Marie Göranzon förlorade sin bästa vän i cancer.
Nu berättar hon om den stora saknaden.
– Det är klart att det måste gå att rädda en 49-årig kvinna med tre barn, tänkte jag hela tiden, säger hon.
Marie Göranzon är en av våra mest respekterade skådespelare. Dramaten-stjärnan har haft många stora roller på både teaterscenen såväl som i filmer och tv-serier.
Mellan 1964–1967 studerade hon vid Dramatens elevskola – innan hon blev värvad som en del av ensemblen vid Sveriges nationalscen för det talade dramat.
På hennes cv finns bland annat rollen som Alice i Strindbergs pjäs ”Dödsdansen”, i regi av mångårige kollegan Lars Norén (1944-2021). Dessutom hade hon titelrollen i uppsättningen ”Fröken Julie” och rollen som Mary Tyrone i O’Neills ”Lång dags färd mot natt”. Hon har också haft filmroller i biosuccéer som ”Göta kanal eller Vem drog ur proppen?” och flera ”Beck”-filmer.
Redan år 1999 belönades Göranzon med medalj av kungen, för framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur.
Dessutom fick hon Guldmasken som ”Bästa kvinnliga skådespelare” efter pjäsen ”Vem är rädd för Virginia Woolf?”. Hon har även fått ta emot Svenska Dagbladets Thaliapris och Svenska Akademiens teaterpris.
Den folkkära skådisen drar sig heller inte för att säga vad hon tycker och tänker om samhälleliga fenomen – något som tv-tittarna i många år blev varse när hon medverkade i ”Malou efter tio”.
Göranzon har genom åren också använt sitt kändisskap för att sätta fokus på för henne viktiga frågor.
Nu vill hon göra det återigen. Tillsammans med Cancerfonden har Göranzon nyligen genomfört en stor intervju, där hon berättar om sin bästa vän Carin som avled i sviterna av cancer, 49 år ung.
– Jag hälsade på henne på sjukhuset kvällen innan hon dog. Jag hade inte tagit in att hon kunde dö, inte ens på begravningen tror jag att jag gjorde det. Det är klart att det måste gå att rädda en 49-årig kvinna med tre barn, tänkte jag hela tiden, säger Marie Göranzon i en intervju med Cancerfonden.
Det har nu gått 30 år sedan Göranzon miste sin bästa vän.
Och fortfarande slås hon av väninnans närvaro. Skådespelaren tänker på sin vän varje dag. Hon sörjer att de inte fick fira fler födelsedagar tillsammans.
– ”Oj, det där ser ju ut som Carin”. Det är den gamla Carin jag ser, som hon såg ut då. Och jag funderar ofta över hur hon skulle ha åldrats och sett ut idag, säger Göranzon.
Att ställa upp för Cancerfonden för att bland annat uppmärksamma Rosa bandet-kampanjen menar Marie är självklart.
– Ska man använda sitt namn så ska det vara till något vettigt. Jag känner en tillfredställelse att vara engagerad i något som kan generera pengar till forskning. Så jag hoppas vid min gud att det här bandet säljer bra, säger Göranzon.
Fantastiska Marie! Nu gör vi som Marie och hjälps åt för att uppmärksamma Cancerfondens viktiga arbete.