Solen lyste för Pernilla Wahlgren och hennes artister när det togs ton i Allsång på Skansen.
Men ett möte tog allt fokus – den mellan två allsångsdrottningar.
För när Pernilla Wahlgren och Lotta Engberg möttes, var det svårt att inte tänka på en enda sak.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Ännu en solig kväll över Sollidenscenen när Pernilla Wahlgren bjuder upp till allsång.
Och vilken kväll det blev.
Redan från första stunden är publiken lika taggade som Pernilla och det är inte så konstigt.
Allsång är trots allt sommar när det är som allra bäst.
Men det är något annat i luften än bara en timme där det sjungs svenska låtklassiker.
Det är ett möte förstås som är svårt att inte uppmärksamma lika stort som SVT redan väljer att göra när programmet drar igång.
Artikeln fortsätter efter länken.
För det är ett möte mellan två allsångsdrottningar som är svårt att inte tänka på.
Lotta Engbergs supermedley med Bettan
Pernilla Wahlgren möter nämligen Lotta Engberg.
Denna sommaren är den första då dessa stjärnor inte är konkurrenter och får njuta av musikalitet – tillsammans.
Och det blir en början på ett otroligt möte.
När Bettan och Lotta river igång med sin allsång till tonerna av klassikern ”Sånt är livet” är stämningen på Skansen på topp.
Och det blir ännu bättre när de bjuder på hits efter hit.
För Bettan drar igång med en lugnare version av hennes Eurovision-vinnarlåt ”La det swinge” från 1985.
Därefter tar Lotta vid med sitt Mello-vinnarlåt ”Fyra bugg och en coca cola” från 1987.
Men då kommer hiten som får taket, eller kanske snarare himlen att lyfta.
Tillsammans sjunger Bettan och Lotta ”Dag efter dag” som vann hela Mello 1982.
Och självklart måste de avsluta numret med ”Vem e det du vill ha”, som de tävlade i Mello tillsammans med Kikki Danielsson 2002.
Ja, det blir ett nostalginummer utan dess like som ger mig som är ett stort schlagerfan gåshud.
Men det är svårt att inte genast börja tänka på en sak.
Pernilla Wahlgrens möte med Lotta Engberg i Allsång på Skansen
Inget ont om Pernilla Wahlgren, hon har också ett allsångsarv att förmedla som heter duga och är fruktansvärt duktig.
Men som tittare är det inte svårt att sitta och tänka på att man ändå saknar allsången som ljöd ända från Liseberg.
Artikeln fortsätter efter länken.
För Lotta Engberg har trots allt en scennärvaro som få personer har.
Från det ögonblicket hon ställer sig på scenen är hon ett med musiken men också publiken.
Och det går faktiskt inte att värja sig för hennes charm, för den känns självklar och genuin.
Nu har självklart Lotta bra många fler år i bagaget när det gäller att vara allsångsledare, men jag vill tro att Pernilla kan snegla åt hennes håll.
Inte av avundsjuka, men som en inspiration kring hur stor skillnad allsång kan göra för att få folk att samlas tillsammans.
För Lotta: Vi saknar dig i allsångsbubblan.
Vad tyckte ni om kvällens Allsång på Skansen? Diskutera gärna på vår Facebooksida.
