Östen med Resten sjöng sig rakt till final i Melodifestivalen – och fick en stor Svensktoppshit med ”Hon kommer med solsken”.
I en stor intervju med Nöjeslivet berättar Östen Eriksson om sågningarna i pressen, klädkaoset i kulisserna och den stora revanschen på scenen.
Samtidigt skickar han en känga till nutidens Melodifestival.
– Det står jag för, säger Östen Eriksson till Nöjeslivet.
Det var i mitten på 1980-talet som bandet Östen med Resten såg dagens ljus. Enligt legenden var det Lasse Berghagen som namngav folkmusikerna från Hälsingland i tv, och sedan dess har namnet blivit kvar.
– Han myntade uttrycket i ett tv-program som Lill-Babs hade i Järvsö 1986 eftersom vi inte hade något namn på gruppen till eftertexterna, säger bandmedlemmen Östen Eriksson till Nöjeslivet.
2002 fick bandet ett stort genombrott i Melodifestivalen. Låten ”Hon kommer med solsken” vann sin deltävling i Sundsvall och gick direkt till final i Globen.
– Jag minns framför allt den stående publiken i Sundsvall, vi var inte beredda på det. Det var så stort och storslaget. Vi hade gjort en hel del tv innan, och har spelat för både mycket och lite publik, men det här var ju på en helt annan nivå.
Samma år hade SVT sjösatt konceptet med deltävlingar som vi känner än i dag – och Östen med Resten skrev alltså schlagerhistoria genom sin medverkan. Tidigare hade det ”bara” funnits en final.
– Svante Stockselius var boss då, och de kände väl sig för lite grann. Det var lite att Sverige skulle in i framkant, på något vis.
SVT stoppade Östen med Restens dröm på schlagerscenen
En ny regel satte dock stopp för bandets drömmar om att framföra sitt bidrag direkt, med alla instrument. Från och med 2002 spelas all musik förinspelat i Melodifestivalen, och det var en besvikelse för Östen med Resten.
– Detta var första gången som man inte fick spela live, och vi hade velat spela vår musik direkt. Men det fick vi inte.
Det gick dock vägen ändå – bandet, som förutom Östen än i dag består av Jens Kristensen, Staffan Lindfors och Gunnar Morén, fick flest röster av svenska folket den kvällen.
– Vi fick ju stående ovationer, det var ett vrål som vi var inte beredda på det. Vi var ”kusinerna från landet” i flera bemärkelser, och även lite outsiders vad gäller musikstil och spelade akustiska instrument. Vi kände väl oss lite ”oj, det här ska bli jättekul”, men vi tog det inte på något allvar utan det var på lek. Resultatet tänkte vi inte på, säger Östen Eriksson.
Sanningen bakom sågade scenkläderna – fick bottenbetyg
Inför deltävlingen hade hela bandet åkt in Hudiksvall för att införskaffa scenkläder.
– Vi hade åkt in till Dressmann i Hudik och köpt varsin skjorta, för att vi skulle snygga ut. Sen dyker vi upp på Melodifestivalen där Lars Wallin kommer in med klänningar som kostar 50 000 kronor, säger Östen.
Bandet kände sig fina i sina skjortor – och de föll även svenska folket i smaken som skickade gruppen till final.
– Jag kommer ihåg att de skulle bedöma scenkläderna i kvällspressen, och då fick vi överstruket betyg och minus, säger Östen Eriksson och skrattar.
Östen med Resten skickades direkt till final med ”Hon kommer med solsken”. Men väl där sänktes bandets vinstchanser av jurygrupperna, som placerade gruppen i botten. Svenska folkets röster ensamma skulle dock ha räckt till en hedersam sjätteplats för folkmusikbandet från Hälsingland.
Efteråt blev ”Hon kommer med solsken” en stor hit.
– Vi hamnade på Svensktoppen i 18 veckor, och låg väl tvåa som bäst. Det var nog bara Brandsta city släckers från Melodifestivalen som låg över oss på förstaplatsen. Sen fick ”Hon kommer med solsken” något pris som bästa schlagerlåt också, och det var ju kul.
Året därpå gjorde Östen med Resten comeback i Melodifestivalen med bidraget ”Maria” som också tog sig till final och då blev det faktiskt en mer framskjuten placering som åtta.
– Då hade vi skaffat kläder faktiskt, som vi hade låtit sy upp. Det var lite latinamerikansk stuk på den låten. Så vi sydde upp en poncho åt mig, Staffan på bas hade en stor sombrero, och Jens hade sparat ut polisonger. Då gick vi all-in, säger Östen Eriksson.
Så lever Östen med Resten i dag – 20 år efter stora succén
De ställde även upp år 2006 med bidraget ”Ge mig en kaka till kaffet”. Ännu i dag består Östen med Resten av samma banduppsättning som gjorde succé i Melodifestivalen för två decennier sedan.
– Vi har väldigt lite omsättning på det viset. Vi trivs så bra ihop och vår policy har alltid varit att privatliv alltid går först. Vi umgås och firar faktiskt även semester ihop emellanåt. Vi umgås med våra familjer och så där. Det är mer en klubb än ett band, brukar vi säga.
Hur har ni det i dag?
– Vi håller på och spelar. Det är inte så mycket tv som förr. Vi turnerar och har blivit tjugo år äldre. Man har inte riktigt samma sug eller vad jag säga, men det är roligt spela. Vi turnerar i hela Sverige. Jag har också börjat bygga musikinstrument vid sidan om. Det är akustiska gitarrer, mandoliner och även ukelele. Det är ett sätt för mig komma ner på jorden. Jag har byggt 40 instrument i alla fall. Det tar lite olika tid, beroende på om man ska ha någon utsmyckning, pärlor och så. Lackeringen tar längst tid. Det kanske tar någon månad, men jag håller heller inte på med det hela tiden.
