Hon har växt till en tittarfavorit som reporter ute på fältet i Nyhetsmorgon – och sprider alltid glädje genom tv-rutan till tittarna.
I en stor intervju med Nöjeslivet berättar nu Carolin Björnerhag, 33, hur hon tog sig in på TV4, bakgrunden som skådespelare, saknaden efter vännen Adam Alsing, lärdomarna från Dagny Carlsson – och okända mötet med Povel Ramel.
I runt två års tid har den glada västkusttjejen spridit lite ljus i tillvaron till Nyhetsmorgons tittare. Med karisma och självklar empati och intresse för sina intervjuobjekt har Carolin Björnerhag blivit en favorit hos många tittare.
I dessa coronatider måste hon så klart hålla den sociala distansen till de personer som hon intervjuar i Nyhetsmorgon, och än så länge har hon hållit sig på benen.
– Det är bra med mig! Jag kämpar på och har hållit mig frisk hela tiden, säger Carolin med sin pigga röst när Nöjeslivet når henne via telefon.
Yrvädret från Kungsbacka beskriver sin uppväxt i positiva ordalag.
– Jag hade en relativt lugn trygg uppväxt med ensamstående mamma två bröder. Sen har man väl alltid som syskon fått slåss om uppmärksamheten. Jag har en halvsyster också, så jag är både yngsta syster och mellansyskon kan man säga, säger hon.
I dag har hon ingenting emot att prata på – den sociala kompetensen lyser igenom i rutan.
Men så har det kanske inte alltid varit.
– Det var ganska kul, för jag var rätt tystlåten av mig tills jag var runt sex, sju år. Innan dess var jag inte så pratsam. Det har jag tagit igen med råge i vuxen ålder kan man säga, haha.
När vände det?
– Jag tror att jag började skådespela när jag var runt sex år på förskolan. Det kan ha varit där det vände, det är i alla fall min lilla hobbyteori.
I det framgångsrika och prisade revysällskapet ”Tramsgänget” från Kungsbacka tog Carolin sina första ”riktiga” steg på scen.
Carolin Björnerhag om skådiskarriären – med Christine Meltzer
Därefter gick flytten till Stockholm – där Carolin till en början fortsatte på den inslagna skådisvägen. Hon hade flera olika roller i Kanal 5:s humorprogram ”Partaj” under fyra säsonger. Tillsammans med bland andra Christine Meltzer, Johan Petersson och Eva Röse blev Björnerhag en stor humorfavorit och programmet vann tv-priset ”Kristallen”.
– Det var en så jäkla kul tid. Det var som att man fick gå till jobbet och leka. Även om det var långa dagar hade man fruktansvärt roligt. Manusen var helt galna och man fick det bara dagen innan. Så det kunde vara att, ”i morgon ska du spela finsk farbror som ska bryta på ryska”, säger hon.
Ligger skådespelarkarriären på hyllan för gott nu?
– Det hoppas jag verkligen inte men man vet ju aldrig. Jag pluggade åren 2010-2012 till skådis, en ganska tung dramatisk utbildning på internat. Efter det kände jag mig redo att ta över världen. Men sen har jag också alltid varit intresserad av media, speciellt radio. Jag läste en del media på gymnasiet.
Samtidigt kände Björnerhag att hon ville ha en sysselsättning vid sidan av skådisjobben. Hon sökte sig till radion, och först blev det praktik på kanalen Rix Fm. Sedan gick Carolin vidare och blev programledare på NRJ i tre år innan hon hamnade på Sveriges Radio där hon ledde ”Vaken” i P3 och P4.
Tog sig in till Nyhetsmorgon – via Malou
Vägen till tv och TV4 gick via Malou von Sivers program ”Efter tio” där hon började som researcher.
Men sedan var vägen inte spikrak in i Nyhetsmorgon. Björnerhag fick tjata på TV4-cheferna innan hon fick chansen – och tog den.
– Det var väldigt lärorikt på ”Malou efter tio”. Men sen när den säsongen var slut gick jag upp i Nyhetsmorgon eftersom Maria Forsblom var mammaledig då. De hade inte ersatt henne, så då gick jag in till cheferna med bra självförtroende och sa: ”Hejhej, det här tror jag att jag kan göra”. Men de sa väl först att, ”nää vi ska nog inte ersätta där. Tack ändå”. Sen gick det några månader och jag blev bra kompis med alla redaktörer. Till slut blev de väl lite irriterade på att de inte hade någon reporter att skicka ut. Någon av redaktörerna sa, ”nej nu vill jag att du ska träffa 90-åriga Knut som ska springa ett lopp”. Jag var livrädd, men kunde inte säga nej. Så jag åkte ut med darriga ben. Efter det fick jag vara kvar som reporter, säger Carolin.
