Anna Bergendahls tuffa kamp – efter pappans allvarliga sjukdomsfall: ”Jag kan känna en…”

Den uppskattade sångerskan Anna Bergendahl har synts flitigt i rutan sedan hon slog igenom i idol som 16-åring. Inte minst som vinnare av Melodifestivalen 2018.

Men bakom kulisserna har år av psykisk ohälsa plågat Anna, något som grundar sig i hennes pappas allvarliga sjukdom.

Det var cirka fyra år sedan som världen vändes upp och ned för familjen Bergendahl. Annas pappa Henrik blev svårt sjuk och sökte vid två tillfällen vård för akut hjärtinfarkt. Men det visade sig vara något helt annat, vilket Sjukhuslakaren rapporterat om.

Tredje gången på sjukhuset konstaterade vårdpersonalen att Henriks galla var infekterad och för att åtgärda det behövdes en operation.

Men problemen upphörde inte där. Operationen misslyckades och Henrik fick allvarliga komplikationer.

Totalt har det blivit nio operationer, och ytterligare en är inplanerad i september.

Upplevde tiden som ett trauma

Henrik Bergendahls sjukdomstid tog hårt på Anna som idag upplever det hela som ett trauma. Det stressiga livet som artist och studierna till läkare på det ledde till att Anna utvecklade Panikångest.

– I dag är jag fri från ångest sedan cirka två år. Jag mår bra nu, men jag har fått lära mig att jag har en sårbarhet. Jag kan känna en tacksamhet för att jag har fått dessa erfarenheter. De har gett mig en större förståelse för psykisk ohälsa som kommer vara användbar för mig som läkare, säger hon till Sjukhuslakaren.

Anna Bergendahl
Foto: Instagram

Anna och hennes pappa har ett speciellt band som enligt Anna inte går att ta på. Kanske är det också därför hon valt att gå i sin pappas spår även yrkesmässigt.

– Vi har en värld som bara är vår, det spirituella. Vi förstår varandra ofta ordlöst. Vi lever på samma våglängd på något vis. Han har varit min stora idol sedan jag var liten, säger Anna Bergendahl till Sjukhuslakaren och fortsätter:

– De har stöttat mig genom allting. Från mitt första tv-program till när jag producerade musik på andra sidan Atlanten. Pappa brukar säga ”jag sätter mig på sista bänken”, och där har han suttit, om än metaforiskt de gånger han inte kunnat komma.