Hasse ”Kvinnaböske” Andersson avslutar sin karriär efter 60 år på scen.
I en stor intervju med Nöjeslivet berättar artisten nu om beslutet att ta farväl med en avskedsturné – och sina starka känslor efter fansens tårar.
– Jag vill vara rädd om min tid som jag har kvar, säger han till Nöjeslivet.
Det var under onsdagen som Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, 76, avslöjade planerna på sin allra sista turné.
Efter drygt 60 år på scenen väljer han nu att ta farväl av publiken med en avskedsturné som inleds i Malmö 11 oktober och avslutas i Halmstad 2 november.
I en stor intervju med Nöjeslivet berättar den folkkäre artisten nu om sina planer för turnén, varför han egentligen lägger ner – och sina planer för pensionärslivet tillsammans med hustrun Monica Forsberg.
Hur känns det att ha kommit till det här beslutet nu?
– Det känns skönt faktiskt, det känns roligt. Jag vill göra något och tacka alla som följt mig genom åren, ställt upp, kommit på mina konserter och köpt mina skivor. Jag vill göra det medan jag fortfarande har rösten i behåll, säger Hasse Andersson till Nöjeslivet.
Då kom Hasse Andersson fram till beslutet
Han berättar att han känner igen sig själv i en tidigare Rolling Stones-medlem.
– Det är inte själva spelandet man tröttnar på, utan det är den där ständiga väntan. Man reser mycket och sitter och glor på hotell och väntar bara på att få spela. Det var som Bill Wyman i Rolling Stones sa, det var någon journalist som sa att ”du har spelat rock n’ roll i 55 år”, då sa han: ”nej, jag har spelat rock n’ roll i fem år och väntat i 50”, haha. Det är lite så, vänta, vänta, vänta. När man då blir lite äldre så blir man rädd om tiden. Jag vill göra andra saker än bara sitta av tiden.
Kommer du åka hem emellanåt eller blir det mycket hotellnätter även på den här turnén?
– Det blir hotellnätter på den här turnén, absolut. Men här är ju en del spelningar där jag åker hem. Helsingborg och Halmstad och lite sånt. Det är inga problem.
Ja, hur känns det att avsluta karriären just i Halmstad?
– Det blir sista i Halmstad, ja. Jag har ju jobbat i Halmstad när jag var lärare. Jag har lite anknytning dit, absolut. Det känns bra. Och det är bara fem mil härifrån.
När kom du fram till att det var så här du ville ha det?
– Det var i fjol någon gång jag beslutade mig. Monica (hustrun Forsberg, reds anm.) skrev sin musikal, ”De e det här vi kallar kärlek” med Lasse Holm, ”Pling” (Ingela Forsman) och dem. Då kände jag att nu är det dags för mig att också göra ett bokslut på något sätt. Då pratade jag med min bokare Dennis och han tände på idén. Sen har vi då vidareutvecklat det och kommit fram till att, nu är det dags.
Kommer Monica också ha en roll i turnén?
– Nja, hon finns med bakom kulisserna så att säga. Hon vill inte sjunga mer, men hon finns med bakom kulisserna. Hon är mitt stöd. Hon är ”stöttan” i mitt liv kan man säga.
– Hon vill inte sjunga, hon sjunger lite backup-grejer när vi gör lite mindre spelningar. Hon vill inte sjunga solo eller så.
Du säger i videoklippet om avskedsturnén att det blir det ”största du nånsin gjort”, kan du utveckla?
– Det blir med stort band, vi blir sju-åtta musiker på scen. Det blir lite bilder och allt möjligt, lite överraskningar och så. Sen blir det en lång konsert. Jag brukar aldrig spela mer än en timme. Men nu blir det två timmar med paus emellan. Först blir det en timme, sen en halvtimmes paus, och sen en timme till. Jag vill hinna med många låtar, och kanske även låtar som jag inte har spelat ute så mycket. Det ska bli kul. Så att jag får visa en annan sida av mig själv, inte bara ”Änglahund” och ”Guld och gröna skogar” och ”Vejby ängar”. Utan kanske även lite ballader och lite rock n’ roll.
Det blir låtar som du inte spelat på bra många år?
– Nej, det har inte blivit så. Har jag släppt en ny platta så har man letat efter de låtarna som varit mest lika ”Skomagare Anton”, ”Änglahund”, ”Dans på Vejby ängar” och ”Guld och gröna skogar”. Det har varit den sortens låtar, den familjen liksom. Jag har ju gjort massa andra låtar också, men de har kommit lite i skymundan. Det har varit några, ”Ann-Christine”, ”Höstens sista blomma” och sånt som letat sig igenom men där är mycket annat också.
Blir det en utmaning för dig att repa in de låtarna?
– Nej då, inte alls. Det ska bli jättekul!
Vilka kommer du ha med dig på scen?
– Det blir det bandet som jag jobbat med på sistone och sen har jag med två gamla musiker från ”Kvinnaböske band”. Det är Johan Pihleke och P-O Nilsson. Sen är det min kapellmästare Niclas Brandt, en basist som heter Mathias Tofte och en trummis som heter Johan. Sen blir det Ola Hjelm på gitarr. Det blir ett roligt gäng och de är supermusikaliska.
