Oscarsgalan 1975 väcker fortfarande debatt och känslor

Foto: Getty Images

När jag tittar tillbaka på gamla foton från Oscarsgalorna, särskilt från 1970-talet, får jag nostalgiska rysningar längs ryggraden.

Det är något nästan hemsökande med dessa bilder – de väcker minnen från en annan tid, ett annat Amerika, när Oscarsgalan verkligen kändes värd att titta på. På den tiden utstrålade våra kändisar klass, glamour, skönhet och elegans.

Det är chockerande att se så många otroliga stjärnor som inte längre är med oss och som påminner oss om hur flyktigt livet kan vara. Förr kände jag till varenda nominerad, varenda film och varenda låt. Nuförtiden kämpar jag för att hänga med.

Någon sa en gång att 1975 års ceremoni var ”då skådespelare och skådespelerskor hade klass och ingen politisk agenda”, och även om det kanske inte är helt sant känns det verkligen som om vi har förlorat något viktigt.

Så låt oss resa tillbaka till den 47:e Oscarsgalan och fokusera på ett särskilt foto som har gett upphov till intensiva samtal den senaste tiden. Vad är det med den här bilden som får folk att prata?

”Ful” och ”grotesk”

Det är svårt att diskutera 1975 års Oscarsgala utan att nämna Dustin Hoffman. Den legendariske skådespelaren, som nu är 87 år, dominerade verkligen snacket före galan – men kanske inte på det sätt som många kanske förväntar sig.

Hoffman, som nominerades för sin fängslande rollprestation i Lenny, en biografisk film om komikern Lenny Bruce, var inte direkt glad över att få närvara vid ceremonin. Han var känd för sin frispråkiga kritik av akademin och kallade evenemanget för pråligt och pinsamt, och gick till och med så långt som att kalla det ”fult” och ”groteskt” och likna det vid en skönhetstävling.

Denna känsla fick programledaren Bob Hope att skämta: ”Om Dustin Hoffman vinner ikväll kommer han att få en vän att hämta den åt honom – George C. Scott”, med hänvisning till Scotts egen vägran att ta emot sin Oscar 1971.

Även om Hoffman inte tog hem priset för bästa manliga huvudroll den kvällen hindrade det inte Frank Sinatra, en av kvällens värdar, från att ge honom en känga. Sinatra, som är känd för sin karisma, gjorde en omotiverad pik som föll platt bland publiken.

Sinatra fluffade till sina repliker

Det verkar som om Sinatra hade en utmanande kväll på den 47:e Oscarsgalan. Recensionerna från 1975 var inte särskilt vänliga. Den berömde filmkritikern Roger Ebert från Chicago Sun-Times rapporterade att publiken till och med buade ut Sinatra under showen.

Han verkade något berusad och slarvade med sina repliker och gjorde ”flera spetsiga, smaklösa referenser till sina italiensk-amerikanska landsmän”.

Det var ett pinsamt spektakel”, skrev Ebert.

Men mer kontroversiella saker skulle utspelas den kvällen.

Talet som gjorde Bob Hope rasande

På tal om att prisutdelningarna skulle ha varit mindre politiska förr i tiden finns det en historia från Oscarsgalan 1975 som starkt motsäger den idén. I april det året var Vietnamkriget precis på väg att ta slut, och det märktes verkligen under hela kvällen.

När dokumentärfilmaren Bert Schneider gick upp på scenen för att ta emot priset för bästa dokumentärfilm för Hearts & Minds kunde han inte låta bli att lyfta fram Vietnam i rampljuset. Han anmärkte: ”Det är ironiskt att vi är här precis innan Vietnam ska befrias.” Detta var inte särskilt förvånande, med tanke på att hans kritiska dokumentär handlade om Vietnamkriget.

Det hela eskalerade dock när Schneider läste ett telegram med ”vänskapshälsningar till alla amerikaner” från Vietcongs ambassadör Dinh Ba Thi.

I telegrammet tackades antikrigsrörelsen ”för allt de har gjort för freden”, och det blev för mycket för Oscarsgeneralen Bob Hope, som länge varit en hök i Vietnamkriget.

Hope ville inte låta det passera och en timme senare skrev han ett telegram som Frank Sinatra läste upp för den splittrade publiken: ”Akademin säger: ’Vi är inte ansvariga för några politiska referenser som gjorts i programmet och vi beklagar att de behövde äga rum i kväll’.”

