Han fick en superhit med ”Who’s da man (Zlatan)” som 7-åring, vann ”Melodifestivalen” som 17-åring och blev sedan hyllad i ”Eurovision Song Contest” av världsstjärnan Justin Timberlake.
Måndagen efter han kom femma i Europas största musiktävling gick Frans Jeppsson Wall, 25, tillbaka till skolan igen som vanligt.
När Nöjeslivet får en pratstund med den forne barnstjärnan berättar han om hur Zlatan Ibrahimovic en gång dissade hans pappa, om tiden efter succén i ”Mellon”, om varför han envisades med att gå klart gymnasiet i stället för att turnera världen över, om de udda jobben han tog under pandemin samt om den nya musiksatsningen.
Det hela börjar när en 6-årig Frans är hemma hos sin kompis i Svarte, utanför Ystad.
– Min bästa kompis Elias pappa (Fredrik Andersson) spelade i ett band som hette ”Elias”. Han var kapellmästare där och producent och musiker. Han håller på med musik än i dag. Han hörde mig sjunga en gång när jag var hemma där hos dem och lekte. Jag sjöng ”Alla vill till himmelen” (Timbuktu), för den hade precis kommit ut då. Han sa: ”Herregud, du kan ju sjunga”, till mig då. Jag var sex år, säger han och fortsätter:
– ”Jag har ett projekt där nere, skulle du vilja spela in det?”. Det gick säkert inte riktigt så här smidigt, haha. Men han hade redan spelat in en engelsk version av ”Zlatan-låten”. Vi spelade in den och släppte den och inget stort hände i början. Sen spelad vi in en svensk version och släppte den – då exploderade det. Resten är historia.
Fick nobben av Zlatan på flygplatsen
Fredrik Andersson som skrev låten – och som bland annat skrivit Björn Ranelids ”Mirakel” och Gunilla Perssons ”I won’t shake (La la Gunilla)” – kom att bli ordentligt viktig för Frans framtida karriär. Mer om det lite senare.
Fick du träffa Zlatan efter att ni släppte låten?
– Ja, jag fick träffa honom två-tre gånger tror jag. Två gånger som jag minns ganska starkt, båda gångerna var det ganska snabbt och ytligt. En gång var på flygplatsen när EM-laget flög hem. Vi hade också flugit hem från Stockholm då och min pappa sprang fram till spelarna och sa: ”Zlatan, där är min son Frans. Han som sjunger Zlatan-låten”. Jag tror de hade flugit långt för man såg i ögonen att han inte riktigt trodde på det. Så han bara nickade och gick vidare, berättar han.
Många kanske skulle tycka att det vore lite pinsamt att bli ihågkommen för en låt som man uppträdde med när man var barn. Men Frans tycker enbart att det är fantastiskt att bli förknippad med den. Faktum är att han fortfarande spelar den live ibland om han känner att han har en riktigt bra publik.
Efter genombrottet fick han även spela in den officiella EM-låten 2008, ”Fotbollsfest”. Men sedan var det tyst om den charmiga skåningen fram till ”Melodifestivalen” 2016.
Trodde inte att han skulle vinna
Då ställde han plötsligt upp med ”If I were sorry”. Även den låten skrevs av Fredrik Andersson (tillsammans med Michael Saxell, Oscar Fogelström och Frans själv). Han föreslog att de skulle skicka in den som ett tävlingsbidrag till ”Mellon” och trots att sångaren var osäker övertalades han att ge det ett försök.
Det gick otroligt bra.
– Jag hade ingen som helst tanke på att det kunde gå hela vägen. Alltså inte alls. Inte ens nära. Jag var jättenöjd att jag fick vara där och vara med. Jag tänkte att de var snälla för att det inte var en ”Mello”-låt, det är en nerdragen, poetisk, rappig ballad med lugn refräng. Jag hade inte en aning att det skulle gå så bra. Det var också därför som det blev väldigt intensivt med både allt det som hände och planen att gå tillbaks till skolan på måndagen och sätta sig på fysiklektionen. Det var en liten kontrast, säger han.
Vad sa klasskamraterna när du kom in till skolan på måndagen då?
– De sa väl: ”Wow!”. Det var väldigt bra stämning när jag kom hem. Men saken är den att jag har hållit på med musik ett tag, med ”Zlatan-låten”, och har haft samma vänner sedan den åldern. Så det var verkligen ingen megaskillnad. Det var ingen hysteri i Ystad. Alla känner redan alla där. Jag brukar säga att alla är kändisar där. Det var hur lugnt som helst – ganska skönt att komma bort från bubblan.
Hur var det att uppleva allt det när du var så ung? Du var bara 17 år.
– Det var skönt att komma tillbaks till någonting helt annat. Ett vanligt liv. Det var också därför jag stannade där, för jag ville växa upp med folk i min egen ålder. Jag kände att jag ändå alltid kunde hålla på med musik, men att jag kunde göra det i min takt. Jag kunde göra vad jag ville och inte tänka på vad andra tycker. Det var ganska skönt att ha den friheten.
