Kenta Gustafsson blev ett känt ansikte för svenska folket redan som ung grabb i Stefan Jarls banbrytande film ”Dom kallar oss mods”.
Stefan och Kenta blev goda vänner och vandrade sida vid sida genom livet.
När Kenta insjuknade i cancer vårdades han hemma hos Stefan och hans familj.
54 år gammal somnade legendariska stjärnan in på bästa vännens soffa – orden till sonen på dödsbädden säger allt.
Det finns ingen film jag sett fler gånger än Stefan Jarls dokumentärfilmer om det brokiga modsgänget som höll till vid vid Sergels torg, ”Plattan”, i Stockholm.
Först kom ”Dom kallar oss mods, tio år senare ”Ett anständigt liv” och till slut ”Det sociala arvet”.
LÄS MER: Ola Magnell ville skriva sitt eget slut och dö – tvingades arbeta mot sin vilja in i det sista
Den mest kände personen från ”Modsfilmerna” är Kenta Gustafsson, som snabbt blev ett igenkänt ansikte bland svenskarna efter den första filmen ”Dom kallar oss mods”.
Artikeln fortsätter under videon.
Kenta Gustafsson föddes den 11 augusti 1948. Enligt många i Nacka, men själv har han sagt att han föddes på Brännkyrkagatan på Södermalm i Stockholm.
Hans mamma Majken var ensamstående och var hembiträde på Östermalm i Stockholm. Under en period hade Majken svårt att ta hand om Kenta och som 8-åring skickades han därför iväg till ett fosterhem i Östersund.
Där blev han allt annat än omhändertagen. Snarare tvärt om. Kenta utnyttjades och tvingades jobba på gården både innan och efter skolan.
Till slut var det en granne som slog larm och Kenta omplacerades ännu en gång. Den gången hamnade han i Skellefteå.
Men även det hemmet blev kortvarigt. Så småningom fick Kenta flytta hem igen. Då till Grimsta i västra Stockholm, dit mamma Majken flyttat med sin nya man Benke.
Det var där, hemma i Grimsta som hans intresse för musik startade. Det var även där som han började intressera sig för sport, vilket var det enda han hade att tacka sin styvfar Benke för, något han påstod han i en intervju från 1980.
Det föreföll sig nämligen så att styvpappan Benke gärna ville bli kvitt Kenta, så när han ville ha egentid i hemmet, tvingade han iväg Kenta att gå ut och sporta.
Gripande orden om uppväxten
Kenta hade inte mycket till övers för den där Benke heller för den delen. I filmen ”Dom kallar oss mods” berättar han om ett tragiskt minne.
”Jag kommer ihåg när morsan var jävligt sjuk, hon hade haft blödningar och det så då var hon jävligt dålig. Då söp ju Benke då, som vanligt. Då kommer jag ihåg att hon bad honom att köpa lite gott, ”jag är sugen på det”. Efter mycket gnat så gick han i alla fall ut och köpte massa kokosbollar och en liten karamellpåse. Sedan kom han hem och satte han sig på stolen och kastade så kastade han en kokosboll i ansiktet på henne och sa ”ät, här har du ditt svin”. Så käkade han upp resten bara för att reta morsan, för att såra morsan ännu mer fast hon var så jävla dålig”, säger en ung Kenta i filmen.
Även i en intervju med Thore Sonesson från 1980, berättar han om skräcken i hemmet.
”Benke, min styvfarsa, var en tyrann. Det var då mina trassligheter började och det var hans fel. Hans alkoholism sabbade allt, han terroriserade oss alla, utom min lillebrorsa Benny som var hans son, honom rörde han inte. Men i fyra års tid höll han på, fyra dagar av sju i veckan söp han och slog oss. Vilket hat jag byggde upp under den tiden. Ingen jävel ska få trampa på mig, tänkte jag. Därför har jag också blivit skränig och obstinat”, berättade Kenta i intervjun.
Efter att ha gått ut nian i Vällingby 1969 började Kenta så småningom jobba på en tvätt där han hade som arbetsuppgift att sortera handdukar. Lönen låg på 125 kronor och i veckan och det var mycket för Kenta.
En dag, när Kenta kom hem krävde Styvpappan Benke hela lönen som betalning för att Kenta bodde hemma. Styvpappans fräcka krav blev droppen för Kenta som bestämde sig för att ställa ett ultimatum till mamma majken.
Antingen fick hon skilja sig med Benke, eller så skulle han flytta hemifrån. Och det för gott.
Mamma Majken bestämde sig för att kasta ut Benke. Men det blev också starten på ett nytt helvete. Åtminstone för Majken. Hon som aldrig hade rört alkoholen tog nu till flaskan för att hantera situationen.
Så hamnade Kenta på Sergels Torg
Kentas mamma blev alkoholiserad och snart fann Kenta en ny värld, en halvtimme därifrån – Sergels Torg.
Där hittade Kenta snart Stoffe, som också han blir en av huvudfigurerna i Stefan Jarls banbrytande filmer.
De två blir snabbt goda vänner och i den första filmen ”Dom kallar oss mods” får man följa dem på nära håll.