Detta tal gjorde Shirley MacLaine, en av programledarna, och skådespelaren Warren Beatty rasande. Beatty svarade sarkastiskt: ”Tack, Frank, din gamle republikan.” MacLaine lade till sin egen skarpa kommentar och sa: ”Du sa att du talade för akademin. Men jag är medlem i akademin och du frågade inte mig!

I efterhand tyckte en del att Bert Schneiders kommentarer var relativt milda. De som kände honom noterade att hans uttalanden vid Oscarsgalan 1975 var förvånansvärt återhållsamma – särskilt med tanke på hur frispråkig han ibland kunde vara om Vietnamkriget.

Kollektiv skuldkänsla i showbusiness

Ingrid Bergman behöver knappast någon introduktion, och vid 1975 års Oscarsgala hedrades den legendariska svenska skådespelerskan med en Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin roll som Greta Ohlsson i Mordet på Orientexpressen. Vid 59 års ålder fick hon stående ovationer från den beundrande publiken – men hennes känslor var blandade.

Bergman, som presenterades av Katharine Ross och Peter Falk, höll ett ödmjukt och ursäktande tacktal och påpekade att skådespelerskan Valentina Cortese förtjänade priset mer än hon själv.

Bergman ansåg att hon vann sin Oscar delvis på grund av Hollywoods kvardröjande skuldkänslor över att ha vänt henne ryggen 1949, efter hennes skandalösa affär med regissören Roberto Rossellini.

Ett slående ögonblick

Oscarsgalan 1975 på Dorothy Chandler Pavilion i Los Angeles, Kalifornien, var verkligen en gala för evigt.

Den hade allt – elegans, ikoniska stjärnor, politiska intriger och oförglömliga filmer som Gudfadern del II som svepte över natten. När man ser tillbaka känns det som toppen av Hollywoods gyllene era, då kändisarna bar på en charm och elegans som verkar sällsynt idag.

Det är därför knappast förvånande att galan fortfarande är omtalad. Speciellt ett foto har väckt uppmärksamhet – trots att nästan 50 år har gått.

Bilden, som föreställer två av Hollywoods mest ikoniska personer, Jon Voight och Raquel Welch, fortsätter att skapa diskussion eftersom den på ett perfekt sätt sammanfattar den tidens elegans och lockelse. Men bilden har också väckt en del kritik.

Den glamorösa kvällen var Jon Voight klädd till tänderna i en klassisk svart smoking och stod bredvid den bländande Raquel Welch, som skimrade i en mörkrosa klänning som trotsade gravitationen. Tillsammans tog de plats på scenen som presentatörer för priset för bästa filmfoto. Även om ingen av de legendariska skådespelarna var nominerade den kvällen gjorde de verkligen ett slående intryck på röda mattan.

Foto: Getty Images

”Jon ser ut som ett äckel”

Fotot från detta evenemang har sedan dess blivit viralt på sociala medier.

Medan de flesta älskar denna ikoniska bild har vissa kommentatorer höjt på ögonbrynen och hävdat att Voights grepp om Raquel Welch ser olämpligt ut. ”Jon ser ut som ett äckel. Raquel ser inte bekväm ut. Om de inte var ett par – det är verkligen läskigt”, kommenterade en kvinna. En annan tillade: ”Hon ser ut som om han rör vid henne utan hennes samtycke.

Det finns dock många som försvarade fotot och Voight:

Jag var en ung kvinna på den tiden, och att en man höll om mig så här på ett evenemang eller någon annanstans hände ofta och var helt okej. Det kunde kännas väldigt bra, men naturligtvis var vissa killar trevligare än andra – vissa sliskiga – men det var ingen stor sak. En del av de upprörda känslorna här får mig bara att skratta. Upp med hakan, gott folk!”, skrev en kommentator.

En annan instämde: ”Alla är så kritiska. Om du inte var med då har du ingen åsikt. Om du var med då vet du att det inte är något fel på det här fotot! Jisses, folk….

Vad tycker du själv? Är den här ögonblicksbilden en charmig glimt in i det förflutna, eller avslöjar den obekväma sanningar om könsdynamiken i Hollywood? Låt oss hålla konversationen igång – och dela den här artikeln på Facebook!

LÄS MER:

Exit mobile version