Den 29 februari 2016 hittas Ainbusk-artisten Josefin Nilsson död i sitt hem.
Dödsorsaken skrevs först som förstorat hjärta i kombination med en feldosering av smärtstillande tabletter, men när systern Marie fick obduktionsrapporten några veckor efter begravningen stod det: Självmord.
Ingen visste hur Josefin ville ha sin egen begravning, men föremålet som skickades med i kistan gav familjen ro.
Få människors livsöden har drabbat ett helt land så som Josefin Nilssons.
Hon var en av våra mest folkkära underhållare, en multibegåvad stjärna med stort hjärta som lämnade oss alldeles, alldeles för tidigt.
Josefin Nilssons karriär
Hon föddes den 22 mars 1969 och växte upp på föräldrarna Allan och Doris gård på Gotland.
I granngården bodde flickorna Annelie Roswall och Birgitta Jakobsson och som 14-åring skulle Josefin och systern Marie komma att starta bandet Ainbusk Singers.
Bara något år senare bytte de namn till enbart Ainbusk och fick stora framgångar.
Som 16-åring flyttade Josefin till fastlandet och började musiklinjen på Södra Latin. På helgerna uppträdde hon med bandet.
1988 fick Benny Andersson höra talas om gruppen som blev tagen av deras talang, och inte minst av Josefin.
Detta ledde till ett samarbete med hela gruppen Ainbusk och senare inspelningar med Josefin Nilsson som soloartist.
Och så fick det bli. 1993 släppte hon sitt debutalbum på engelska och låtarna var skrivna och producerade av inga mindre än Benny Andersson och Björn Ulvaeus.
Även om inte albumet i sig kammade hem några stora kommersiella framgångar så fortsatte Josefins karriär att gå spikrakt uppåt.
1997 fick hon den ena huvudrollen i komedin ”Adam och Eva” och när musikalen ”Chess” sattes upp 2002 spelade hon rollen Svetlana.
Några år senare medverkade hon i Melodifestivalen med låten ”Med Hjärtats Egna Ord” och 2008 dök hon upp i samma musiktävling, denna gång med Ainbusk.
Artikeln fortsätter under videon:
Josefin Nilssons svåra kamp
Efter artistlivet i Stockholm började Josefin Nilsson må allt sämre.
Hon led av svår smärta i ryggen och flera misslyckade operationer började ta ut sin rätt mentalt.
Josefin hade dessutom inlett en relation med en man som snart blev allt mer destruktiv.
Enligt systern Marie mötte Josefin mannen 1994. Till en början var hon upp över öronen förälskad i honom. Marie däremot, kände snabbt att det var någonting som inte stämde.
– Det var nästan som om hon var med i en sekt. Jag fick ingen kontakt med henne. Hon var väldigt kritisk mot vårt artisteri och tyckte att vi var dåliga, vilket ledde till konflikter inom gruppen, har Marie berättat för Hemtrevligt.
I ”Josas bok – min berättelse” berättar systern Marie om Josefins traumatiska relation.
Han klagade på Josefin för det mesta. För hennes klädsel, hur hon pratade och han ska också ha kallat henne obildad.
Trots att Josefin vittnat för systern om ett rent helvete, höll hon god min utåt sett. Men i dagböckerna, som hon flitigt skrev i, kom sanningen fram.
Till slut försökte Josefin att lämna mannen, men det blev svårare än väntat och snart insåg hon också att hon var gravid.
Trots att Josefin längtade efter att bilda familj, valde hon till slut att göra abort.
– Det var hemskt. Som hon sörjde sitt barn. Hon ville ha familj men inte med den här mannen. Om hon hade valt att behålla barnet hade de fått ett livslångt band. Oavsett om man lever ihop eller inte måste man ju klara av att uppfostra ett barn tillsammans.
Tappade håret
Till slut lyckades Josefin lämna mannen och livet i Stockholm bakom sig och flyttade ihop med sin syster Marie.
