Den folkkära artisten Jill Johnson talar ut om sin tuffa hälsokamp. I tre år sökte hon vård när hennes kropp började förändras. Till slut fick hon reda på vad det var.
– Det finns säkert massa hjälp att få, men vägen till hjälpen känns så lång, säger hon i en intervju med Femina.
Hon är en av våra mest älskade och rutinerade artister. Jill Johnson, 50, har stått på landets största scener i 30 år och synts på tv i bland annat ”Melodifestivalen” och i sitt eget program ”Jills veranda”.
Hon säger i en intervju med Femina att hon nu börjat landa i känslan att bli äldre och det som hör till. Att kroppen förändras till exempel.
Det tog lite tid att finna sig i det. Det krävde också ett par sjukhusbesök, en hel del känslostormar och en stor mängd tålamod.
– Jag har haft en otroligt snäll kropp hela mitt liv och jag har aldrig haft problem med något, men för första gången har jag känt mig påverkad i och med förklimakteriet. Vi som är offentliga personer kan se ganska perfekta ut i våra uppsminkade flöden. Det är lätt att tro att livet är perfekt, men det här har varit en utmaning för mig och är delvis fortfarande. Och den delen i åldrandet har inneburit en hel del frustration.
Började hända saker med kroppen
För några år sedan kände Jill att hennes kropp förändrades. Den fungerade inte på samma sätt som den gjort förut. Hon blev fundersam.
Varje natt var det en av hennes händer som domnade. Hon blev lite glömsk och tappade bort saker. Dessutom uteblev hennes mens. Eftersom hon då var i en ny relation trodde hon att hon var gravid.
Efter ett tag fick hon vallningar, svettningar och värmepåslag. När det var som värst, 2019, tvingades hon avbryta vissa inspelningar av ”Jills veranda”, då hon befann sig i ett soligt och 30-gradigt Nashville.
– Var tjugonde minut var vi tvungna att sluta filma för att jag höll på att dö. Det var verkligen jobbigt, säger hon.
Sökte hjälp i tre år
Det är helt galet egentligen, men Jill sökte vård i tre år innan hon till slut fick rätt hjälp. Det var på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg som sjukhuspersonalen på kvinnokliniken gav henne diagnosen.
Hon var i förklimakteriet.
– Det är ju inte klokt egentligen vad vi utsätts för. Menstruation, graviditet, förlossning och sedan en amningsperiod. Och så gör man det några gånger med sin kropp och sedan när man är klar och äntligen ska få slappna av så kommer det här. Jag fick inte mer än fem år från sista amning till att förklimakteriet började. Vilka fantastiska varelser vi kvinnor är, och tänk att vi med allt detta har en partner, karriär och heltidsjobb. Vi kvinnor måste prata med varandra när det handlar om kroppen. På något sätt gör vi samma resa men är samtidigt unika, säger hon till Femina.
”Hur fan kan det vara möjligt…?”
Hon ger exempel på flera vänninor som också varit i förklimakteriet. Någon fick en knöl på bröstet som misstogs för cancer, en annan blev helt svettig och blöt och tvingades byta lakan varje natt och en tredje led av depression.
Trots att det är ett så vanligt förekommande tillstånd för många kvinnor så tycker Jill att det är galet att det finns så lite hjälp att få.
– Det finns säkert massa hjälp att få, men vägen till hjälpen känns så lång. Hur fan kan det vara möjligt att vi kan skaffa fram nya vapen till krig men att vi inte kan få fram något jävla hormonplåster?, frågar hon sig.
Vad modigt och starkt att du vågar prata om det, Jill. Det är klart att det är jobbigt och att det påverkar livet väldigt mycket. Men du är en otroligt stark kvinna.
Vi är många som beundrar dig och älskar din musik.