På TV4 arbetar hon dels som tv-reporter i Nyhetsmorgon, och dels som redaktör på webben där hon bland annat bjuder på bakom kulisserna-material i sociala medier.
– Man märker att det går att nå ut på ett helt annat sätt i tv. Det är klart att ett ansikte ger mer på ett sätt. För mig är det viktiga i alla fall att vara mig själv i rutan. Den dagen jag inte känner det så kan jag göra något annat. Det är klart man lägger till en liten tv-persona, men jag försöker verkligen vara mig själv.
Trivs du på Nyhetsmorgon?
– Ja verkligen, jag älskar att göra det jag gör. Men samtidigt tror jag aldrig att jag kommer veta vad jag vill bli när jag blir stor. Jag vill så mycket, jag saknar radio, att podda, att vara programledare och skådespeleriet också. Samtidigt älskar jag tv. Jag är jätteglad och tacksam över där jag är i dag, för jag har kämpat som arslet av mig för att vara där.
Så är programledarna – när kamerorna slås av
På Nyhetsmorgon finns några av Sveriges mest rutinerade och omtyckta programledare såsom Jenny Strömstedt, Steffo Törnquist och Anders Pihlblad.
Hur är kollegorna på Nyhetsmorgon när kamerorna slås av?
– Det här låter som jag blivit tillsagd att säga. Men jag kan ärligt säga att jag aldrig trivts så bra på en arbetsplats tidigare. Många av de jag träffat här är som en familj, och vi umgås privat. Känner att jag kommer ha dem som vänner resten av livet. Jag kände mig mer välkommen på TV4 efter två dagar än på vissa ställen jag var på under flera år. Det är extremt familjärt. Det är nog därför många blir kvar så länge också (skratt).
Programledarprofilerna då, hur är de privat?
– Jag umgås inte så mycket med dem, men av de jättestora profilerna är det väl Soraya och Jesper (Lavasani och Börjesson, reds anm.). Jag tyckte det var väldigt tråkigt när han slutade. Och så Anders (Pihlblad) också då! Men jag har aldrig någonsin upplevt det som att någon kommit fram och sagt att, ”du får inte prata med programledarna!”, utan det är väldigt högt i tak och alla kan prata med alla och jag har inte märkt någon hierarki eller så. Men annars är det alla hjältarna som inte syns, bakom kulisserna som jag umgås mycket med.
”Udda fåglar är roligare än kändisar”
När Carolin lägger upp saker på Nyhetsmorgons sociala medier tycker hon det känns viktigt att lyfta fram de som inte syns så mycket framför kameran.
– Jag tror inte tittarna förstår hur många det är som gör programmet möjligt. Bara i studion är det liksom tio personer. Tre kameramän, studiovärdinnor och gäster in och ut, hela tiden. I kontrollrummet sitter kanske runt 10-15 personer… Det är väl alltså omkring 40 pers som jobbar med ett program som sänds 365 dagar om året. De människorna ska hyllas om något! Vilka vilka kollegor man har ryggen, det är verkligen ett maskineri.
Vilka möten har gjort starkast intryck på dig under åren på Nyhetsmorgon?
– Hmm. Någonting som folk brukar komma fram på stan och prata om är get-yogan. Vi var ute på Lidingö och gjorde ett reportage. Det är bland det roligaste jag gjort. Efter det blev det jättestort. Men annars tycker jag mest om att träffa den ”lilla” människan. Udda fåglar är roligare än kändisar.
– Annars gillar jag ju att träffa gamla och barn. Det går inte att regissera dem och det är så himla härligt. Sen var det stort förra året att åka och täcka Eurovision Song Contest en hel vecka i Tel Aviv i fjol. Ett ärofyllt uppdrag men väldigt mycket jobb. Det är så tråkigt att det inte blir något Eurovision i år.
Se reportaget från get-yogan här:
Hur var det att träffa Dagny Carlsson?
