Att hylla en ikon och legend som Lasse Berghagen tycks som ett nästan omöjligt uppdrag.
Men under tisdagskvällen gav sig Pernilla Wahlgren på att göra just detta.
Och efter att ha sett hyllningen och Lasses familj i publiken kan jag inte låta bli att tänka på en sak.
Detta är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
Sommaren är här och det innebär förstås att ”Allsång på Skansen” har nästlat sig in i våra tv-tablåer som traditionen råder.
Och under tisdagskvällen stod solen högt för en person.
Artister som Jill Johnson och Tommy Nilsson må sätta sin prägel på programmet förstås med sina magiska röster.
Men huvudmannen var förstås Lasse Berghagen.
Mellan 1994 och 2003 klev han in med sin ikoniska blåa kavaj och fullkomligt briljerade på Sollidenscenen.
För med sin värme och utstrålning har Lasse Berghagen lämnat ett avtryck i allsången som för evigt kommer finnas där.
Ett så stort avtryck att det faktiskt finns ingen person som kommer ens i närheten av den magi Lasse alltid bjöd på – i ur och skur.
Men under tisdagskvällen gav sig årets programledare, Pernilla Wahlgren sig just på detta.
Pernilla Wahlgren hyllar Lasse Berghagen i Allsång på Skansen
Nöjeslivet rapporterade tidigare under tisdagen att Lasses familj skulle medverka på plats, men att de inte fått vara med i planeringen.
Och det märks att Lasses nära och kära inte fått vara med i planeringen.
För det blev ett nummer som blev alldeles för känslosamt.
I publiken satt Lasses älskade fru Eva, döttrarna Maria och Malin, samt barnbarnet Christopher.
Och redan i början av hyllningsnumret syns det just hur mycket Pernilla kämpar med känslorna.
Tillsammans med en barnkör tar hon sig an den låt som Lasse tog farväl av publiken med i ”Vilket liv”, bara månader innan sin bortgång.
Det blir tonerna av den låt som så många vuxit upp med ”Teddybjörnen Fredriksson”.
Och när kameran fångar Pernilla på nära håll tycks det som om känslorna svämmat över och tårarna har samlats i ögonvrån.
Men det är inte svårt att förstå varför.
En låt som betytt och betyder så mycket för så många, och som blev Lasses signum är full av känslor.
Vi alla har minnen till låten, från vår egen barndom eller våra barns.
Ja, den bär på så mycket kärlek och när dessutom publiken stämmer in får jag även gåshud och rysningar på samma gång.
Men som tur är slutar inte SVT där.
Hyllningen för Lasse Berghagen i Allsång på Skansen blir känslosam
En annan kör gör Pernilla sällskap på scenen och sjunger ”Du är alltid en del utav mig”, som skrevs av Lasse men framfördes i Mello 1996 – då med Henrik Åberg.
Sedan blir ett hyllningsnummer som bara fortsätter ösa kärlek och glädje – helt i Lasses anda.
Pernilla drar fram sitt humor-ess och sjunger ”Hålligång i skogen” innan Tommy Nilsson gör henne sällskap.
Tommy som får äran att sjunga för sin tidigare svärfar och vän, drämmer till med Melloklassikern ”Ding dong” till publikens förtjusning.
Artikeln fortsätter efter länken:
Pernilla får tillbaka allas blickar på sig när det är dags för ännu en kärleksballad.
”Min kärlekssång till dig” som Lasse tävlade med i Mello 1974 får förstås en plats i ett nummer fyllt av kärlek och värrme.
Och medan hyllningen pågår visar också SVT bilder från de åren då Lasse ledde allsången.
Men den verkliga glädjen över hela Skansen den kommer när Nilsson kliver in igen.
Tommy Nilsson sjunger ”En kväll i juni”
För det är när Tommy väntar in publiken på ”En kväll i juni” som hela Skansen dånar.
Publiken gungar i takt och molnen skingrar sig för att ge plats åt solen, precis som om Lasse kikar fram där uppifrån.
För vetskapen om att Tommy haft ett så nära band med Berghagen, gör att det också blir extra känslosamt och rörande.
Och Nilsson gör det på ett nära och personligt vis, så som bara han kan.
Mitt bland tårarna och glädjen är det dags att avrunda.
Lasses älskade kraft på Skansen sprider sig och alla tar ton till hans älskade klassiker ”Sträck ut en hand”.
En låt som behövs lika mycket nu som när den först skrivdes.
Och när sista tonen ebbat ut är det dags för Lasses riktiga Teddybjörnen Fredriksson att göra sin familj sällskap.
Artikeln fortsätter efter länken.
Familjens reaktion efter hyllningen till Lasse Berghagen
Pernilla kliver av scenen och går fram till Lasses dotter, Malin och tackar så mycket.
Och det blir också hennes ord som får avsluta ett känslosamt nummer.
När kamerorna når Lasses allra närmaste, är det svårt att inte bli berörd.
Lasses änka, hustrun Eva är märkbart berörd och hon ser lika glad ut över hyllningen som uppriven.
Uppriven förstås på ett fint sätt över att så många känslor bubblar upp.
Och det enda jag sitter och tänker på är en sak: jag hoppas att Berghagens familj känner all den kärlek som finns för deras Lars.
Och att de är nöjda med hur SVT valde att hylla honom.
För Skansen kommer aldrig lysa lika starkt utan Berghagen, och ingen kommer kunna ta hans plats.
Det enda jag hade önskat var att hyllningen fick ta plats i slutet, inte mitt i programmet – men kanske fanns en tanke där.
Och jag förstår varför familjen inte varit med och planerat hyllningen.
Kanske ville de låta SVT ha fria händer, samtidigt som det också river upp sår.
Sår av saknad och kärlek till en man som gav så mycket av sig själv till allt och alla.
Kvällen får avslutas med de ord som Pernilla själv väljer att runda av med:
”Lasse Berghagen, vi älskar dig!”, ropar hon ut över Skansen.