I filmen möter man Kenta, Stoffe och deras vänner och får följa hur de far runt på Stockholms gator och tigger mat, alkohol och cigaretter. Under en längre tid har de inte haft någonstans att bo.
Tio år senare kom uppföljaren, ”Ett anständigt liv”. Kompisgänget från den första filmen var då hårt slitet efter år av missbruk och ett far och flängande på stan
Vid den tidpunkten bodde Kenta i Jakobsberg och jobbade i skogen, han drack en del fortfarande men levde inte alls på det sätt som Stoffe fortfarande gjorde.
I mars 1978, under inspelningen av filmen avled Stoffe av en överdos. Det sägs att han somnade in på en offentlig toalett någonstans runt T-centralen i Stockholm.
Filmen ”Ett anständigt liv” sågs av 300 000 besökare på bio och blev senare obligatorisk i svenska skolan under ett par decennier.
Även svenska riksdagsmän reagerade kraftigt mot misären som visades i filmen.
En av de personer som berördes av på filmen var Olof Palme, som då var i opposition.
Palme citerade Stig Dagerman:
”För människor utan hopp finns inget värre fängelse än framtiden”, sade han.
Palme pratade sedan vidare om framtidens Stoffar som fanns på våra förskolor, hur de döda på Plattan var de som ”fått för mycket stryk, inte för lite”, skriver Alba.
”Kenta och Stoffe var ju på Palme. De höll till vid Sergels torg alldeles intill dåvarande riksdagshuset. Det var till och med en moderat riksdagskvinna som krävde flytt i talarstolen. ”Vi kan ju få gulsot av narkomanerna, vi tar i samma dörrar!”…/Där skilde sig Olof Palme markant, han stannade och pratade med Kenta och de andra på Plattan. Utan livvakt”, har Stefan jarl berättat.
I den sista filmen ”Det sociala arvet” från 1993, är Stoffe sedan länge död. Kenta, däremot han lever.
I filmen möter man också modsens barn och flickvänner och fruar. Och det gick bra för dom, allihop.
Kenta väckte stor uppståndelse i Melodifestivalen
På 80-talet dök Kenta Gustafsson upp i Tv på nytt. Denna gång i ett minst sagt otippat sammanhang, nämligen i Melodifestivalen.
Men det var inte bara Kenneth, Kenta, Gustafsson själv och låten ”Utan att fråga” som väckte uppmärksamhet.
Han dök också upp i rutan med en T-shirt med texten ”Try It You’´ll Like It! 69” och ett illustrerat par i älskog.
Han hälsade också till sin farmor efter att ha uppträtt och programledaren fick sig också en liten kram.
På frågan om han nu ska bli artist på riktigt, svarade Kenta:
– Jag ska bli blåbärsplockare.
Här kan du se Kenta i Melodifestivalen.
Under sitt liv släppte Kenta tre album. Med sina personliga texter och raspiga röst träffade han rakt i hjärtat på svenska folket.
En av låtarna, ”Just idag är jag stark” som han skrivit tillsammans med Aapo Sääsk har idag blivit ingångsmarsch på Hammarbys hemmamatcher.
Kenta komponerade ytterligare två Bajenlåtar på senare år men Hammarby kom ändå in relativt sent i hans liv.
Här kan du höra låten.
Kenta avled på Karolinska
Under julen 2002 insjuknade Kenta Gustafsson i cancer. Den sista tiden vårdades han hemma hos bästa vännen och filmaren Stefan Jarl och hans familj i Västergötland.
Men trots att han var svårt sjuk, hade Kenta fortfarande glimten i ögat.
När ”Kentas” son, Patrik, frågade sin döende pappa hur det var med honom svarade ”Kenta”: ”Jag är kåt!”, skriver Arbetet.
Den 3 mars 2003 somnade Kenta in för gott, på Karolinska sjukhuset.
– Han hade ett oerhört levnadsglatt humör, han var en väldigt glad och rolig person verkligen gillade att leva. Och han var en överlevare. Han hade gått igenom mycket i sitt liv, men likt en katt med nio liv så överlevde han det mesta, sade Stefan Jarl till Aftonbladet då.
Trots att det nu har gått tjugo år sedan dödsbeskedet har bästa vännen Stefan Jarl svårt att ta in att Kenta är borta.
– Vad jag sörjer från den tiden är att en av mina bästa kamrater dog så småningom. Stoffe dog ju under inspelningen. Men att Kenta dog hemma på min soffa, det har jag inte kommit över ännu, säger Stefan Jarl i en intervju från 2018 i Vi-podden.
Han tillägger:
– Den enda gången jag har känt mig lugn, det var när Kenta var hemma. Jag kunde vara precis som jag själv ville vara, det accepterade han. För jag accepterade Kenta, hur han var. Om han drack sprit eller inte, jag lade inte ens märke till det. Jag försökte hålla honom på banan, men till slut gick det inte. Det var våra gemensamma erfarenheter som gjorde att det blev en sådan stark vänskap som … många kamrater har dött, men Kenta är fortfarande kvar, säger Stefan Jarl.
Alltid saknad, aldrig glömd.