Men åren av det destruktiva förhållandet, ryggproblemen, självmedicineringen av starka smärtstillande och ångestdämpande tog ut sin rätt.
Några ryggkotor var i så dåligt skick att de var tvungna att stelopereras och så småningom började hennes blonda långa hår att rasa av. Enligt Marie bildades också stora kliande sår på huvudet som Marie fick hjälpa till att linda om och smörja.
– Håravfallet var antagligen kopplat till PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Jag har förstått att många kvinnor som blivit misshandlade drabbas av PTSD. Med åren blev det tydligt att det Josa varit med om kom ifatt henne, har hon berättat för Hemtrevligt.
Tillsammans började systrarna att skriva ned Josefins livshistoria och 2015 satte de upp föreställningen ”Systrarna Sisters” – där Josefin både sjöng och läste innantill från sin dagbok på scenen.
Showen var en succé och trots att Josefins hälsa inte var på topp tog hon modet till sig att stå på scenen utan hår och till och med visa sitt kala huvud för publiken.
Planen var att följande höst spela showen även i Stockholm. Men Josefins ena höft var så dålig att hon knappt kunde gå längre.
Maries sista samtal med systern
I februari 2016 opererades höften, men smärtorna avtog inte. Snarare tvärtom.
Josefin tog morfintabletter mot smärtan med dem i sin tur gjorde henne paranoid. Marie försökte få systern till psykakuten, men hon vägrade.
Natten blev långt ifrån bättre och framåt morgontimmarna tog Marie med sig Josefin ut på en promenad med hunde Trejo.
I dokumentären ”Älska mig för den jag är” berättar Marie om sista samtalet.
– Då sa hon ”Jag älskar dig Kicka”, och jag sa ”Jag älskar dig Josa. Det kommer ordna sig allting”, säger Marie i dokumentären.
De båda systrarna gick sedan och la sig för att vila, men efter ungefär 45 minuter väcks Marie av att hunden skäller.
– Då rusade jag upp, och då låg Josefin död i sängen. Jag försökte få liv i henne, och ringer ambulans. Det är kaos, det var hemskt allting, berättar hon i ”Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är”.
Josefin gick inte att återuppliva. Hon blev 46 år.
Föremålet i Josefin Nilssons grav
Den 18 mars 2016 begravdes Josefin i Visby domkyrka.
Josefin Nilsson hade inte lämnat någon önskan om hur hennes begravning skulle vara men familjen gjorde allt de kunde för att Josefin skulle vara nöjd.
Under ceremonin kommer spelade man upp Josefin Nilssons tolkningar av Benny Anderssons och systern Marie Nilssons ”Innan livet är förbi” och Eric Claptons ”Tears in heaven”.
I kistan fanns även en urna med askan efter hennes fyrfota älskling Trejo, som fick somna in några veckor efter Josefin. Ett beslut familjen tog i hopp om att det var det bästa för honom då de inte ville att han skulle sakna Josefin och lida.
När det var dags att lämna kyrkan gick de sörjande ut till tonerna av ”Amazing grace”
Hennes pappa Allan Nilsson var först ut att skriva i kondoleansboken.
”Tack Josa – för all glädje du skänkt oss” skrev han enligt Expressen.
Josefin Nilssons obduktionsrapport
Några veckor efter begravningen kom obduktionsrapporten.
I ett uttalande berättar systern Marie Nilsson Lind, genom vännen Thomas Sundström på Länsteatern på Gotland, om dödsorsaken.
”Josefin avled till en följd av ett förstorat hjärta, mycket dåliga värden, en plågad kropp i kombination med smärtstillande, receptutskriven medicin vars styrka och verkan hon missbedömde under en längre tid. Hon hade reagerat mycket dåligt på tidigare operationer med olika besvär som följd, hennes nyligen genomförda höftoperation följde samma mönster. Hon hade fruktansvärt ont”, berättade Marie Nilsson Lind.