– Sen om det kommer bli lite överraskningar, det vet man inte. Jag vill inte avslöja för mycket …
Hasse Andersson om fansens tårar: ”Det är känslosamt”
Folk skriver att de gråter efter att ha sett din video på sociala medier. Det måste vara känslosamt att höra såna reaktioner?
– Skriver dem det? Ja, det är känslosamt. Jag har skrivit ett brev till alla mina fans som jag har lagt ut (se videoklippet nedan). Det är min publik som gjort mig till den jag är. Hade det inte varit för dem så hade det inte varit någonting. Därför vill jag tacka dem och därför vill jag göra en rolig grej tillsammans med dem.
Artikeln fortsätter under videoklippet.
Vad har du själv fått för reaktioner efter beskedet?
– Det har bara varit positivt. Nu ska jag ut och prata med företag som jag jobbat med under min karriär och fråga om de kanske vill hjälpa mig med produktionen och sponsra lite. Jag vill hålla ner biljettpriserna för nu har jag fått en sån ung publik också, så jag vill ju att de ska ha råd att ta med sig sina barn på mina konserter. Jag ska till och med göra någon matinéföreställning. Jag tycker det är viktigt att de också får vara med. Jag får ju brev varje vecka från barn i hela landet, och det är fyra-, fem- och sexåringar, det är barn som inte var födda när jag gjorde ”Mellon”, det är jätteknepigt, haha. Men det är jätteroligt.
Känns det ledsamt för dig att lägga av?
– Nej, jag tycker det känns rätt roligt. Jag kommer inte sluta spela. Jag kommer att jobba med barnen nere på Norrvikens trädgårdar, jag kanske gör något tv-program någon gång och lite sånt. Men jag ska inte turnera, åka runt och sitta och vänta på hotellrum längre. Det orkar jag inte. Jag vill vara rädd om min tid som jag har kvar. Det är ju det som fått mig att inse att, nu är det dags.
Utser favoriten: ”Änglahund” eller ”Guld och gröna skogar”?
Blir det något tv-uppdrag nu framöver?
– Ja, jag har ett par grejer på gång nu. Det är lite kul. Jag är med i det nya ”Seniorsurfarna” till exempel, sen har jag lite andra grejer som jag inte vet om jag får säga nu. Men jag har lite grejer på gång. Det är roligt.
Vad är du mest stolt över i din karriär som spänner över 60 år på scen?
– Det är ju att jag gjort två såna fantastiska resor. Först med ”Änglahund” som blev en sån megahit. Sen när jag var 67 år så fick jag en ny megahit med ”Guld och gröna skogar”. Det var helt fantastiskt egentligen. Och den är streamad vad är det, totalt 53 miljoner gånger eller något sånt? Det är helt sjukt. När ”Änglahund” kom så fanns inte Spotify, och inte ens ”Svensktoppen” för det var nedlagt då. Det blev en sån megahit ändå.
Artikeln fortsätter under videoklippet.
Vilken låt är egentligen störst: ”Änglahund” eller ”Guld och gröna skogar”?
– Det är ”Änglahund”. Helt utan någon som helst tvekan. För det var den som öppnade dörrarna och satte i gång hela historien. Hade det inte varit för den så hade det inte blivit någon ”Guld och gröna skogar”. Det är bara så. ”Änglahund” blev stor även i Norge, Danmark och Finland. Den finns i skolsångböcker och överallt. Scouterna sjunger den vid lägerelden. Det är roligt alltså.
Hasse Andersson berättar att han egentligen var beredd att summera sin karriär redan för några år sen.
Men i samband med Melodifestivalen 2015 förändrades allt – och hans karriär fick nytt liv.
Artikeln fortsätter under videoklippet.
– Jag skrev ju lite memoarer för några år sen, och då är inte Melodifestivalen med. Jag släppte den innan, för jag trodde det var på upphällningen. Men så var det inte. När jag samlade material till det så gick det upp för mig vilket fantastiskt liv jag haft. Jag har spelat i Amerika, i Texas, i Minneapolis. Jag har fått gjort massor. Fått medalj av kungen, ätit middagar hos landshövdingar, ätit middag med kronprinsessan Victoria och prins Daniel. Jag har fått vara med om allt. Och jag är en vanlig arbetarpåg från Malmö, det är helt fantastiskt egentligen. Sicket liv jag har haft!
Mötet med Victoria och Daniel: ”Åt lunch”
Ja, tänk vad mycket historier du måste ha att berätta! Vad kan du berätta om dina möten med Victoria och Daniel?
– De var och hälsade på vid Norrviken och de tittade på min trädgård. Jag hade ett tv-program som hette ”Hasses trädgård”. Då fick jag brev från slottet, de ville att vi skulle göra en visningsträdgård på Sollidens slott. Det var fyra olika visningsträdgårdar varav vi hade en, och då vann vi och fick pris av kungen.
Artikeln fortsätter under bilden.
