Irma Lehtosalos tårar i ”Marko & Irma” lär oss en viktig läxa om förlåtelse och förståelse.
Något som vi helt klart borde påminna varandra om lite oftare.
Det här är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
En av de viktigaste sakerna vi kan lära oss här i livet är att bemöta andra människor med vänlighet.
Vi vet trots allt aldrig vad någon annan går igenom eller vad som gömmer sig bakom fasaden. Ett vänligt leende eller en varm kram kan göra stor skillnad när man behöver det som mest.
Att ha i åtanke att en annan person ofta bär på saker som vi inte vet om leder till ökad tolerans. Det kan också ge oss en större möjlighet att förlåta både varandra och oss själva.
Jag säger inte att man ska acceptera om något beter sig illa eller utsätter en för något elakt. Men de allra flesta människorna gör faktiskt sitt absolut bästa med verktygen som de har.
Ibland har man bara inte fått rätt verktyg till att börja med, utan behöver få en hjälpande hand på vägen.
Något Irma Lehtosalos tårar i avsnitt två av ”Marko & Irma” blir en viktig påminnelse om.
Irma Lehtosalo om missbruket
Tidigare har både Marko och Irma berättat om den tuffa tid som präglade Markos barndom.
Irma har öppet berättat om sitt alkoholmissbruk, de tuffa bråken i hemmet och om den otrygga miljö barnen vuxit upp i.
– Jag minns hur jag kunde ha Systemet-påsar fulla med vin med mig när jag hämtade på dagis, men ingen reagerade. Och sen när jag någon gång försökte vara ärlig mot socialen, så sa de ”äsch, du dricker ju inte så mycket”, har Irma berättat för Amelia.
När hon flyttade in i huset som sonen sedan köpte åt henne bestämde hon sig för att det var nog och slutade dricka.
Hon har sagt i samma intervju att det inte hade varit märkligt om barnen ”vände henne ryggen” efter allt som hänt. Men Marko har stått stadigt vid sin mammas sida.
– Ja, hade du fortsatt på samma bana vet jag inte hur det hade sett ut, men jag gav aldrig upp. Mamma blev nykter i det här huset. Det var inget krav från mig, sådana beslut måste man fatta själv, men enormt skönt. En stor stress har släppt sedan dess, har han sagt enligt tidningen.
Exakt vad familjen gått igenom och hur det såg ut när barnen var små är det bara de själva som vet. Skulle Marko valt att vända sin mamma ryggen hade han förmodligen haft all rätt att göra det.
Men han valde att förlåta. Och när vi nu får se mor och son bege sig iväg till Finland och Irmas barndomshem tillsammans lär vi oss en viktig läxa om just förlåtelse.
”De visste inte ens vart jag var”
Irma berättar då att hon som flicka hade stora svårigheter i skolan och att det kunde vara ångestladdat att gå dit. Men det var ännu mer ångestladdat när fredagseftermiddagen väl var kommen och det blev dags att gå hem.
– Det var inte roligt, mitt liv, när man visste att helgen kommer snart igen, säger Irma till Marko i programmet.
Hon beskriver en jobbig och kaosartad hemmamiljö där sprit, våld och bråk kom som ett brev på posten när helgen närmade sig.
– Fredagkväll när pappa kom hem med sprit och allt möjligt var inte stämningen bra alls. De skrek och de ramlade och det var inte roligt alls. Det var en jävla jobbig tid, den där tiden, när jag växte upp, berättar hon.
När det var som värst brukade hon springa hem till sin syster och ibland kunde hon komma dit mitt i natten med bara en kofta på sig, även när det var minusgrader ute.
– Hon visste varje gång när jag kom varför jag var där. Mitt i natten. Sen på söndagen körde hon tillbaka mig hem och de var nyktra, eller bakfulla. De visste inte ens vart jag var, de tänkte inte på sådana saker.
Irma blir väldigt känslosam och uppenbart berörd när hon berättar för Marko hur hennes uppväxt såg ut. Tårarna går helt enkelt inte att hålla inne.
Markos fina insikt med mamma Irma
Det här är något som såklart även påverkar Marko. Han får under avsnittet en större förståelse för sin mamma och får på ett tydligare sätt se det mönster som senare präglat även hans barndom.
– Jag tror att det är viktigt för en själv också att möta det där ibland, annars trycker man bort den ångesten med massa annan skit, som säkert morsan har gjort. Det kan vara så också att hon druckit väldigt mycket för att hon har tryckt bort massa jävla ångestkänslor från saker som hände när hon var liten, säger han.
Irmas ärliga och öppna ord är verkligen det yttersta beviset på att vi alla kämpar med sådant som inte syns på utsidan.
Hennes genuina sätt att släppa in tittarna, såväl som sin son, i de allra djupaste sår visar oss hur viktigt förlåtelse är.
För Marko har förlåtit Irma, och jag hoppas verkligen det leder till att hon i sin tur kanske även kan förlåta sig själv.
Så, läxan: Möt varandra med största möjliga vänlighet. Vi vet trots allt aldrig vad någon annan går igenom.
Vad tyckte ni om kvällens avsnitt? Lämna gärna en kommentar på vår Facebooksida!