Hon tillade:
”Hon hade tillsammans med sin syster kämpat mot smärtor och trötthet länge och vi hoppades att hon skulle klara det en gång till. En obduktion är kanske en av det mest privata skeendena i en människas liv, i alla fall när det gäller det fysiska. Att familjen, som är mycket tacksam för allt stöd och alla hyllningar till Josefin, inte vill kommentera ytterligare detaljer i detta hoppas vi att allmänheten förstår”.
Hon fortsatte:
”Josefin hade ett mycket stort hjärta. Det var det som brast, det var det som tog henne ifrån oss”.
Därför dog Josefin Nilsson
Josefins obducent hittar också ett sextiotal smärtstillande tabletter i stjärnans mage och avskriver hennes död som självmord.
Efter Josefin Nilssons bortgång hittar obducenten ett sextiotal smärtstillande tabletter i artistens magsäck, och avskriver hennes död som självmord. Samtidigt rapporterar de att artisten hade ett förstorat hjärta och dåliga värden.
Än i dag vet inte systern Marie Nilsson Lind eller någon annan om artisten medvetet tog sitt liv, eller om överdosen på morfin var en olyckhändelse.
”Många som får en psykos upplever en så outhärdlig situation att de måste fly ifrån sig själva. En biverkning av morfin är psykoser, paranoida drag. När de opererade i Huddinge fanns det ingen samordning med psyk på Gotland. De har Lex Maria-anmält sig själva. Vi visste inte att morfin var farligt för psyket. Jag visste inte det, inte Josa heller. Jag får bära det här resten av mitt liv. Jag vet inte, ingen vet om hon tog tabletterna medvetet eller inte. Det sista hon sa, var det ett avsked?”, skriver hon i ”Josas bok: Min berättelse”.
Dokumentären om Josefin Nilsson väckte starka reaktioner
Den 22 mars, året då Josefin skulle ha fyllt 50 år, släpptes dokumentären ”Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är” på SVT.
Dokumentären slog tittarrekord och väckte starka reaktioner över hela landet.
I dokumentären medverkar, förutom Josefins syster Marie Nilsson-Lind, även bland andra Ainbuskmedlemmarna Annelie Roswall och Bittis Jakobsson, Babben Larsson, Benny Andersson, Hannes Holm, Björn Kjellman, Felicia Feldt och Tommy Körberg.
I dokumentären beskrivs hur Josefin Nilsson var i ett destruktivt förhållande på 90-talet, en relation som till slut leder till en dom i hovrätten.
Josefin Nilssons partner hålls anonym i dokumentären, men Dramaten-skådespelaren Örjan Ramberg gick till slut själv ut i Expressen och slog tillbaka mot anklagelserna i dokumentären.
Ramberg dömdes i tingsrätten för tre fall av misshandel mot Josefin Nilsson, men friades senare från två av dem i hovrätten. Hovrätten ansåg att skådespelaren var skyldig till ett fall av misshandel, utöver olaga hot, skadegörelse och överträdelse av besöksförbud.
Dokumentären fälldes senare av Granskningsnämnden då man menade att den stred mot bestämmelsen om respekt för privatlivet.
Systern Marie om livet efter ”Josa”
Åren efter Josefins död var en kamp för systern Marie. Hon saknade Josefin något oerhört och föll i gråt så fort hon lade händerna på ett piano.
Men en dag 2017 kunde hon plötsligt spela igen och 2018 stod hon på scenen för första gången utan sin älskade Josefin bredvid sig.
– Om det kan trösta någon som sitter därute i sorgen nu, så kan jag säga att ja… ”blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Först minut för minut, sen en kvart… nog är det aningen lättare när det väl upprepar sig, när man har varit med om en födelsedag och en jul och så. Samtidigt så kan sorgen ta en med full kraft. Den kommer och går, plötsligt är man där igen. Man tycker att man har bearbetat i all oändlighet, men sen kommer sorgen som ett slag i magen, och då är det som att det inte har hänt någonting, har hon berättat för Allas.
Vi glömmer dig aldrig Josefin! Alltid saknad, aldrig glömd.
