Janne Schaffer om det tittarna inte fick se i ”Stjärnorna på slottet”

Janne Schaffer i "Stjärnorna på slottet". Foto: SVT — Foto: SVT

Janne Schaffer hyllas stort av tittarna efter ”Stjärnorna på slottet”.
För Nöjeslivet avslöjar gitarrkungen nu vad de aldrig fick se – efter SVT:s klippning.
– Jag blir otroligt glad och tacksam, säger han.

Janne Schaffer, 79, berättade om sitt liv i musikens tjänst på bästa sändningstid under söndagen. Då var det dags för gitarrkungens dag i SVT:s ”Stjärnorna på slottet” – och för tv-tittarna blev det en rejäl nostalgitripp längs stjärnornas allé. Schaffer som arbetat med alltifrån Abba till Ted Gärdestad.

Samtidigt öppnade han också upp om broderns alltför tidiga bortgång, och hans kamp mot psykisk ohälsa.

Efteråt har Schaffer mötts av en våg av kärlek från tittarna, vilket inte minst visat sig i sociala medier det senaste dynget.

Hur mår du, så här dagen efter att programmet har sänts?
– Jag mår jättebra, är lite förkyld bara men jag håller på att bli bombarderad av alla lovord från programmet. Det var ju fantastiskt. Jättekul. Jag hörde att det hittills varit otroligt mycket tittare också, drygt 1,3 miljoner som tittade på programmet. Det var ju fantastiskt! Jättekul, verkligen, säger Janne Schaffer till Nöjeslivet.

Jättekul också att se alla reaktioner i sociala medier. Jag såg att du hade fått över 20 000 gilla-markeringar på ditt Facebook-inlägg. Det märks verkligen att du har berört svenska folket på djupet.
– Jag har ju sen 10-15 år tillbaka en föreställning som heter ”My Music Story” och jag plockade lite grann ur den, så det var inte helt oförberett att berätta om det. Sen kom det naturligtvis lite privata grejer också. De brukar jag inte dra. Den föreställningen ska jag göra nu i vår och i sommar och även i höst. Till och med på födelsedagen så kommer jag göra den på Cirkus i Stockholm. I tre års tid har jag gjort Södra teatern varje höst. Förra hösten var det slutsålt tre månader innan konserten. Då förstod jag att, det här kan jag göra i en större arena. Så nu gör jag det.

Kul! Så du kommer fira 80-årsdagen på scen?
– Ja, det roligaste jag vet är att göra konserter, och då speciellt med mitt barn och lite gäster.

Din ödmjukhet, inställning till livet och människor, är något många tittare skriver om att de särskilt berörts av i ditt program. Vad säger du om det?
– Jag är bara mig själv. Jag går ut både på scenen och i programmet och pratar jag som jag pratar till mina kompisar och berättar historier utifrån mig själv. Jag lägger inte på någon roll om du tror det på något sätt. Jag har lärt mig det, och det är samma som jag gör musiken: det kommer inifrån mig själv. Det jag pratar om kommer inifrån mig själv. Det är ingenting som jag förställer eller någon jag låtsas vara. Jag har varit med för länge för att låtsas vara någon annan. Att ha dubbel identitet funkar liksom inte.

Vad betyder det för dig att få de här reaktionerna?
– Jag blir otroligt glad och tacksam. Jag är också tacksam att jag har fått hålla på så länge. Att få vara frisk så länge är inte heller självklart.

Var det självklart för dig att berätta om din bror Bosses liv och öde?
– Ja. Det är ett så känsligt ämne och har alltid varit svårt att prata om det. Det här hände 1983, så det var väldigt länge sen. Men det tog ett tag innan jag kunde bearbeta det själv. Jag sökte aldrig upp någon terapeut eller något sånt där, utan jag gjorde det faktiskt genom att skapa musik. Jag kände att jag kunde klä mina känslor musikaliskt, så då gjorde jag det. Sen har jag förstått att det här är ett sånt stort problem. Suicid i Sverige är så känsligt, därför tror jag att det är så många som befinner sig i samma situation. Jag har ju suttit och pratat om det här nu i några andra sammanhang, dessutom finns det med i min bok som jag gett ut. Och jag har pratat om det i mitt sommarprat, så jag har pratat om det förut. Sen behöver man kanske inte gräva ner sig i det. Det som jag känner också i dag är att jag gått vidare i livet och jag ser väldigt ljust på framtiden. Men det är klart, det är smärtsamt när det väl sker. Men det var som sagt var länge sen, 42 år sen.

Men ni hade många fina minnen också?
– Ja, du menar jag och min bror? Ja. Jag menar när vi växte upp så var familjelivet väldigt… Jag har några jämnåriga som jag pratat med, och den där typen av familj med lite auktoritärt var ganska vanligt för den tiden. Under 1950-talet var det så. Sen under 60-talet hände det grejer, och på 70-talet gjorde man revolt. Jag har varit med så länge så att jag har varit med i alla lägen.

Kanske kan er historia hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer i dag?
– Det var så jag tänkte. Att inte sopa det under mattan, säger Schaffer och fortsätter:

– Jag fick ju höra sen att flera av min mammas kamrater också hade tagit livet av sig, och det pratade man inte om. Jag fick reda på det långt efteråt. Det blir ett känsligt ämne, och det är väl kanske om man ska utveckla det här så behöver jag otroligt mycket utrymme. Så jag tror att det som jag sa i programmet, det får räcka med det. Jag går vidare i livet. Jag tänker på framtiden. Det haglar in jobb i dag, och det ser jag väldigt mycket fram emot!