Är det lika roligt att spela ihop i dag med Östen med Resten?
– Ja, jag älskar det. Det är roligt att spela tillsammans. Naturligtvis är det roligast att få stå på scen och spela till och med så att man inte vet var man är. Man hamnar i något sorts tillstånd som jag kan föreställa mig konstnärer som målar tavlor hamnar i. Det är fantastiskt roligt att spela. Jag fyller 64 år om ett par veckor, och första gången jag stod på scen var jag sex år. Den känslan har inte försvunnit. Visst är det inte lika roligt sitta att turnébuss som för 30 år sen, men scendelen är fantastisk.
Gjorde scendebut med Jokkmokks-Jocke
Din scendebut gjorde du tillsammans med Jokkmokks-Jocke. Kommer du ihåg något från det?
– Jag minns jättemycket. Att han var jättesnäll kommer jag ihåg. Jag var bara sex år och fick sitta i knät på honom. Det var innan han skulle in på scen, men jag minns inte om jag hade sjungit innan eller skulle få sjunga efter honom. Men jag minns tydligt att jag hade vit skjorta med röd slips!
Debuten skedde hemma på bygdegården i Enånger.
– Det fanns någonting som kallades karusellkvällar omkring 1964-65 på bygdegården. En lokal kille höll i de kvällarna och varje gång hade de både lokala artister som uppträdde, lekar och så. Det kunde vara Jokkmokks-Jocke eller Laila Westersund, blandat med amatörer.
I trakterna kring Hälsingland levde också en av Sveriges mest folkkära artister. Barbro ”Lill-Babs” Svensson hade alltid sitt Järvsö nära hjärtat. Östen Eriksson imponerades av stjärnans driv.
– Jag var kompis med Lill-Babs som bodde någon mil bort här. Det var verkligen fullt ös på henne, ända till hon gick bort. Det går inte att sluta. Det är något driv man har. Jag tror det är som för präster, en mission eller kall man måste utföra, att stå på scen.
Kängan till nutidens Melodifestivalen: ”Det står jag för”
16 år har gått sedan Östen med Resten senast tävlade i Melodifestivalen – och det är inte omöjligt att bandet vill göra comeback i SVT:s uttagning till Eurovision Song Contest. Östen Eriksson poängterar att det inte är någonting som de planerar för i dagsläget.
– Man får se om det blir något mer till Melodifestivalen, det får man se. Men det är inget jag längtar efter som förut. Men det vore ju fantastiskt, säger Östen Eriksson.
Om andan skulle falla på och bandet skickar in nytt bidrag till Melodifestivalen kan det bli – schottis.
– Jag vet inte. Folk hör av sig, skriver låtar och så. Vi hade någon idé om att göra… Jag påstår att om man lyssnar på rock n’ roll, reggae, vissa Beatles- och Elvis-låtar, så är det schottis. Det går i fyrtakt och går att dansa schottis till. Det är folkmusik alltså! Det var därför Peps Persson tyckte om att spela gammeldans. Vi gjorde någon schottis och får se om vi skickar in en modernare variant om ett tag.
Vad tycker du om Melodifestivalen i dag?
– Allting är så pass otroligt seriöst på ett annat sätt i dag. Det är för lite lek tycker jag. En jätteviktig sak nu är att det är artisterna som är huvudpoängen. Förut var det låtarna som tävlade, så är det inte längre. Det står jag för. Melodifestivalen har blivit lite som ett gigantiskt Idol, med för mycket fokus på artisterna. Så var det lite med våra grejer också, de som gjorde låtarna fick inte riktigt den cred som jag kan tycka att de förtjänade.
Framtidsplanerna för Östen med Resten
På senare år, under coronapandemin, har gruppen släppt en handfull nya låtar.
– Vi bestämde oss, när vi gick in i pandemin, att vi skulle sätta oss och skriva, så gav vi ut jullåt för första gången julen 2020. Sen började vi jobba tillsammans med en duktig folksångerska härifrån som vi gjort tre låtar med, Emma Härdelin.
– Vi ska väl ut i sommar, det blir nog en sväng i juli med 10-15 spelningar och sen ska vi väl göra någon höstturné. Vi sitter och planerar den nu ihop med två kvinnor från Stockholm som är idoler till mig, Lise & Gertrud (Liselotte Hummel och Gertrud Stenung, reds anm.). De har vi snackat ihop oss med lite grann om att göra några föreställningar. Det är en jättespännande, nu när restriktioner släppt, det känner man ju.
Två av bandmedlemmarna har dessutom fullt upp på revyscenen med ”Iggesundsrevyn”.
– Jag och Jens är ju revyskådisar också, det har vi gjort i över 40 år. Det började i jättegunga år i Iggesund. Normalt kör vi 50 föreställningar per gång, varannat år. Nu så hann vi köra fyra gånger innan sista omikron-bacillen slog till. Men nu är det igång igen och då rasslade det till, folk köpte biljetter, så vi har 25 slutsålda föreställningar framöver.
Till sist: Till vem av er i bandet var det egentligen som hon kom till, med solsken?
– Det var till mig naturligtvis. Något annat erkänner inte jag.
Vi önskar Östen med Resten stort lycka till med allt!
Hur minns du folkmusikerna från Hälsingland och deras bejublade framträdanden i Melodifestivalen? Skriv gärna en kommentar!