i SVT1.
Dela gärna vidare om du uppskattar programmet! Och skriv gärna en kommentar med dina minnen från dansbanorna.