– Hon är ju så gullig. Jag blev förvånad att hon är så himla med. Hon är ju ändå 108 år, och extremt skärpt. Väldigt bra på att berätta historier, en storyteller av rang. Jag älskar att träffa gamla människor. Mina farmödrar och mormödrar gick bort tidigt så jag är inte uppväxt med det. Så jag är superfascinerad av att höra hur det var förr. Jag kan sitta i tre timmar och lyssna på hur det var att leva på 1920-talet.
Lärde du dig något av henne?
– Hon är ju en riktigt jävla cool tjej på 108 år. Hon har lite inställningen att, jag gör vad jag vill, och skiter i vad andra tycker. Det verkar ha funkat för henne.
Andra minnesvärda möten genom åren är intervjuerna med klimataktivisten Greta Thunberg samt prins Daniel.
– Greta var väldigt häftigt. Då var jag lite nervös kan jag säga, annars är jag inte det. Men det var lite allt möjligt, både tidsaspekten och att hinna ställa rätt frågor. Jag blev lite starstruck av Greta. Enda gången jag var lite nervös. Men det gick bra.
Prins Daniel då?
– Han är astrevlig, superhärlig. Där var jag nog också lite nervös och tänkte: ”säg inte du! Säg inte du! Säg inte du!”. Så du:ade jag honom fyra gånger när kameran inte var på, men aldrig i sändningen! Jag sa ”prinsen” hela tiden och efteråt tänkte jag att yes, nu kommer damerna därute vara på min sida, haha. Han var supertrevlig, en sån person som kommer ihåg en efter att man har träffats. Eller så luras han väldigt bra.
När du inte är med i tv, vad gör du helst då?
– Som så många andra svarar, vara med kompisar, träna… Jag är väldigt social i mitt yrke så jag har inget behov att vara übersocial, men värdesätter samtidigt att umgås med mina vänner. Sen skriver jag en del, ”fnular” på manusidéer som förmodligen aldrig kommer bli något av.
Varför säger du så?
– Jag kanske inte är så jättebra på att slutföra saker, eller så har jag varit dålig på att ”pitcha” in. Jag föddes utan tålamod, har min mamma alltid sagt, haha.
Nämn en person som betytt mycket för dig i livet!
– Min lillasyster, hon betyder mest av allt någonsin. Sen blev det väldigt påtagligt för mig när Adam (Alsing) gick bort. Han var en av de första personerna jag lärde känna uppe i Stockholm, och har varit som en mentor för mig och många andra. Jag skulle inte varit där jag är i dag utan honom. Han har alltid trott på och pushat mig. Man blev väldigt tajt med honom. Han har betytt otroligt mycket. Men annars är det så klart lillsyrran eller min extramamma, pappas fru, som funnits i mitt liv i 30 år. Hon är en av mina allra närmaste, en av mina viktigaste relationer.
Uppvaktades av Povel Ramel och Claes Eriksson efter showen
Men hur var det nu med Povel Ramel? När Carolin var en del av revysällskapet hemma i Kungsbacka, ja då kom den legendariske skådespelaren på besök.
– Humorn ligger mig varmt om hjärtat. Jag är uppväxt med Hasse och Tage och framför allt Galenskaperna. De har varit med sen man föddes och betytt oerhört mycket. Claes Eriksson är ju idolen, helt klart. Jag har en bild tillsammans med honom. Jag tar aldrig selfies annars med kändisar, men här kände jag att jag måste. Det var så himla fint. Vi gjorde gäng föreställningar med ”Tramsgänget” i kungsbacka runt 2007-2008 och på en föreställning kom Claes, Vicky von der Lancken och Povel Ramel.
En av medlemmarna i ensemblen var nämligen Povels barnbarn, och revykungen ville förstås se deras föreställning.
– Det var mitt livs största ögonblick tror jag. När de kom fram efteråt så tog Povel i hand, och Claes hade lite tårar i ögonen när han tackade för föreställningen. När han kom till TV4 tio år senare, så kom han ihåg mig och att han varit på föreställningen. Min idol! Där och då kände jag att mitt liv var fulländat.
Tack för att du sprider så mycket glädje i tv-rutan, Carolin! Det tror jag nog de flesta tycker är extra viktigt i dessa tider.
Dela gärna vidare artikeln för att hylla henne och alla andra hjältar som jobbar bakom kulisserna på tv, för att ge oss så mycket information och underhållning som möjligt!
