Nej, det räckte inte hela vägen fram den här gången heller.
Alexander Strandberg åkte ur Robinson med ett plask.
Nu berättar han om starka känslorna bakom kulisserna.
– Jag fastnade mycket i tankarna på mina barn – jag ville visa dem vad pappa kunde, säger han till Hallandsposten.
Robinson-Alexander har blivit en tittarfavorit efter sina år i programmet.
Han deltog första gången i TV4:s tävlingssåpa 2022 – men föll då på målsnöret i det allra sista örådet.
När han inför årets säsong plötsligt gjorde comeback i programmet var det därför många tittare som jublade över att han ville gå för segern igen.
Artikeln fortsätter under bilden.
Men tiden i Robinson blev inte vad han först hade tänkt.
Strandberg hamnade tidigt i programmets kval, ”Gränslandet”, som under våren pågått parallellt på TV4 och höll sig länge kvar med chansen att ta sig tillbaka till Robinson.
I den allra sista tävlingen på ”Gränslandet” vände vinden för Alexander – som lyckades kvala till sig den sista platsen i Robinson framför Mark Bannon.
Och det blev högdramatiskt när Alexander återvände till ön. Han slutade som topp två i såväl den första som andra finaltävlingen – men i den tredje blev det stopp.
Ut ur Robinson med ett plask
Då väntade samma gren som satte p för Alexanders dröm i Robinson för två år sedan: det klassiska momentet ”plankan”.
Den som först skulle falla i vattnet, skulle också få lämna Robinson.
Och det blev alltså Alexander som först föll i vattnet. Hans Robinson-äventyr slutade i ett plask – igen.
– Det var inte såhär mitt äventyr skulle sluta, jag åkte för att ta hem den här statyetten och ge den till min fru och mina barn, sade Alexander i programmet.
Efteråt har tittarna visat sitt stöd till profilen.
Alexander om okända kampen bakom kulisserna – bröt ihop i konkurrentens armar
Nu berättar Alexander om den okända kampen bakom kulisserna – som tittarna aldrig fick se.
Han hade ett bra stöd i form av Mark som också befann sig på ”Gränslandet”.
– Varje morgon gick jag alltid iväg för mig själv och bad. Jag fastnade mycket i tankarna på mina barn – jag ville visa dem vad pappa kunde. En dag när jag kom tillbaka gick jag fram till Mark och bara bröt ihop i hans armar. Jag grät som ett barn – jag var helt förstörd, säger Alexander till Hallandsposten och fortsätter:
– Han blev nog lite chockad, för han är ingen fysisk person. Men jag behövde det, få ur mig allt det. Sedan sa han alla de här sakerna som jag har rapat för mig själv, för att motivera mig att stanna kvar. Nu fick jag höra det från en annan. Ur den stunden hittade vi en gemensam mark att stå på och vi utvecklade en superfin vänskap.
Vad tycker du om årets ”Robinson”? Skriv gärna en kommentar!