Ditt program är ju också en historia om Sverige, med alla fantastiska artister du jobbat med. Är du själv nöjd med programmet som helhet?
– Ja, absolut. Jag pratade just med producenten och tackade henne för att hon har klippt så bra. Det fanns ju grejer som inte kom med. Nu pratade jag mest om historien när jag träffade Bob Marley. Men då kan jag också berätta att, jag hade med en sekvens där jag spelade med några av världens bästa jazzmusiker: Stan Getz, Dexter Gordon och Maynard Ferguson. Det var en stor händelse för mig som dessutom finns dokumenterat, filmat. Det kom inte med i programmet, säger Janne Schaffer.

Att berätta om mötet med de internationella jazzstjärnorna är någonting han brinner för.

– När jag spelade med Stan Getz, det var en stor händelse. Det var jazzfestivalen 1976 i Montreux. Det finns inspelat på film och utgivet på skiva. Mitt under den perioden spelade jag in med både Abba, Ted Gärdestad och Björn J:son Lindh. Det hände mycket där, och nu fortfarande också, säger Janne Schaffer.

På hemmaplan har han jobbat med fler legendarer.

– Jag har ju också spelat med flera svenska artister som Cornelis Vreeswijk, Robert Broberg, Barbro Hörberg … Lasse Berghagen, jag är ju med och spelar på ”En kväll i juni”. Så det finns många. Jag nämnde i programmet att jag spelat med Agnetha Fältskog, jag är med på hennes soloplatta, hennes senaste skiva också, säger Schaffer.

När kalendern visar 2025 visar det sig att gitarrkungen fyllt densamma med en hel del uppdrag.

– Det som jag gör nu är att jag jobbar ihop med två killar som kallar sig ManyFew. Vi gjorde en skiva för två år sen som heter ”Back to back”. Den kom upp på femte plats på engelska danslistan. Nu har vi släppt en ny som heter ”Get up”. Det händer hela tiden nytt. Jag ska skriva musiken till en svensk film som heter ”Biodlaren”. Jag har med en låt i en engelsk film som heter ”Bad apples” av en svensk regissör (Jonatan Etzler, reds anm.) som har premiär på Sundance filmfestivalen i USA nu. Det händer grejer hela tiden och det är jag oerhört tacksam för. Och nu om en och en halv vecka ska jag ge en konsert tillsammans med Lasse Åberg och en symfoniorkester. Vi spelar och berättar om 50 år av film- och musikhistoria. Jag har ju gjort musiken till tre av Lasses filmer också. Det kommer vara med, säger han.

Samtidigt har han kommit till en viktig insikt.

– Men jag måste dra ner lite på tempot. Jag märkte det förra året. Jag hade otroligt mycket jobb, så jag kände på slutet att jag kommer göra konserter men det blir inte riktigt lika många. Jag ska försöka ransonera mig faktiskt. Men jag är ju väldigt spelsugen.

Sen har du också Gröna Lund med Electric Banana Band att se fram emot i sommar.

– Ja, i dag blev det klart också med Furuviksparken en vecka senare, så det blir två jobb.

Är det lika kul fortfarande med Electric Banana Band?

– Vi gjorde fem jobb förra sommaren, och den sämsta publiksiffran vi hade var tusen pers i Sala folkets park, vi mjukstartade där. Sen hade vi 4 000 en måndag klockan halv två på dan i Knislinge. Vi har fått två recensioner: en femma och sen fick vi en annan där rubriken var: ”Okej då, det var bättre förr”. Det vet jag inte om jag stämma in i. Men vi hade så kul, och vi har dessutom tagit in en ny medlem i bandet i Djungel-Jim. Vi kommer nog utöka bandet med några gäster i sommar. Det är kul att inte bara göra exakt likadant, säger Janne Schaffer.

Som än så länge, 79 år ung, inte ser slutet på karriären.

– Så länge man lever och känner att fingrarna funkar, att motoriken funkar så är det lika bra att fortsätta. Man fick ju pröva under pandemin i ett halvår att inte hålla på, och det passade inte mig alls. Man blev lite deppig då. Det har jag kommit över. Lusten och inspirationen flödar just nu, det ska bli så kul att göra de här grejerna i år!

Hit kan du höra av dig om du mår dåligt

Angående självmord och psykisk ohälsa. Det går att vara anonym och även en anhörig kan höra av sig till dessa nummer. Var inte rädd för att be om hjälp!
Om du mår så dåligt att det känns outhärdligt eller du har självmordstankar eller självmordsplaner ska du direkt ta kontakt med en psykiatrisk akutmottagning eller ringa 112.
Hjälplinjen, tillfälligt psykologiskt stöd, telefon 0771-22 00 60 alla dagar öppet klockan 13.00-22.00.
Mind Självmordslinjen, chatta på mind.se eller telefon 90101 alla dagar öppet klockan 06.00-24.00.
Bris – Barnens rätt i samhället för dig under 18 år på telefonnummer 116 111 eller chatt alla dagar mellan klockan 14.00-21.00.
Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80 alla dagar mellan klockan 21.00-06.00.
Jourhavande präst nås via telefon 112 alla dagar mellan klockan 21.00-06.00.
Ring telefonnummer 1177 om du behöver veta var du kan söka vård.