Ännu en kväll har nu förgyllts av Allsång på Skansen och dess artister.
Men det var en person som verkligen stack ut.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Tisdagskvällen bjöd återigen in till en fullspäckad allsångskväll på Skansens Sollidenscen.
Det blev en härlig kväll fylld av fart, sång, dans och en krydda humor.
Pernilla lös som vanligt med sin sanslösa charm och karisma, frågar du mig är det inte många som hade gjort hennes jobb bättre.
Artisterna för kvällen var Herreys, Fröken Snusk, Peter Jöback, Zoe Lobos och The Wannadies. Av dessa var Jöback min favorit för kvällen, han gör sig alltid så bra i dessa sammanhang och kan verkligen ta en publik under sina vingar. Men även Fröken Snusk klev in och imponerade med sin sång.
Även om kvällen flöt på i ett ganska lugnt och vanligt tempo så var det en sak, eller snarare person, som stack ut.
Per Andersson levererade
Det var när Per Andersson kuppade sig in redan i början av programmet som hela showen lyfte. Efter Pernillas halvtorra spanska-skämt så kom han in med glöd, energi och ordvitsar.
Då Lotta på Liseberg inte går längre så fick den komiske göteborgaren helt enkelt styra kosan till Stockholm för att liva upp stämningen på Sollidenscenen istället.
Och så bra han gör det! Allsången i alla ära – men det är verkligen ett program som kan behöva lite mer energi emellanåt. Med Per Andersson kan man alltid vara säker på att han levererar just det.
Med sina små humoristiska instick och påhittighet så förgyller han showen rakt igenom. Hans hyllningssång till sig själv i slutet var helt briljant.
Per Andersson behövs verkligen i sådana här sammanhang där stämningen annars lätt blir lite stel och tråkig.
Vad tyckte du om Allsång på Skansen och Per Anderssons inhopp? Skriv gärna en kommentar på Facebook och berätta!
