David Lindgren har vi blivit vana att se i TV4 under lördagskvällarna som programledare för Let’s dance.
Nu berättar han om relationen till juryn.
Let’s dance är i gång för 18:e säsongen i ordningen och nu närmar sig den stora finalen sakta men säkert.
Nyheten om att Agnetha Fältskog blivit ihop med sin stalker slog ned som en bomb på 90-talet. Men vad dolde sig bakom rubrikerna? Hur förvandlades en romans till en ren och skär mardröm? Hur träffades dem? När gick allt fel och vad hände sen? Det tar vi reda på i senaste avsnittet av Nöjesbubblan. Glöm inte att prenumerera via Spotify eller Podcaster så du inte missar nästa fredagsavsnitt:
Under senaste veckorna har danspar efter danspar fått lämna och nervositeten börjar bli allt mer påtaglig för de medverkande.
Det är många år sedan Let’s dance sändes för första gången och genom åren har många förändringar gjorts.
Precis som i fjol var planen att David Lindgren tillsammans med Petra Mede skulle leda programmet, men dessvärre tvingades Petra ställa in i sista sekund.
Detta på grund av smärtor i ryggen.
Läs mer: Petra Mede tvingas lämna Let’s dance – programledaren stoppas av hälsoskäl: ”Oerhört ledsen”
Kristin Kaspersen ersätter Petra Mede
Istället blev det Kristin Kaspersen som tog sig an uppdraget. Men när hon fick frågan har hon förklarat att det till en början kändes väldigt speciellt.
– Jag tror inte att jag tänkte så mycket, mer än att jag blev orolig för Petra framförallt. Det är såklart annorlunda att få en fråga för att en kollega och kompis har blivit dålig. Så först ville jag bara prata med henne och höra vad hon kände och hur hon mår och så där. Hon måste bli frisk och fri från den här smärtan, har Kristin Kaspersen sagt till Nöjeslivet.
Men när hon väl bestämt sig för att köra fullt ut så var Kristin fast besluten om att axla programledarrollen på sitt sätt.
– Petra är unik och hon står för sig, och jag går in och gör det jag kan med min personlighet. Jag går in i min programledarroll och det jag har med mig som jag kan tillföra, och Petra är unik på sitt sätt, har hon sagt till Nöjeslivet.
Vill göra det på sitt eget sätt
När det väl stod klart att Kristin Kaspersen var den som skulle ersätta Petra var det många som tyckte det kändes väldigt bra. Inte minst David Lindgren.
– Det känns väldigt skönt för mig också att ha någon som vet vad det handlar om. Vad är grunden i programmet? Det är kärleken till dansen och att göra ett underhållningsprogram. Det är så skönt, Kristin, som du sa att du känner juryn. För du kommer stå där och babbla med dem. Då har du ingen startsträcka där, utan kan ta vid där du slutade, har David sagt till Nöjeslivet.
David Lindgren har varit programledare för Let’s dance sedan 2021 och genom åren han fått lära känna juryn som idag består av Dermot Clemenger, Ann Wilson och Tony Irving.
Läs mer: Tobias Karlssons nya sylvassa kontring mot Tony Irving – utspelet efter dramat i Let’s dance
David Lindgrens fina ord om Dermot Clemenger
När Nöjeslivet träffade David Lindgren inför premiären förklarade han att det är kollegor som han trivs mycket bra med, och att han och Dermot faktiskt blivit goda vänner.
Hur är din relation till juryn skulle du säga nu så här tredje året?
– Den är väldigt bra. Jag trivs jättebra med dem. Vi klickar jättebra. Framför allt jag och Dermot har hittat varandra. Vi tycker om varandra och har kontakt. Vi bor så långt ifrån varandra men har sagt att vi ska umgås. Så i sommar ska vi ta en golfrunda. Han spelar också golf. Men alla tre… det känns som att vi alla har den här grundkärleken till dans och underhållning och att vi möts i det på något sätt, förklarar David för Nöjeslivet.
”Det känns tryggt på något sätt”
Även Kristin upplever att hon har en bra relation till juryn.
– Det känns kul, Dermot var ju inte med under min säsong, då var det Cecilia i stället. Men Dermot känner jag ändå och det ska bli lite skönt att stå där och bara “vänta nu, vad säger ni? Be nice,” säger hon med ett skratt och fortsätter:
– Nej men vi har ju umgåtts, jag hoppade in och dansade med Tony året när pandemin kom. Och Ann har jag jobbat med en del så vi känner varandra rätt väl. Det känns tryggt på något sätt att jag känner dem, och vet hur det är att stå och få höra dem säga positiva saker, vad man behöver jobba med och hur den känslan är. Tänk om jag hade kommit in och inte haft någon kontakt med dem sen tidigare? Nu kan man framför allt under säsongens gång hitta det mer och mer.
