När Så mycket bättre började sända sina första säsonger, var det en musikalisk revolution. Nu, 14 år senare, känns det som att det har blivit något helt annat.
Det har blivit dags att ge programmet ett sista farväl och öppna upp för något nytt.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
För en musikälskare som mig var det magiskt när ”Så mycket bättre” sände sin första säsong. Det var både underhållande, berörande och spännande att få se några av våra största artister tolka varandras låtar. Magiska Gotland, med sina vackra vyer, blev en plats där kreativiteten verkligen fick flöda och fina minnen skapas.
Ja, det var ett favoritprogram av många olika anledningar.
Men med åren har mycket förändrats. Det som en gång var ett unikt koncept har på senare tid blivit mer av en dragkamp mellan nykomlingar och etablerade artister.
Så mycket bättre har gjort sitt
Programmet som skulle hylla de stora artisterna och deras mest älskade verk har istället blivit ett fönster för yngre talanger som kanske inte har samma djup eller historik i branschen.
Misstolka mig inte, jag har verkligen uppskattat att upptäcka nya artister. Men det är inte längre samma känslomässiga tyngd, samma respekt för de långa karriärerna och de prissbelönta verken. Det är inte samma sak- hur begåvade musiker det än är.
Kanske är det dags att vi går vidare. Programmet har haft sin storhetstid, men idag känns det som att det är dags att släppa in något som är både fräscht och relevant i dagens TV-landskap. Det var en gång ett enastående koncept, och nu kan vi låta det vila för att ge plats åt något nytt och spännande.
Det är underhållande att se artister samlas, lära sig av varandra och dela med sig av sina erfarenheter, men kanske är det dags för en förändring. Så mycket bättre har gjort sitt, och det är dags för något som verkligen kan bli ”så mycket bättre.”
Vad tänker ni om det här? Lämna gärna en kommentar på vår Facebooksida!
LÄS MER
- KRÖNIKA: Det finns en orsak till att Pernilla måste synas överallt – därför borde vi alla tacka henne
- KRÖNIKA: Konserter var bättre förr – när man kunde se annat än mobiltelefoner framför sig