Hyllades av Justin Timberlake
I ”Eurovision Song Contest” på hemmaplan i Stockholm kom Frans femma och han hyllades stort av världsartister Justin Timberlake som var imponerad över att han skrivit ”If I were sorry” själv.
Timberlake var med i det direktsända programmet för att spela en ny låt. Han passade då på att gå fram till Frans under repetitionerna.
– Han kom fram och sa: ”Wow, did you write that song?”. Jag svarade: ”Yes” och han sa: ”I love it. It’s a great song”. Det var nog första och enda gången som jag blivit märkbart starstruck. Sen kom han fram i finalen också, men då sa han: ”You did great”, säger han och fortsätter:
– Sen så var det skola på måndag… haha.
Trots att flera personer ville att han skulle sluta gymnasiet och åka ut i världen för att turnera valde han, i samråd med sina föräldrar, att stanna på hemmaplan. Han gick i plugget fram till klockan 15 och sedan drog han till studion och spelade in musik.
– Jag var inte intresserad av det där vimlet. Det var fantastiskt att stå på scenen. Men jag hade kanske bränt ut mig och tappat kärleken. Det är inte därför jag gör musik. Jag blev också skyddad av mina föräldrar, de tyckte att jag var lite för ung. Jag var 17 år. Man är inte fullt utvecklad när man är 17 år, säger Frans.
Coronan förändrade allting
I stället stannade han i hemstaden, skrev nytt material, släppte första soloplattan 2020 och gjorde ett par spelningar i Polen, Baltikum, Frankrike, Belgien och Tyskland.
Just som han skulle växla upp ännu mer kom corona-pandemin.
– Det var bara att stänga av allt. Hela världen förändrades. Då tänkte vi: ”Hur ska vi anpassa oss efter detta?”. Det fanns liksom ingenting vi kunde göra. Det tog bort den största kärleken till artisteriet. Att spela live. Energin. Kontakten med publiken, säger han och fortsätter:
– Det krossade nästan en. Under pandemin satt jag hemma i lägenheten eller gick ned till studion och skrev låtar dag in och dag ut. Jag hade noll kontakt med människor förutom min producent och mina närmsta vänner. Det var ganska tråkigt kan jag säga. Det var inte mycket inspiration som kom där. Jag kände att jag började skriva låtar som jag skrivit förut.
I stället bestämde han sig för att testa något nytt. Han gick till sin gamla grundskola och frågade om han kunde börja vikariera där. Direkt fick han en riktigt knepig uppgift.
– Första lektionen var den här klassiska ”Biologi för årskurs 6”. Det var en extremt intressant upplevelse. Det var verkligen inga problem. Det var en fantastisk klass som jag hade sexualkunskap med. Det var modigt av dem tycker jag, de ställde frågor och gjorde det bra, berättar Frans.
”Fick en paus från musiken”
Efter några månader valde han att prova någonting annat. Valet föll på bartenderyrket. Han jobbade ett tag på Ystad Saltsjöbad Spa och lärde sig om olika drinkar, träffade folk och kände att han gjorde någonting på riktigt.
– Jag fick en paus från musiken, det insåg jag inte förrän senare. Jag hade varit helt uppsnurrad där med resor, spelningar, inspelningar och att vara i vimlet. Det gav mig en chans att verkligen prova något nytt, säger han.
När samhället började öppna upp sig igen efter pandemin bestämde han sig för att prova vingarna i Stockholm. Till en början jobbade han i bar parallellt med att skriva och spela musik. En ny satsning var på gång igen.
– Jag har fått jobba med otroligt fantastiska producenter och låtskrivare bara tack vare att jag är här. Jag har inte behövt det innan för då har jag haft allting där hemma och jag hade rest tillräckligt ändå. Men efter pandemin kände jag att jag ville slänga mig ut i en obekant situation. Jag var väldigt trygg där hemma, säger Frans.
Har just släppt ny musik
I början av 2024 släppte han singeln ”Wasn’t meant to be” och mer kommer det att bli framöver.
– Jag kommer att fortsätta så här i resten av mitt liv tror jag. När jag har någonting att visa och vill dela med mig av så går jag ut och kör 110 procent. Musiken är det jag är här för. Nu är vi väl offentligt tillbaka, som man brukar säga. Vi bara jobbar vidare och ser var detta tar oss, säger han.
Det har aldrig varit aktuellt att sluta helt och hållet med musiken.
– Jag snackade med en kock en gång. Han sa så här: ”Jag jobbar inte som kock, Frans. Jag är en kock”. Exakt så känner jag. Jag jobbar inte med musik. Jag är musiker. Så svaret på den frågan är ett rakt nej. Jag kan inte lägga ner min musik. För jag är musiker, säger han.
Vad spännande att höra vad du har haft för dig, Frans. Lycka till i framtiden.