Hasse Andersson berättar också om mötet med kronprinsessfamiljen.
– Sen var prins Daniel, prinsessan Victoria och lillprinsen på Norrviken och hälsade på. Då var de och tittade på vår trädgård som blev en uppföljning av den som vi hade på Solliden. Vi flyttade den till Norrviken och sen byggde vi ut den där. Då hälsade de på, vi åt lunch tillsammans och satt och pratade. De är ju jättetrevliga, säger Hasse Andersson.
Som för några år sen bjöds in i de finaste av salonger, när han fick ta emot kungens medalj i guld av 8:e storleken för ”för framstående insatser inom svenskt musikliv” på slottet i Stockholm.
– Ja, det är ju helt otroligt egentligen, säger Hasse Andersson och skrattar med sin skorrande skånska.
Hur är kungen?
– Han är jättetrevlig, en jättefin människa. Och det är drottningen också.
Artikeln fortsätter under bilden.
Brukar du reflektera kring det där att du är en gammal ”arbetarpåg” som har nått dit du är i dag?
– Javisst. Jag tycker det är fantastiskt och det visar ju att man kan ta sig fram i livet om man bara har viljan, gnistan och glöden. Att göra roliga saker, jag fick göra det som jag tycker är roligast. Jag började med att utbilda mig till lärare, och jobbade som det i en hel del år. Innan musiken tog överhand. Så till slut kunde jag inte vara tjänstledig länge, då fick jag satsa på bara musiken. Men jag har trivts med mitt arbetsliv. Jag har haft det väldigt privilegierat och fått göra saker jag tyckt om.
Kommer några av dina gamla elever på konserterna?
– Ja, det har det gjort hela tiden. Men tyvärr börjar de också bli äldre. Många har försvunnit. Men det är några kvar som brukar dyka upp lite här och där. Det ska bli roligt.
Finns det någonting du ångrar i karriären?
– Nej, jag vet inte riktigt. Man har ju fått lite spydiga kommentarer när man spelat i vissa sammanhang. Men jag gick tidigt in för det, att jag har spelat för alla i princip. De enda jag inte har spelat för är Sverigedemokraterna, men annars har jag spelat för alla politiska partier. Jag har spelat på Socialdemokraternas valupptakt i Malmö, för Centerpartiet och ja, jag har gjort mitt jobb så att säga. Jag blev anlitad av dem för att göra ett jobb, och det har jag gjort. Sen hur min politiska ställning är, det är min ensak. Men eftersom jag är en arbetarpåg är det inte så svårt att gissa vart det lutar, haha. Men så är det bara. Och det är det fina med vårt land, att man får ha sin egen uppfattning och åsikt. Sen behöver ju inte jag trycka det på någon annan va, men så är det bara. Det är det som är det fina med vårt land, att vi kan ha det på det viset.
Så blir Hasse Anderssons nya liv som pensionär: ”Ska njuta”
Artikeln fortsätter under bilden.
Vad ska du göra när du blir pensionär ”på riktigt”?
– Jag ska njuta av livet. Jag ska fiska, pyssla i min trädgård med min fru. Vi ska resa lite korta resor i Europa. Vi ska ta hand om vår lille hund. Vi ska ut med båten. Ha lite mysigt. Vi ska leva skönt, ha det bra och göra saker som man inte haft tid till att göra när man hela tiden har behövt ge sig iväg på uppdrag och spelningar. Det ska bli väldigt skönt.
Det tycker jag du är väl värd att unna dig. Till sist, när du har stängt igen boken efter 60 år på scen, vad vill du att folk ska minnas av Hasse Andersson och Kvinnaböske band?
– Jag vill att de ska minnas mig som en glad speleman. En positiv människa. Jag har aldrig sett mig som någon stor artist eller stor musiker. Jag har sett mig som en speleman. Jag har ju en del vänner i branschen som också är eller var spelemän, till exempel Lasse Berghagen, Kalle Moraeus och Benny Andersson. Det är spelemän som tycker om att spela, tycker om musiken och att spela för spelandets skull och för musikens skull. Det är roligt, det är det som är viktigt. Jag har spelat med Frälsningsarmén, med dansband, som trubadur… Jag har spelat med allt och alla, och jag tycker det är fantastiskt kul. Musiken är en underbar grej som öppnar dörrar och sinnen. Vi behöver det jättemycket i dag.
Fakta: Hit kommer Hasse Andersson med sin avskedsturné ”Hej du Speleman!”
11 okt Malmö, Slagthuset PREMIÄR
12 okt Malmö, Slagthuset
17 okt Värnamo, Gummifabriken
18 okt Kalmar, Kalmarsalen
19 okt Växjö, Växjö Konserthus
24 okt Kristianstad, Kristianstad Arena NY SPELPLATS
25 okt Helsingborg, Helsingborg Arena
26 okt Karlskrona, Konserthusteatern
31 okt Vara, Vara Konserthus
1 nov Jönköping, Jönköpings konserthus
2 nov Halmstad, Halmstads teater
Fotnot: Biljetter via hejduspeleman.se och unitedstage.se.
